Tiden rinner iväg och det händer saker hela tiden verkar det som. Jag blev liggande sjuk en vecka efter mitt förra inlägg, någon slags infektion som verkar gå här, 40 graders feber i en vecka. Jag var lite orolig för Dengufebern som jag klarat mig ifrån eftersom jag varit ute i skogen och motionerat dagen innan. Så jag gick till sjukhuset efter ett par dagar men de hittade inget, lite ”ta medicin och kom igen om du inte blir bättre”. Det kan också ha varit en maginfektion men vilket är fortfarande oklart, dock hjälpte penicillinet. Sedan var det besök på immigration igen, de gick igenom alla pappren noggrant och vi fick en ny tid om en månad, pappren för uppehållstillstånd baserat på äktenskap skall ner till Bangkok och granskas ytterligare. Dessutom skall polisen göra ett hembesök med minst två grannar för att verifiera att äktenskapet inte är fejkat. Man kan ju tycka att efter 10 år borde de veta, men Thailand håller björnkoll på sina invandrare! Polisen ringde innan de kom för att meddela att det är en liten avgift också, på Pens fråga om hur mycket så svarade han lite svävande på Thailändskt vis ”upp till dig”, alltså en muta för att försäkra sig om att man får sitt UT. Korruptionen lever kvar, den sitter djupt! Jag vägrar dock att ge några mutor, speciellt efter den behandling vi tidigare fått hos immigration i Lampang. Så de fick åka iväg utan bestickning, de visade tydligt att de var besvikna och Pens vänner som var där för att intyga riktigheten undrade hur vi vågade, ”de kommer säkert tillbaka i kväll”... Ja, polisen skrämmer fortfarande folket i Thailand och nu återstår att se om det blir avslag på min ansökan. Nya regler har dock tillkommit, pengarna som man skall ha haft på kontot minst två månader innan ansökan för att få stanna ett år får nu inte tas ut de tre första månaderna, det kollas vid första 90-dagars rapporten att de finns kvar, annars blir man av med uppehållstillståndet. Vid de andra 90-dagars rapporterna skall minst hälften stå kvar för att få behålla uppehållstillståndet. Detta verkar vara istället för det planerade försäkringskravet. Immigration har för övrigt fått det hett om öronen med sina nya krav på att rapporteringen om när utlänningar flyttar på sig skall följas till bokstaven vilket betyder att så fort man övernattar någon annan stans än den tidigare rapporterade adressen skall detta rapporteras till immigration inom 24 timmar, det berör dock inte turister som bor på hotell då hotellet sköter den rapporteringen. En helt omöjlig regel som de också har väldigt svårt att motivera, förmodligen ett resultat av det så välkända ”tappa ansiktet” syndromet. Men också triggat av att polisen behöver få in mer pengar (böter) nu när korruptionen blivit svårare. Flera paneldebatter har hållits men budskapet blir mer och mer förvirrat för varje gång, nu börjar också journalister reagera och det skrivs mycket. Det skulle förvåna mig om inte detta krav försvinner snart. Eftersom mitt kapital blev låst av immigration och jag ändå är på väg till Sverige och inte vill föra över mer pengar till den urusla kursen som fallit från över 5 baht för en krona till att nu gått under 3 baht (2:88 på växlingskontoret vid flygplatsen) valde jag att sälja min motorcykel. Vi har nu hamnat i regnperioden och det blir ändå inte många turer med risk för monsunregn så jag valde att avyttra den i god tid innan jag återvänder till Sverige. Det går ju alltid att hyra om andan skulle falla på. Det tog några veckor men sedan fick jag napp på facebook och fick köra upp över bergen till Chiang Mai för att överlämna mc:n Jag passade på att hälsa på min goda vän Ronny i Chiang Mai så det blev en trevlig kväll innan jag återvände med tåg till Lampang. En för övrigt dramatisk tågresa över det stora bergsmassivet Khun Tan som tidigare varit en naturlig barriär mellan Siam och Lanna rikena. Kung Rama 5 lät bygga järnvägen för 100 år sedan och det sägs ha omkommit över 1000 man under bygget som varade i drygt 10 år och innefattar Thailands längsta tågtunnel på 1.3 km. De döda drabbades av olyckor, malaria och tigrar! Väl hemma igen dök en inbjudan upp från min vän Hans T i Mae Rim vid havet, de skulle fira dubbla födelsedagar och sitt avklarade bröllop och hade bland andra bjudit in Thailands gitarrvirtuos Lam Morrisson som skulle komma och spela. Vid närmare koll på möjligheterna visade det sig att vi kunde flyga nästan hela vägen (Chiang Mai till Rayong) superbilligt så vi valde att ta med pojkarna på en långhelg vid havet, den store är ju också gitarrist så han ville gärna ta chansen att få höra Lam denna gången, han missade ju min förra tur pga skolan. Dit är vi på väg nu och jag återkommer med den resan om några veckor.

