Photo by JESHOOTS.COM on Unsplash

Sarnberger.com



En svensk i Thailand
Hälsan utomlands

Sjukvård för utflyttade 15 Feb -17
Inlägg nr: 185 Redigerad: 15 Feb -17
När jag flyttade till Thailand och skrev ut mig från Sverige fick jag höra att jag inte hade rätt till Svensk sjukvård längre. Jag reflekterade inte så mycket över det eftersom det inte var aktuellt när jag bodde i Thailand. När sedan hälsoproblemen började dyka upp som du kan läsa mer om under "Hälsan utomlands" så fanns det anledning att reflektera. Ekonomiskt om inte annat.

Jag bestämde mig för att åka till Sverige för att få en diagnos då jag inte lyckades med det här, så jag tillbringade en höst i Sverige med ett flertal läkarbesök men fick tyvärr ingen bra diagnos där heller, den fick jag göra själv. Däremot blev jag väldigt motarbetad på vårdcentralen jag gick till och det gick så långt att chefen sa till min läkare att avsluta utredningen, uppenbarligen på grund av vårdcentralens ekonomi då jag var skriven utomlands. Jag går numrera för årliga undersökningar till en privatläkare i Sverige som har koll på läget

Jag ringde då upp landstingen och fick klara besked. Är du skriven utomlands i land som Sverige inte har sjukvårdsavtal med (utanför EU) så har du ändå rätt till vård i Sverige. För akutvård till samma villkor som du har som boende i Sverige. För planerad vård däremot betalar du en förhöjd patientavgift och kan enbart gå till det landsting du flyttade ut från. Avgiften för besök hos läkare ansluten till systemet är 6 gånger vårdavgiften på vårdcentral, d.v.s 6 * 100 kr och om du blir inlagd 10 gånger maxbeloppet som idag är 100 kronor per dag, alltså 1000 kr / dag. Då ingår remisser och eventuell operation samt medicin till subventionerade priser.

Svårare än så är det inte, dokumentation av reglerna hittar du i Landstingsförbundets brostyr "Vård av personer från andra länder" Kapitel 5. En tabell finns under stycke 5.2.

Hemresa efter egen diagnos 23 May -16
Inlägg nr: 141 Redigerad: 23 May -16
Det blir ju lite ensamt när man har varit borta från Sverige så länge som jag varit och när man dessutom är pensionär med ledig tid på dagarna. Visserligen har jag mina barn art umgås med men de är ju mitt uppe i livet med allt vad det för med sig. Ett fåtal "riktiga" vänner finns ju kvar men de mer ytliga bekantskaperna tenderar att bli mindre intresserade för varje år som går vilket ju är fullt förståeligt. Så jag längtade hem till Thailand!

Det blev hela två månader denna gången, mycket på grund av att Pen var med första månaden. Sedan fick jag själv uppleva den fantastiska svenska majvåren även om det bara blev några få dagar, men det var det värt. En av huvudmålen med årets vistelse var att få en diagnos på min hälsa, något som jag inte fick av vården men fick leta mig fram till själv. Med hjälp av Goggles fick jag uppslag som jag sedan diskuterade med läkare och kunde till sist få fram en ganska tyfdlig bild av vad som hänt.

Mitt grundproblem är vad man tidigare kallade åderförkalkning, vilket innebär att blodkärlen har fått en fettbeläggning på insidan som är orsakad av för mycket kolhydrater (sockerämnen) under allt för lång tid. Kolhydraterna inflammerar blodkärlen invändigt och ger grogrund för att blodfetter (kolesterol) att lagras upp på väggarna. Till slut är det så mycket att det blir trångt för blodet och man får allsköns symptom som t ex kärlkramp. Med stora fettavlagringar i blodkärlen är också risken att något lossar och täpper till mindre blodkärl överhängande. Detta kallas infarkt i hjärtat och stroke i hjärnan.