Då har jag tagit min första strid med polisen i Thailand och jag förlorade. Som svensk blir man oerhört upprörd när rättssäkerheten åsidosätts och jag trodde inte att det var så illa men nu vet jag och det kommer att få konsekvenser. Jag kan inte stillasittande se på medan polisen skapar regler som är omöjliga att följa och sedan bötfäller folk som inte ens visste om att de fanns. I detta fallet handlar det om immigration som ju sköts av polisen, det finns en lag från 1979 som säger att alla utlänningar som bor i Thailand skall rapportera sin adress i landet och sedan anmäla till den lokala polisen om det lämnar uppgiven adress mer än 24 timmar. Det vill säga för varje liten resa eller besök med övernattning skall ankomst rapporteras till den lokala polisen på plats såväl som till polisen hemma vid återkomst. För att detta skall kunna kontrolleras ligger också ett ansvar på alla husägare att rapportera till polisen om en utlänning övernattar i huset. Att ignora rapportering är förenat med höga böter, uppemot 20.000 baht. Man kan ju föreställa sig vad detta innebär för alla hotellägare. Hitills under min tid i Thailand har ingen brytt sig om denna lag men den nya chefen för immigration har nu besämt sig för att se till att den följs och de senaste två åren har mängder med folk bötfällts och stora proteststormar har växt upp. Immigration i Lampang har tydligen tagit denna regel till nya höjder och jag har nu blivit bötfälld för andra gången. Första gången var ju när vi flyttade hit och jag dröjde en dag med rapporteringen. Kan man gissa att det har att göra med polisens minskade möjligheter till korruptionspengar? Denna gången efter mitt Sverigebesök i maj, när jag återvände i Juni fyllde jag vid ankomsten till Bangkok i ankomstkort i vanlig ordning där jag talade om för immigration var jag bodde i Lampang och sedan tog jag ett anslutningsflyg hem och var där två timmar senare, ingen aning om att jag måste rapportera ytterligare en gång till Polisen hemma när jag anlände dit. Något jag aldrig gjort tidigare under mina 10 år här. När det nu var dags att förnya mitt uppehållstillstånd i Thailand för ett år, den maximala tiden en utlänning kan få oavsett om man är gift med Thai, innebär det också att man måste visa upp kapital för att klara sig ett år som sedan delvis låses på ett bankkonto. Vid denna ansökan upptäckte man att jag varit i Sverige och inte rapporterat min återkomst, böter! Jag blev minst sagt upprörd och bestämde mig för att denna gången skall jag inte betala. Ansvaret ligger ju på husägaren att rapportera, hon bor i Bangkok och hade i och för sig ingen aning om att jag varit borta men det är ändå hennes ansvar. Polisen hade då klagomål på mitt kontrakt med husägaren, om jag har uppehållstillstånd som anhörig skall den anhöriga skriva kontraktet, jag kan inte ha ett eget kontrakt. Man begärde då att kontraktet skulle ändras (retroaktivt) för att jag skulle få uppehållstillstånd, något jag gick med på då det inte kändes som en stor sak. Vilket jag dock skulle få ångra. När kontraktet var omskrivet och vederbörligen registrerat låg helt plötsligt ansvaret att rapportera mina resor på Pen, min fru som hade hyrt huset och hon hotades av polisen med fängelse om vi inte betalade. Så vi förlorade till sist och fick iallafall betala böterna. Smart och beräknande av polisen... Pengarna kom in trots att ingen inblandad kände till regeln. Förhooppningsvis får jag nu mitt uppehållstillstånd när böterna är betalda, det kvarstår en liten konflikt med husägaren vars husbok (tomtbrev) i Bangkok man begärt in för att verifiera något, vad vet jag inte men husägaren vill inte lämna ifrån sig denna. Hon jobbar på en ambassad i Bangkok och har förmodligen jurister att tala med över kaffet, något jag också skulle behövt. Jag skall göra ett försök med min advokatfirma i Korat, den kanadensiska ägaren där har startat ett upprop (se bild) för att ändra dessa regler genom att lämna in en petition till regeringen med underskrifter. Gissa om jag finns med! Grunden till att man kan hålla sig med sådana lagar är Thailändarnas inneboende rädsla för utlänningar och kolonisation. De har ju klarat sig bra genom historien som det enda land i sydostasien som inte koloniserats och det har förmodligen sin grund i lagar där man håller koll på utlänningarna, nu i 24 timmars intervaller! Men är det inte dags att tänka om för Thailand, risken för kolonisation skulle jag vilja säga är minimal idag. Dessutom blir ju världen mer och mer global och där är vi beroende av varandra. Intressant att få uppleva den sofistikerade rättslösheten i alla fall. Ny lärdom i livet! Annars glider livet på i Lampang, jag har dragit igång med styrketräning med äldsta grabben som gillade idén. Vägledare är en bekant gymägare från USA som också bosatt sig här och har värdefulla kunskaper i kroppsbyggande. Så förhoppningsvis återkommer jag med en välbyggd överkropp istället för den degenererade gamla kroppen. Kul och nyttig sysselsättning, muskkelbyggandet gör ju att testosteronet flödar och därmed välmåendet. Tar också lite tuffare tag med Pens söner och skolan, jag kör ju matte med dem och vi har fått tag i en fillipinska som kommer på helgerna och tränar engelska, verkar vara populärt! Mobilerna är ett kapitel för sig, det är en ständig kamp för att hålla ner skärmtiderna och hålla upp en anständig nattsömn för att orka med skolan. Något som inga andra föräldrar verkar jbba på enligt pojkarna, de känner sig annorlunda vilket ju inte är så populärt i tonåren. Jag börjar också misstänka att vi inte hamnat i den bästa skolan i Lampang då vi ju blev avvisade från den vi först valt, inga risbönder från Isaan platsar i de bättre skolorna. Trist, men desto större anledning att visa framfötterna. Det skall bli roligt att se hur det går med mitt jobbsökande, jag har ju förnyat min profil på Linkedin och fått en hel del besökare och blivit kontaktad av någon headhunter, dock tror jag att min höga ålder sätter lite käppar i hjulet. Vi får se hur traditionella svenskarna är när det gäller att anställa pensionärer, jag känner mig dock inte trött på något sätt utan tror att jag kan tillföra med den kunskap jag ändå skaffat mig genom åren. Nu har jag ju också lärt mig att bygga webbsidor som du kan se på denna egentillverkade bloggen. Men det är ju ett tag kvar innan vi kan få klart med Pens uppehållstillstånd, vi lever gärna tillsammans under väntetiden men om det dyker upp något intressant uppdrag så är jag beredd att återvända. Lägger med lite bilder från en MC-tur till Chiang Mai som jag gjorde med några vänner när Pen var hos sin mor i Korat med barnen samt ett av alla kort på Pen och mig som immigration vill ha och mitt gym med öppna väggar och alltså utan AC. Tufft!

Updatering: Jag har nu varit på immigration för att förnya mitt uppehållstillstånd. Mer om detta senare här. Det verkar som om det inte blev något av försäkringskravet som annonserades med pukor och trumpeter. Som vanligt när man fick satt sig ner och diskuterat så insåg man kanske att det inte var genomförbart. Dock gäller nya regler angående kapitalet man skall ha tillgängligt vid ansökan, 400.000 baht som gift och 800.000 som pensionär. För detta belopp som tidigare skulle finnas på banken i tre månader har nu tiden utökats till även tre månader efter ansökan beviljats samt får endast halva beloppet tas ut, d v s 200.000 för gift och 400.000 för pensionär. Detta låter som en kompromisslösning istället för försäkringskravet, någon är säkert besviken :) Men alltså nya krav för att förhindra att man lånar pengar till visa, något som är relativt vanligt.