Det som triggade det hela i mitt fall var antagligen blyet i dricksvattnet som rågade måttet för njurarna som redan var "förkalkade". När njurarna inte längre kan göra sitt jobb så slås också blodtryckstegleringen ut som är ett av njurarnas viktigaste uppgifter. Som väl är går det att åtgärda genom att äta nyttigt och låta bli gifter som t ex alkohol. Så här har ni en del av svaret på varför så många gamlingar äter blodtrycksmedicin idag. Våra västerländska vanor!

Med denna diagnos kände jag mig nöjd och bestämde mig för att åka hem med en billig biljett, skulle läget försämras kan man ju alltid återvända. Så nu sitter jag på bussen från Bangkok och skall snart träffa min efterlängtade och älskade fru. Och dagboken från Isaan kan fortsätta, till att börja med om vårt spännande kaféprojekt











Dimman lättar 13 May -16
Inlägg nr: 140 Redigerad: 13 May -16
Som ni som läser min blogg redan vet så har jag under de senaste två åren haft problem med stundtals skenande blodtryck. De är väldigt svårt att kommunicera känslomässiga problem när man inte kan tala sitt modersmål och det har varit problematiskt att hitta en lösning i Thailand. Jag har testat lite olika sjukhus men har kommit till slutsatsen att även på de största och starkaste uppstår kommunikationsproblem på grund av olika språk och kultur.

Bangkok Hospital är det sjukhus i Thailand som är störst och mest likt de sjukhus vi har i väst men även där färgas läkarna kraftigt av den Thailändska kulturen att "medicinera mera" och inte alltid göra ingående diagnoser. Så jag har återvänt till Sverige för att klara ut alla frågetecken jag fått genom att läsa på om just blodtrycket. Svenska läkare kan man ju tala med på ett annat sätt och de flesta tar inte kritiskt ifrågasättande personligt utan är beredda att ta en diskussion även om nya rön.

För nya rön är det, åtminstone har ärliga forskningsresultat nu börjat komma ut i offentligheten och överskugga de försvarstal som hålls av forskare sponsrade av matindustrin och inte minst läkemedelsindustrin. Hela fett. och kalorijakten som jag fått höra i stort sett hela livet börjar nu komma på skam och nya resultat visar att de gamla dogmerna inte ens har varit vetenskapligt underbyggda. Den stora fettjakten har inte minskat fetmaproblemet, snarare tvärtom har problemet ökat lavinartat och vi ser nu allvarliga följdsjukdomar komma på äldre individer som mig själv och som följt dessa råd hela livet.

Sanningen jag kommit fram till är att högt blodtryck är ingen egen sjukdom som många läkare diagnostiserar det som utan ett symptom på underliggande sjukdomar. Därmed fortsätter man inte diagnosen utan medicinerar symptomen, ungefär som att äta huvudvärksmedicin mot baksmälla i stället för att dricka mindre alkohol på kvällen innan. Så kallade stattiner mot högt kolesterol (blodfett) säljs för 9 miljarder dollar om året, så det finns goda motiv att fortsätta bedrägeriet. Blodtrycksmedicinerna ligger säkert i samma klass då över hälften av västerlänningar över 60 år går på blodtrycksmedicin.

Den stora boven är socker och andra raffinerade produkter (mjölmat). När fettet togs bort skapades ett sug efter energi i andra former och kolhydraterna har fått fylla den platsen för oss i väst med vår samlade matkultur av bröd, pasta, pizza och alla former av potatis. Dessutom har det raffinerade sockret börjat användas som en ingrediens i stället för en krydda. Varje svensk äter idag runt 30 kg socker per år och det sker inte ostraffat. Man har nu kommit fram till att kolhydrater skapar inflammationer inne i blodkärlen, en åkomma som varken syns eller känns eftersom vi saknar nervtrådar där. Symptomen kommer i form av högt blodtryck. Det är tveksamt om dessa åkommor går att läka, det får framtiden utvisa.

I de trasiga blodkärlen fastnar blodfetter och byggs upp i det vi tidigare kallat för åderförkalkning men egentligen är fettavlagringar i blodkärlen. Fett fastnar inte i friska blodkärl! När blodtrycket sedan blir tillräckligt högt så lossar detta fettet i sjok och orsakar blodproppar när de når de mindre blodkärlen, t ex i hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (Stroke). Se till att få ordning på ditt blodtryck innan detta händer, antingen med medicin men allra helst med ett sundare matintag. Det är också viktigt att inte sitta still för mycket. Den näring du förbrukar orsakar ingen skada men överblivna kolhydrater görs om till bukfett. Fett som du äter går rakt igenom kroppen.

Mitt tillstånd triggades av den blyförgiftning jag fick av dricksvattnet, det påverkade njurarna som står för den centrala blodtryckskontrollen i kroppen och skickar ut hormoner till hjärtat och andra centra för reglering. Ett av dessa hormon är insulin och insulinpumpen kommer till sist i olag av ständiga intag av socker och kolhydrater, den åkomman kallar vi diabetes eller sockersjuka, ett passande namn som sockerindustrin såg till att diskvalificera. Så visst finns det mörka krafter som motarbetar vår hälsa av ren och skärt vinstintresse. Man blir ledsen när man inser att moralen är så låg hos människan. För de vet vad de gör. Eller som jag brukar säga: Om du inte förstår logiken, leta efter pengarna!

Så nu gäller fortsatt LCHF diet, mycket fett för att bli mätt och kunna undvika suget av kolhydrater. Fylla ut med grönsaker och proteiner, föda som människan är byggd för att klara av att smälta. Alkohol har jag dessvärre tvingats utesluta, ett förhållandevis lätt beslut när vi talar om överlevnad. Liksom socker.








Hälsoutredningar 20 Apr -16
Inlägg nr: 135 Redigerad: 20 Apr -16
Du som läser mina inlägg har säkert sett att jag sedan några år haft hälsoproblem. Det uppstod helt plötsligt när jag fyllt 64 år och yttrade sig i första hand med stundtals kraftigt förhöjt blodtryck. Jag har alltid varit mån om att röra på mig och haft ett relativt lågt blodtryck, runt 110 så jag hade när detta började ingen erfarenhet av detta. Symptomen är ganska diffusa men tydliga. Det börjar oftast med en kraftig tinnitus, d v s en hög konstant ton i hörseln, sedan kommer en stor trötthet och ibland huvudvärk samt ett lätt illamående. Kort sagt så slår alla kroppens larmklockor till samtidigt.

Vid dessas tillfällen började symptomen lite vagt och ökade sedan sakta några timmar till en topp och avtog sedan sakta. De gånger jag mådde såpass dåligt att jag åkte till sjukhus så hade blodtrycket oftast sjunks ner till en nivå runt 150 vilket inte är alarmerande då detta kan tyda på en infektion eller annat försvar från kroppen. Eftersom jag bor så att jag har runt tre timmar till sjukhus så skaffade jag en egen blodtrycksmätare för att hålla koll. När jag mådde som sämst mätte jag ibland ett blodtryck över 200/90 vilket är nästan dubbelt så högt som mitt normala. Symptomen uppträdde i början sällan, varannan månad men kom tätare och tätare och när det var som värst sommaren 2015 så kom det ett par gånger i veckan.

Det gjordes utredningar både i Thailand och i Sverige utan något resultat, hjärtat verkade vara starkt och inga andra "fel" hittades. Jag började själv försöka hitta någon gemensam nämnare av vad som triggade "anfallen" och kunde konstatera att även lättare ansträngningar kunde dra igång symptom vilket även alkohol kunde göra. Jag var när symptomen startade något överviktig och vägde närmare 100 kg vilket med mina 180 cm gav ett BMI på över 30. Jag insåg att detta inte hjälpte mig och började med en strikt LCHF diet vilken fick mig att tappa 15 kilo på ett par månader. I samband med detta började symptomen avta och komma mer sällan, dock inte försvinna helt.