Varför vi skall ta ett annat ansvar än vårt nationella?

Det är mycket stor skillnad på olika sjukvård i Thailand, beroende på var man bor och vad man har för försäkringar. De flesta västerlänningar som bor eller semestrar i Thailand är ju ordentligt försäkrade men det finns undantag. Thailändska staten har deklarerat att de förlorat 300miljoner baht de senaste åren på obetalda sjukhusräkningar för vård av utlänningar. Med detta motiverar man nu ett krav på att de äldre pensionärer som bor i Thailand skall kunna visa upp försäkringö Detaljerna runt detta är än osäkra men jag kommer att upptäcka det när jag skall förnya mitt visa i Augusti. Jag är ju "egenförsäkrad" genom ett sparande under mina år i Thailand, detta lär inte räcka när den nya bestämmelsen träder i kraft utan jag får antagligen köpa ytterligare en försäkring vilket inte är billigt vid min ålder. Men vi får se, än är inte sista ordet sagt men enligt uppgifter skall reglerna vara klara under Juli månad, klart är dock att det i detta läget rör sig om personer med "pensionärsvisa", d v s de som stannar i landet i kraft av en ålder på 50 år. Jag har fått lite erfarenhet av hur den Thailändska staliga vården fungerar, eller snarare inte fungerar. Om vi i Sverige klagar på bristande vårdresurser är det bara en västanfläkt mot hur saker fungerar här. Jag har ju tidigare sett resultatet av denna bristande vård genom berättelser om unga människor som dör av matförgiftningar och även tvingats att ta Pens barn till privata sjukhus då det statliga skickade hem honom med lite värktabletter vid en kollapsad lunga. Pens gamla mor som är 85 år har haft problem med njurarna under den senaste tiden och vid besök på länssjukhuset skickades hon i vanlig ordning hem med lite piller. När det bara blev värre med feber och en förstorad njure åkte hon tillbaks och fick en remiss till sjukhuset i Korat, vår närmaste tätort. Väl där fick hon höra att någon röntgen blir det inte utan svält vilket de inte berättat på det andra sjukhuset, hon fick en ny tid efter 2 veckor. Mormor har inte tillgång till bil utan måste ta sig med buss mellan sjukhusen som ligger 2-5 mil bort. Taxi vill hon inte åka. När hon kommer tillbaks på svält efter ytterligare två veckor meddelar sjukhuset helt sonika att nu har remissen gått ut men vill hon betala 8.000 baht så går det bra ändå. Det ville hon inte utan hon gav upp och åkte hem. Eftersom hon inte blev bättre utan snarare tvärtom så sa vi att Pen fick åka ner och hjälpa till, så hon tog bussen i helgen som gick. Väl där fick hon börja med att hämta en ny remiss på länssjukhuset och sedan ta mor och åka in till sjukhuset i Korat igen, denna gången ned taxi. Det gick inte bättre denna gången, väl där så konstaterades att remissen Pen fått stod i fel namn och de hade ingen aning om vilken läkare hon talat med senast, men ville hon betala 8.000 baht så går det bra... Pen tog henne till ett privat sjukhus i Korat där hon fick sin röntgen, det visade sig vara njurstenar som nu försvunnit, hon måste haft ont. Tåliga tanter som inte klagar för det de ser som småsaker. Nu är hon mycket bättre men nu vet vi ju också hur vården i Thailand (inte) fungerar. Jag har tidigare sagt till Pen att privatsjukhus är det som gäller i Thailand om jag blir så dålig att jag inte kan bestämma själv! Nästa vecka är det någon Buddistisk helg med stoppdagar (som det kallar helgdagarna) på Tisdag och Onsdag så jag sätter pojkarna på bussen på fredag efter skolan så det får några dagar hos mormor igen, det är nog bra för alla. Skolarbetet börjar ge resultat och de kan nu gångertabellen som ett flytande vatten. De har tränat med en app i telefonerna, det enda programmet de de har tillgång till under läxtimmarna 16-18 varje dag. Dessutom har vi hittat en filippinska som undervisar dem i Engelska på Söndagarna. De börjar