Jag började nu få ont i hjärtat varje gång blodtryckstopparna kom och insåg att detta kunde inte fortsätta, jag var i stor risk för att en hjärtinfarkt eller stroke. Med tanke på hur jag bodde i Thailand skulle något sådant med all säkerhet bli fatalt och allt för tidigt avsluta mitt liv. Jag intensifierade eftersökningarna och hittade det faktum att vårt tak med lackade betongplattor kunde släppa bly, bly som sedan hamnade i dricksvattnet som vi samlade in från taket. Jag slutade omgående att dricka regnvatten och symptomen avtog. Prover på blod och vatten visade att båda innehöll bly om även små mängder. Symptomen blev nu alltmer sällsynta och jag började leva ett "vanligt" liv igen.

Det som nu kvarstår är två märkliga symptom som ingen lyckas förklara men som jag misstänker är relaterade till blyförgiftningen, tungmetaller i kroppens organ stannar enligt uppgifter jag hittat på nätet kvar mellan fem och tio år. Det ena är en irritation i halsen som orsakar hosta och därmed slembildning i halsen. Denna hosta startade under perioden när jag mådde sämst och har sedan fortsatt mer eller mindre intensivt. Enligt läkare är mina lungor och luftvägar helt utan anmärkning men dessa symptom är vanliga när man har problem med hjärtat, enligt andra undersökningar finns dock inga sådana problem.

Det andra symptomet inträffar när jag dricker alkohol. Det kan räcka med ett glas vin och kommer ca ett dygn efter att jag druckit. Då kommer samma känsla som tidigare tillbaka med ett måttligt förhöjt blodtryck (<150/80) och ont i hjärtat. På detta följer ca en vecka med mycket dåligt allmäntillstånd, trötthet, ont i hjärtat och lätt illamående. Dessutom sover jag vid dessa tillfällen mycket dåligt. Detta är ju enkelt löst och jag har efter att genom försök ha verifierat att det verkligen är alkoholen som orsakar detta helt slutat att dricka alkohol. Enligt läkaren är dessa symptom inte ovanliga hos äldre människor.

Kort sagt så får man vara försiktigare med kroppen med åren, anpassa sina vanor efter vad kroppen säger. Det är svårt att säga vad som är naturligt åldrande eller vad som är symptom på missförhållande som går att åtgärda. En sak står dock helt klart för mig, det blir allt viktigare att lyssna på kroppen ju äldre man blir och inte tro på allt som läkarna säger. Då kan man få en chans till en kvalitativ ålderdom.

Min Sverigeresa denna gången har som främsta orsak att genom ytterligare undersökningar klargöra att allt är som det ska med kroppen och att jag inte behöver vara orolig över att bo långt ifrån sjukhus vid akuta besvär. Allt tyder på att min kropp är i god trim men t ex symptomen vid alkoholförtäring kan man inte riktigt förklara. Med tanke på den extremt annorlunda miljön där jag bor i Thailand är jag fortfarande inte helt säker på att det inte är något i denna miljö som orsakar ytterligare problem men det får framtiden utvisa.


Sjuk eller gammal 19 Dec -15
Inlägg nr: 88 Redigerad: 19 Dec -15
Ett problem när man blir äldre är att det kan vara svårt att veta vad som är naturligt åldrande eller onormala sjukdomstillstånd. Eller som en sjuksköterska sa till mig när jag klagade på min trötthet; "Alla människor blir trötta när de blir gamla". Ja, till en viss del kan det kanske stämma men vad är normalt och vad är onormalt? Vi är ju alla olika och har med oss olika erfarenheter från ett långt liv som får konsekvenser, t ex rökning, alkohol, föroreningar, buller. Listan kan göras lång och vården har ju ingen aning om vad jag gått igenom, mest frapperande är att de inte heller försöker ta reda på det.

Hur som helst, med facit i handen kan jag konstatera att mina besvär inte gick att hänföra till normalt åldrande även om många vårdgivare försökte övertala mig om det. Det hela började när jag bott i Thailand i tre år och jag började få "hoppande" blodtryck där blodtrycket gav sig iväg på nivåer över 200 utan synlig anledning. Två orsaker jag så här i efterhand kan identifiera var ansträngning som att t ex flytta en möbel eller konsumtion av alkohol till berusning. Det fanns säkert andra orsaker också som jag inte identifierat.

Kontentan var att systemet började svikta, hjärtat gick på högvarv och hela kärlsystemet blev överbelastat av ett allt för högt blodtryck som förmodligen orsakades av njursvikt då jag ofta hade ont i njurtrakten och inte tålde alkohol längre, jag har ju tidigare inte spottat i glaset. Jag insåg att detta var början till slutet om jag inte gjorde något radikalt. Jag var på ett stort antal läkarbesök i Thailand och valde till sist att åka tillbaks till Sverige för att i alla fall ha nära till sjukhus om något akut skulle inträffa. Både i Thailand och Sverige stod man handfallen och den enda åtgärd man kunde komma med var att medicinera symptomen.

Genom en god vän som arbetar som sjuksköterska fick jag en hel del goda råd, bland annat pekade hon på kostrådgivaren Anna Hallens bok "Gnisselzonen" som jag kan rekommendera alla med problem som inte kan diagnostiseras korrekt. Den boken resulterade i att jag började inse problemet med att äta allt för mycket sockerprodukter och drog igång en LCHF-diet som i sig resulterade i en viktnedgång på 15 kilo på ett par månader. Jag kom ner i normalvikt efter att ha varit ganska överviktig och kroppen svarade positivt och symptomen minskade.

Jag åkte tillbaks till Thailand igen men efter någon månad började symptomen återkomma, njursvikt, en enorm trötthet, högt blodtryck och dåligt allmäntillstånd. Jag fick åter höra att det var åldersrelaterat, jag hade ju kommit upp i pensionsålder nu och enligt utsago var alla i byn ständigt sjuka och trötta efter 60 år. Dock fortsatte jag att prata runt och fick beskedet av många utlandsboende svenskar att ingen drack regnvatten på det sättet jag gjorde, jag lade då om vanorna till att börja dricka köpvatten, något jag tidigare inte velat göra av miljöskäl.

Samtidigt började jag läsa in allt jag hittade om vatten och att dricka regnvatten och det framkom tydligt att takpannor av den typen vi har kan släppa ifrån sig bly i ganska stora mängder. När jag gogglade på symptomen på blyförgiftning stämde de väl in på mina symptom. Efter hand började också symptomen försvinna och jag lämnade in vatten och blod för att analysera blyhalten. Både blod och vatten innehöll bly även om det inte var några alarmerande värden men tungmetaller har ju en förmåga att byggas upp i kroppen men försvinner relativt snabbt ur blodet när källan försvinner. Min fru Pen fick samtidigt med mig allergiska problem som verkar komma från njurarna då det också triggas av alkohol.

Idag är jag medicinfri och tillbaks till mitt forna jag och kan åter anstränga mig och ta en öl eller två utan att fördenskull få betala i en vecka efteråt. Så slutsatsen har blivit att när du får stora och snabba förändringar i kroppens system utan synnerlig orsak så skyll inte på ålder och se inte medicinering som en långsiktig lösning, leta efter orsaken. En sådan orsak som i mitt fall är mer eller mindre omöjlig för den breda vårdapparaten att diagnostisera. Man gör inga intervjuer och man är alltför fokuserad på att sälja symptomdämpande mediciner. Orsaken till detta kan vi ju debattera på annat ställe. Jag har tack vare en moderat LCHF kvar normalvikten och är fortsatt försiktig med socker. Och mår bra!