själva tycka det är roligt nu när resultaten börjar komma, så det skall nog gå bra. Själv skall jag ägna den kommande veckanåt lite MC-åkning, mina vänner från Lop Buri som jag titigare berättat om kommer hit med sin motorcykel imorgon och jag skall guida dem runt lite i området runt Lampang och vi åker nog även lite längre turer när barnen har åkt iväg till mormor. Det skall bli trevligt, visserligen har regnperioden börjat men regnen brukar bara vara någon timma åt gången, de stora regnen dröjer till september-oktober. Mer om de turerna i nästa inlägg. Jag har jobbat lite på att mobilanpassa websiten som jag nu flyttat in i den svenska familjens site, mitt lilla Sweblogäventyr var bara en test av marknaden som inte fungerade, den går i graven. Jag har också kommit igång med träningen och går på gym två gånger i veckan med en amerikan som instruktör, en pensionär som drivit gym i USA hela sitt liv, han bor här på halvtid, något som jag också funderar på att göra framöver, vi får se vad Sverigevistelsen utvecklas till, Pen är iallafall förväntansfull. Jag lägger med lite bilder frå en fantastisk restaurang som Pen och jag hittade bara en kvarts MC-tur ifrån vårt hus, en stor anläggning med underbar natur och fantastisk mat i en stilig och romantisk miljö där vi fick en rejäl lunch för bara några hundralappar, Thailand är fantastiskt!

Har ni försökt översätta från Thailändska på Facebook och inte förstått något? Jag tänkte ge er lite insikt i svårigheterna med asiatiska språk. Jag har ju kämpat i snart 10 år med Thailändska och varje gång jag klarat en nivå kommer nästa svårighet, en aldrig sinande utmaning. För glosorna är ju inget ord i närheten av Europeiska, till exempel Polis och problem som ju är relativt internationella ord. Här heter Polis "Tham ruat" (att göra lugnt) och problem "pan ha" (hitta lösningar). Jag tycket dessa orden säger en del om de olika mentaliteterna i väst och öst, där öst framstår som lite positivare. Ljud och betoningar är ju också väldigt olika. i Öst ger olika toner i ord olika meningar till orden, i väst ligger betoningarna mer på meningar, t ex betyder en stigande ton en fråga. Om man inte släpper detta med toner i meningar kan dina ord få fel betydelse och Thai fattar ingenting. Sedan finns det ljud åt båda håll som vi inte har uttalat tidigare, försök uttala ett ord som börjar med ng som är jättevanligt i Thai (till ex. orm som heter ngo) så får du lite känsla för hur svårt det kan vara. Grammatiken är väldigt enkel i öst, man har inte alla dessa ändelser för tempus (tid) och pluralis (mängd). Istället har man tilläggsord där det behövs. Däremot har Thai mer än dubbelt så många tecken som vi har. Och man löser inte från vänster till höger eller ens tvärtom, man hoppar fram och åter i texten och läser stavelser, ibland med omvänd bokstavsföljd, mellanslag existerar inte. Så det är inte lätt att läsa Thai. Nu kommer vi till det riktigt kluriga, speciellt för oss som är lite äldre, Man uttrycker sig inte på samma sätt i Asien som i västvärlden, symbolerna är annorlunda och man har mycket mer fokus på känslolivet i Asien medan vi i väst har extrem fokus på logiken. Det är förmodligen därför kinesisk läkekonst blivit så framgångsrik i väst. Känslorna styr ju mycket av kroppens funktioner och man kan mycket väl må dåligt utan att ha ett konkret fel på något organ, det som västerländska läkare fokuserar på. Så även om vi lyckas tala samma språk så förstår vi inte varandra eftersom vi har så olika sätt att beskriva händelser och upplevelser, västvärldens fokus på tid och logiska samband och Asiens fokus på känslor och heder. Människors heder skall bevaras till varje pris, något som vi i väst inte bekymrar oss om alls, det logiska i högsätet! Här skall ni få ett stycke som min kära fru skrev på facebook, jag har nu fått det