Tack Nina, Anna, Andreas och Niklas för goda råd och tips på vägen, Nu verkar det som ni får ha mig kvar på banan ett tag till, det blev inget tragiskt slut med en allt för tidig exit, i alla fall inte av denna orsaken.

På bättringsvägen 28 Nov -15
Inlägg nr: 66 Redigerad: 28 Nov -15
Sedan förra inlägget skrevs har jag letat med ljus och lykta vad som kan orsaka mina hälsoproblem. Jag har konstaterat att efter någon månad i mitt nya hem blir jag allt tröttare och allmäntillståndet försämras drastiskt. Det räcker med några dagar på tur så återkommer styrkan och hälsan för att inte tala om någon månads vistelse i Sverige.

Alltså något förknippat med huset och miljön i Isaan. Det är ju väldigt annorlunda från det jag är van vid, utbildningen brister och hygienen är inte alltid den bästa. Matvanor är ett kapitel för sig och jag försöker att inte ändra för mycket på en gång. En annan sak är ju vattnet, jag har hela tiden gjort som byborna här och druckit regnvatten som samlas in från taket under regnperioden.

Jag kom iallafall fram till att vatten kan vara en tänkbar orsak och talade lite med min son Andreas som pluggat kemiteknik och har lite mer koll än mig. Han menade att det är inte helt otänkbart att det kommer med något från taket, det är ju unikt i vårt hushåll. Glatt påhejad av min andra son, Niklas bärgade jag studera effekten och innehållet i takpannor. Jag kom fram till att takpannor många gånger är behandlade med olika kemikalier för att stå emot vädret och en av dessa som betongpannor slipper ifrån sig mycket av är bly.

Så jag började dricka köpvatten, något som jag tidigare tyckt var onödigt för miljön med alla transporter och förpackningar. Dock får ju hälsan gå före. Det är inte fråga om pengar för vattnet som köps i 20 literflaskor kostar nästan ingenting och vid lite undersökning visade det sig att jag var ganska ensam bland falanger här nere att dricka regnvatten.

Alla symptom jag tidigare haft avtog sakta men säkert och nu efter en månad utan regnvatten är jag så gott som symptomfri trots över en månads vistelse hemma i huset och mitt blodtryck är stabilt runt 110 strecket där det skall vara. När jag Googlar på blyförgiftning får jag fram just de symptom jag haft, förhöjt blodtryck, trötthet och dåligt allmäntillstånd. Så nu är blodprov och vattenprov lämnat så får vi se vad det ger. Jag håller tummarna att jag äntligen hittat orsaken.

Jag återkommer efter besked som tar någon månad.

Gammal och sjuk? 23 Nov -15
Inlägg nr: 96877 Redigerad: 23 Nov -15
Om livscykeln och hälsan

Jag börjar ju i rask takt närma mig slutfasen av livet, ja jag vet att ni som är under 60 inte alls är beredda att lyssna på det örat eller ens acceptera att livet en dag tar slut. Ni som känner ett obehag av detta kan sluta läsa här men ni andra kanske känner igen er lite grand. Av ovan nämnda skäl talas det aldrig om detta så jag tänkte göra det nu. Så ni som törs läsa vet vad som väntar er eller får en bekräftelse,

Jag vet inte om jag var ett speciellt energiknippe som 10-åring men jag studsade fram överallt. Studsade upp ur sängen på morgonen, sprang överallt jag skulle, att gå existerade inte. Jag matade på rätt bra med socker som ingen ifrågasatte på den tiden, trots det har jag klarat mig bra med insulinbalansen. Mer tur än skicklighet?

Vid 20 så lekte livet, alkoholen hade gjort sitt intåg och man misshandlade kroppen rätt ordentligt, nu var det salt istället för socker och vid en bakfyllefrukost med bacon och ägg så menade jag att man kanske skulle ta det försiktigt med salt. En kompis tittade på mig och sa "jag vet andra saker du stoppar i dig där saltet kanske inte känns som så viktigt i jämförelse". Visst, sa jag, saltade mer på äggen och tog en cigg.

Så där fortsatte 20-årsåldern med fester och i lumpen blev det inte mindre. På något sätt tog jag mig hela vägen fram till 30 med ett litet mellanspel på 5 år som familjefar då livet var lite lugnare och kroppen fick chans att hämta sig.

Men efter skilsmässan drog det igång med full styrka, nu skulle allt som missats tas igen och det var ingen ände på festandet. Somnade jag inte på golvet på nationen invirad i Svenska flaggan så var det shots i långa rader på Avenyns barer och kräftskivor som flödade av snaps och snapsvisorna ekade mellan väggarna.

Dessutom små trevliga mellanspel som reseledare i alperna där jag lärde gästerna att dricka U-båt, en stövel öl med en nedsänkt Jägermeister. Eller en inverterad U-båt, den kan ni själva lista ut hur den såg ut. Och att inte förglömma segelkurserna som instruktör på Marstrand, ett dygnetruntjobb som varade en vecka åt gången.

Strax efter 30 började jag inte helt oväntat känna en trötthet i kroppen som smög sig på så sakta, inget påtagligt men jag studsade inte längre upp ur sängen på morgonen. Dock hade familjelivet förstört min förmiddagssömn och jag kunde inte längre sova till klockan två på eftermiddagen, upp med tuppen oavsett om man sovit 2 eller 8 timmar.

Jag skaffade ny familj och tröttheten tilltog under 40-årsåldern, nu började jag träna på allvar. Det kändes mycket bättre med en regelbunden utmattning av kroppen, ju mer träning desto bättre mådde jag. Då upptäckte jag också att baksmällorna som börjat bli allt svårare hängde tätt ihop med konditionen. När jag tränat mig i högform så kunde jag festa som en 20-åring igen utan att må speciellt dåligt.

Jag bodde ju bra till vid Änggårdsbergen och hade löpslingan utanför dörren så träningen blev till en vana och ett begär, jag blev beroende av endorfiner och mådde väldigt bra. Däremot började jag känna av rökningen, jag hade rökt sedan tonåren och försökt slutat ett antal gånger men motivationen saknades. Nu kom den med insikten av att träningen och rökningen motverkade varandra. Jag lade upp en plan där jag sköt upp varje cigg några timmar och lyckades sluta helt på tre år.

Tröttheten tilltog dock med åren och det krävdes alltmer träning för att hålla tillbaks den. Vid 50 hade jag accepterat att jag inte var 20 längre men vägrade att ha tack och avskedsföreställning som jag tycker 50-års mottagningarna liknar. Jag smet iväg med vänner och familj till en lugn och skön all-inklusive vistelse i Mexico. Nu kände jag att partyna i nattklubben hela natten inte var lika roliga länge och framförallt inte värda priset man fick betala dagen efter.

Nu tuggade åren på i allt snabbare takt, någon kom med en relativitetsteori som sa att när du är liten är ett år en väldigt stor del av ditt liv men när du är 50 en väldigt liten del. Så de åren rusade iväg, min sambo flyttade ut och jag koncentrerade mig mycket på jobb, med ett par nystarter av företag och utveckling av kompetenser. När du är 50 börjar det roliga bli jobbigt och jobbet att bli roligt

När Utfors som jag sålde ett av mina företag till såldes så sökte jag faktiskt lite jobb men insåg snabbt att som 50-åring var du helt ointressant för anställning. På arbetsförmedlingen sa man helt frankt att jag är ledsen, men vi kan inte hjälpa dig. Du får lösa det själv. Så det gjorde jag genom kontakter med gamla vänner och var snart i ekorrhjulet igen. Men i Sverige är du tyvärr inte mycket värd redan som 50-åring utan kontakter, det insåg jag med full kraft. Ungdomskulturen!