översatt och det handlade inte om mig men det har definitivt en mening som alla Thai förstår. Ni får själva gissa vad som menas. Kommentera gärna på facebook. Jag har lite svårt att förstå hur västerlänningar kan hävda att de kan kommunicera med Thailändare på ett djupare plan, jag har ännu inte träffat någon västerlänning som kan hålla en filosofisk diskussion på Thai, då har jag ändå bott här i 10 år! Här kommer exemplet med Googles översättning där den engelska stämmer ganska bra om man bara ser till glosorna. Ändå går det inte att förstå utan en Thai som förklarar! Det beskriver rätt väl det jag talat om. ช้างตายทั้งตัวเอาใบบัวปิดก็ไม่มิด ทำไมเป็นคนแบบนี้น้อ จิตใจทำด้วยอะไรนะ ทำไมถึงเปลี่ยนไปได้ขนาดนี้งงใจ The whole elephant died, not closing the lotus leaf. Why is this kind of person? What is the mind doing? Why can this change be confused? (Hela elefanten dog och stängde inte lotusbladet. Varför är den här typen av person? Vad tänker jag på? Varför kan denna förändring vara förvirrad?) Ett litet P.S: Det finns faktiskt de västerlänningar som lärt sig Thai bättre än andra! Jag har träffat en trevlig svensk som håller på att bygga ett hem i Loop Buri, mitt i Thailand och i ett riktigt naturskönt område. Han skickade följande översättning till mig, en som även inkluderar översättning av symbolspråket! Jag tycker den var jättebra. ”Ulven i fårakläder har blottat sig. Hur kan man vara en sådan människa? Har det slagit helt slint i sinnet? Jag blir helt förvirrad över hur man kan göra en sådan helomvändning”

Då var jag tillbaks till familjen i Thailand för ett tag. Vi började med att klara av ansökningen för uppehållstillstånd i Sverige för Pen som beräknas ta ett år och det var ganska smidigt på webben. Dock har man inte registrerat den ännu efter två veckor trots att man säger "ett par dagar" men det kanske beror på alla Thailändska bärplockare som tänkte invadera Sverige i sommar enligt nyheterna. Det var en hel del att ta itu med efter tiden i Sverige, gräset växer sig flera meter på ett par månader och som vanligt är det smågrejor i huset som måste fixas. Pen har hittat en kurs i Lampang för makeup och hårfrisering, hon får lite nya vänner och något engagerande att göra på dagarna. Själv har jag tagit itu med barnens utbildning, tanken är ju att de skall klara sig själva i skolan (gymsienivå) nästa år när vi skall bo i Sverige. Jag och Pen tog ett möte med barnens lärare här i Lampang och det visade sig att den stora killen halkat efter betänkligt i teoretiska ämnen. Så nu är det två timmars hemarbete varje dag efter skolan oavsett om de har läxor eller inte. Matten kan jag hjälpa till med och de andra ämnen får Pen ta. Lärarna i Isaan var inte riktigt så engagerade som man kunde önska sig och den Thailändska skolan som redan innan är undermålig blev ännu sämre i de fattiga områdena. Nu har vi betydligt mer engagerade lärare och kan vi bara lyfta upp killarna på samma nivå som klasskamraterna så blir det nog bra. Att halka efter i skolan ger verkligen en lavin effekt, efter ett tag så förstår man inte vad som försegår i klassrummet och släpper greppet helt. Då är föräldrarna enda räddningen. Så vi har en termin på oss att lyfta upp kunskaperna. I samband med detta har jag också stramat åt mobiltelefoneländet. Utan ramar kan barnen ägna sig 24 timmar om dygnet åt sina telefoner och långt ifrån allt leder till en positiv utveckling. Det visade sig att pojkarna köpte Internet när vårt wifi var avstängt så nu har de inte den möjligheten mera. Dessutom är det total blockering under läxtid och sovtid på nätterna. Sedan tidigare har vi en telefonfria eftermiddagar under veckosluten. Det ger resultat och nu kan vi plugga och klippa gräset tillsammans också under helgerna. Jag kände i Sverige att jag var tvungen att röra på mig mer i Thailand, i det svenska klimatet är det lätt att ta på sig och gå ut i skogen men i Thailand med sina 40 sommar-grader så är det inte lika lätt. Jag har dock hittat ett luftkonditionerat gym i stan för 20 kronor per gång och dit går jag med pojkarna minst en gång i veckan, gärna två. Muskelbyggande ger testosteron som har avtagit i en gammal kropp och välbefinnandet ökar markant. Pojkarna behöver också röra på sig mer så det blir en bra kombo och vi får umgås. Jag har också i mitt nya boende löst problemet med för lite vänner och umgås numera på en bra nivå med lite andra västerlänningar i Lampang, faktiskt mestadels amerikaner, dock har vi släppt språkstudierna för tillfället då jag ju är på väg tillbaks till Sverige känns det inte meningsfullt längre, dessutom har jag fått inse att några filosofinivåer i Thai kommer jag aldrig att nå, det får bli diskussioner om världspolitik och åldrande med andra västerlänningar med samma perspektiv. Tyvärr är det ett fåtal faranger som lyckas nå den nivån på Thailändska. De kulturella skillnaderna är enorma. Jag har också dragit igång mitt gamla Linkedin konto för att knyta upp kontakter med potentiella uppdragsgivare i Sverige, på ledig tid blir det webprogrammering och jag har dragit igång en familjesida för alla barn och barnbarn, det är kul när man är intresserad men det blir lätt lite för mycket tid. Sedan jag återkom har det varit behagliga trettio grader och molnigt med regn men nu verkar det vara högtryck och vi närmar oss 40 grader på dagarna, en utmaning i ett trähus utan luftkonditionering men det känns inte helt motiverat att flytta till AC för bara några månader... Så livet går vidare, inte så stor skillnad mot Sverige annat än värme istället för kyla och lite mer besvärligt att kommunicera. På återhörade snart igen, jag räknar med att kanske fira Jul i Sverige i år.

Då var Sverigebesöket nästan över för denna gången, det blev en kall maj med temperaturer runt 10 grader. Först nu de sista dagarna i början av Juni har termometern stigit till sommartemperaturer och folk rusar man ur huse för att njuta av sommaren på badstränder och uterestauranger. Idag är Nationaldagen i Sverige och vädret kunde inte varit bättre. Jag har gjort mina sedvanliga besök i Småland och hos andra goda vänner och jag skall tillbringa de sista dagarna i Stockholm för att hälsa på sonen då jag flyger från Stockholm till Bangkok med Norwegian denna gången, enligt min mening det bästa lågrisbolaget på den rutten. En av uppgifterna i Sverige i år var ju att hitta lite uppdrag för att stärka upp kassan med den dåliga kronkursen, dessvärre var ju timingen helt fel. I Sverige förberereder man för semester innan midsommar och inte några nya projekt. Jag lyckades dock hitta några uppslag till hösten så istället för att sitta ensam i Sverige medan Pen sitter ensam i Thailand så åker jag tillbaks till Thailand redan nu. Skolan har ju börjat igen i Thailand och Pen har tagit upp ungarna till sin nya skola i Lampang. Vi har dock beslutat at återvända tillsammans nästa år, när ungarna är färdiga med grundskolan i Lampang i mars flyttar vi alltså till Sverige för att jobba lite båda två. Vi får se hur många år det blir. Ungarna får bosätta sig i vårt hus på landet och gå i highschool (gymnasiet) inne i Korat som bara tar någon timma med bussen. Det är deras eget val, vi får se hur det går. Livet är fullt av nya utmaningar. Det händer saker i Thailand som ytterligare spätt på oron inför min framtid i Thailand, som jag skrev tidigare diskuteras nu genomförandet av ett förslag om obligatorisk sjukförsäkring för utländska pensionärer i Thailand, jag har ju valt att själv spara istället för att betala pengarna till ett försäkringsbolag men det verkar inte hjälpa och försäkring vid snart fyllda 70 är inte billigt. En annan ny regel som dykt upp är en hastighetsbegränsning på stora