Så var jag då helt plötsligt 60 på något sätt. Tröttheten tilltog sakta men säkert men så länge jag höll igång kände jag inte av det så mycket, så det gällde att hålla igång. När jag satte mig ner utan aktivitet så kunde tröttheten bara överfalla mig men man kan ju inte sova hela tiden, jag började sova i tid och otid vilket resulterade att jag fick sömnproblem på nätterna. Om nattsömnen skall fungera gäller det att inte översova, sex till sju timmar per dygn ligger mitt sömnbehovet på.

I stort sett på dagen vid 60 förlorade jag fullständigt intresset för att jobba, tekniken som ständig sysselsättning var inte kul längre och det var då jag började se mig om efter ett nytt liv och hamnade i Thailand. Mitt första år här blev ju helt utan träning vilket var katastrofalt, Dels hade jag ju husbygget men dessutom hade jag inte hittat några rutiner för träning, var och när. Och så lite lättja också. Men det straffade sig och jag började må riktigt dåligt så av rent tvång kom jag igång med de rutinerna.

Nu började det hända saker i kroppen, ständiga infektioner och perioder av ett odefinierat sjukdomstillstånd. Jag mådde bra ett par veckor och dåligt någon vecka hela tiden, jag som inte varit sjukskriven på nästan 20 år. Inom parentes är det meningslöst att sjukskriva sig som egen företagare för det är nålpengar du får som definitivt inte räcker till att hålla företaget igång när du är utslagen.

Jag började hålla koll på blodtrycket eftersom jag förstod att det var en bra indikation på sjukdomstillstånd och dessutom farligt om det fick springa iväg för högt eller under för lång tid. Mitt låg på 120 i snitt med pikar under mina "dåliga" veckor på uppemot 140, fortfarande under gränsvärdet.

Efter en tuff semestertripp i den Thailändska arkipelagen med gamla kompisar som hälsade på med ett stadigt groggande under en månad brakade helt plötsligt blodtrycket iväg till 200 och jag mådde riktigt dåligt. Det blev Bangkok Hospital på Samui och jag fick riktig stor uppmärksamhet där, dessbättre sjönk trycket tillbaks ganska snabbt men man hittade ingen orsak.

Sedan har det skenande trycket återkommit med ett par månaders mellanrum men man hittar ingenting, jag har kollat allt både i Thailand och i Sverige, allt är kärnfriskt och inga värden är onormala, förutom blodtrycket då. Därmed gjorde läkarna inget, normalt medicinerar man ner högt blodtryck eftersom det är livshotande för hjärta (infarkt) och blodkärl i huvudet (stroke). Men man går på medelvärdet. Idag går över hälften av 60-åringarna i Sverige blodtrycksmedicin. (även i övriga västvärlden).

Till sist hittade jag själv en forskningsartikel där man visat att dödligheten bland personer med detta typ av symptom är väldigt mycket högre än normalt, framförallt på grund av att man inte medicinerar. Så det blev ett nytt läkarbesök med krav på att få medicin, det var tre veckor sedan så effekten är inte 100% än men det har blivit bättre och jag ger det några veckor till sedan blir det Svenska sjukvården om det fortsätter.

Jag misstänker nämligen att det höga blodtrycket är sekundärt, alltså orsakas av något annat fel, något som de Thailändska läkarna inte riktigt vill lyssna till. Man kör sin vana trogen med medicin som tar bort symptomen och bryr sig inte så mycket om att diagnostisera orsaken. Dock trodde jag privatsjukhusen var annorlunda.

Kroppen börjar kännas som en gammal utsliten bil, är det inte det ena så är det det andra, definitivt efter "bäst före" datum. Kanske är det som Pen sa sist vi var hos läkaren: "Du är 63 år nu, alla i din ålder är ofta sjuka, du får acceptera det".

Men jag vägrar! Den dag jag accepterar att köra omkring med en trasig bil ligger minst 20 år fram i tiden.