motorcyklar till 90 km / tim på landsväg och 80 i stan. Ingen stor sak kan det tyckas men många bäckar små... Premiärminister Prayut blev ju som förväntat vald till en ny period igår när resultaten av de fria valen stadfästes. Ett mycket kritiserat val eftersom konstitution och valregler har anpassats för att hålla penningstarka krafter borta från regeringen så att Prayuts regering kan fortsätta det arbetet. Militärregimen har ju under sina fem år gått hårt åt korruptionen i landet och därmed skaffat sig många mäktiga fiender. Nu får man chansen att fortsätta det arbetet vilket också var avsikten. Men de stora pengarna ger inte upp, vi får se hur detta slutar. Förmodligen en ny relativt lugn femårsperiod där pengarna går till "rätt" saker och gynnar folket. Jag kommer att återvända till Thailand nu när den värsta hettan lagt sig och regnperioden kommit igång. Det blir en bekväm flygtur på Söndag/Måndag med Norwegian i 9 timmar från Stockholm och direkt vidare en timma från Subarnabuhmi till Lampang där Pen hämtar. Skönt att slippa bussen! Beroende på hur det utvecklar sig med arbete och bostad i Sverige samt med Pens uppehållstillstånd som lär ta ett år så är chansen stor att jag själv återvänder under hösten för att etablera jobb och boende i Sverige.

Beslut är nu taget om krav på sjukförsäkring för att för att att stanna ett år eller mer i Thailand. Dock råder som så vanligt i Thailand en stor osäkerhet om hur det skall genomföras. Jag återkommer med besked när myndigheten bestämt sig. Länk till artikel i tidningen The Nation Troligt införande under Juli 2019

Ja, som rubriken säger så är jag "hemma" i Sverige igen för ett tag. Jag kan bara konstatera att i min ålder så byter man inte kultur så lätt. Thailand är ju dessutom mycket nationalistiskt och accepterar ogärna utlänningar, speciellt om de inte tillför något till landet. Att bli Thailändsk medborgare är kanske en handfull personer som blir varje år, de flesta från grannländerna. Att gifta sig med en thailändare betyder inte att man får medborgarskap, du får stanna ett år i taget om du kan visa att du kan försörja dig. För medborgarskap krävs att du bott i Thailand minst 5 år, att du talar flytande Thai och att du är kunnig om Thailändska kulturer och seder. Ansökan tar ytterligare 5 år och den kostar en rejäl summa som du inte får tillbaks om du får avslag. Det är helt enkelt inte värt med det stora jobbet för de flesta. Dessutom kommer du som utlänning alltid att vara en "alien" i Thailändares ögon, ytterligt få utlänningar tar till sig kultur och språk på ett sätt där de kan bli accepterade som Thai. Många utlänningar i Thailand lever enligt den gamla kolonialismen i västerländsk anpassade "ghetton" ungefär som asiatiska Chinatown hos oss. Hemresan gick bra men jag var inte så imponerad av Eurowing, det flygbolag jag valt denna gången, framförallt för ett mycket bra pris. Men det är ju en sanning att man ofta får vad man betalar för och det blev en hel del extra att betala eftersom inget var gratis, inte ens filmerna. Nästa gång blir det Finnair, KLM eller Quatar som alla flyger från Göteborg alternativt Norwegian från Oslo som inte är så billiga längre men utan flygskatt. Sverige var varmt välkomnande när jag landade i sommarvärmen efter påsk, dock varade det inte mer än några dagar. Sedan har det varit runt 10 grader vilket är vår lägsta temperatur på vintern i Thailand. Vet inte riktigt vad som är värst, värmen i Thailand i April eller kylan i Sverige. Det lutar nog åt att jag vill slippa 40-45 grader och hellre klär mig för 10 grader i Sverige. Dock har jag trotsat kylan och lyssnat på Akademiska körens vårsånger och tittat på barnbarnens fotbollsmatcher. Dessutom träffat några gamla vänner och min svenska familj. Nu hoppas jag på att återse våren snart. Här kommer en bild från blomningen.