Photo by JESHOOTS.COM on Unsplash

Sarnberger.com



En svensk i Thailand
Dagbok från Lampang

Vardagsveckor 25 Aug -19
Inlägg nr: 97127 Redigerad: 25 Aug -19
Tiden rinner iväg och det händer saker hela tiden verkar det som. Jag blev liggande sjuk en vecka efter mitt förra inlägg, någon slags infektion som verkar gå här, 40 graders feber i en vecka. Jag var lite orolig för Dengufebern som jag klarat mig ifrån eftersom jag varit ute i skogen och motionerat dagen innan. Så jag gick till sjukhuset efter ett par dagar men de hittade inget, lite ”ta medicin och kom igen om du inte blir bättre”. Det kan också ha varit en maginfektion men vilket är fortfarande oklart, dock hjälpte penicillinet. Sedan var det besök på immigration igen, de gick igenom alla pappren noggrant och vi fick en ny tid om en månad, pappren för uppehållstillstånd baserat på äktenskap skall ner till Bangkok och granskas ytterligare. Dessutom skall polisen göra ett hembesök med minst två grannar för att verifiera att äktenskapet inte är fejkat. Man kan ju tycka att efter 10 år borde de veta, men Thailand håller björnkoll på sina invandrare! Polisen ringde innan de kom för att meddela att det är en liten avgift också, på Pens fråga om hur mycket så svarade han lite svävande på Thailändskt vis ”upp till dig”, alltså en muta för att försäkra sig om att man får sitt UT. Korruptionen lever kvar, den sitter djupt! Jag vägrar dock att ge några mutor, speciellt efter den behandling vi tidigare fått hos immigration i Lampang. Så de fick åka iväg utan bestickning, de visade tydligt att de var besvikna och Pens vänner som var där för att intyga riktigheten undrade hur vi vågade, ”de kommer säkert tillbaka i kväll”... Ja, polisen skrämmer fortfarande folket i Thailand och nu återstår att se om det blir avslag på min ansökan. Nya regler har dock tillkommit, pengarna som man skall ha haft på kontot minst två månader innan ansökan för att få stanna ett år får nu inte tas ut de tre första månaderna, det kollas vid första 90-dagars rapporten att de finns kvar, annars blir man av med uppehållstillståndet. Vid de andra 90-dagars rapporterna skall minst hälften stå kvar för att få behålla uppehållstillståndet. Detta verkar vara istället för det planerade försäkringskravet. Immigration har för övrigt fått det hett om öronen med sina nya krav på att rapporteringen om när utlänningar flyttar på sig skall följas till bokstaven vilket betyder att så fort man övernattar någon annan stans än den tidigare rapporterade adressen skall detta rapporteras till immigration inom 24 timmar, det berör dock inte turister som bor på hotell då hotellet sköter den rapporteringen. En helt omöjlig regel som de också har väldigt svårt att motivera, förmodligen ett resultat av det så välkända ”tappa ansiktet” syndromet. Men också triggat av att polisen behöver få in mer pengar (böter) nu när korruptionen blivit svårare. Flera paneldebatter har hållits men budskapet blir mer och mer förvirrat för varje gång, nu börjar också journalister reagera och det skrivs mycket. Det skulle förvåna mig om inte detta krav försvinner snart. Eftersom mitt kapital blev låst av immigration och jag ändå är på väg till Sverige och inte vill föra över mer pengar till den urusla kursen som fallit från över 5 baht för en krona till att nu gått under 3 baht (2:88 på växlingskontoret vid flygplatsen) valde jag att sälja min motorcykel. Vi har nu hamnat i regnperioden och det blir ändå inte många turer med risk för monsunregn så jag valde att avyttra den i god tid innan jag återvänder till Sverige. Det går ju alltid att hyra om andan skulle falla på. Det tog några veckor men sedan fick jag napp på facebook och fick köra upp över bergen till Chiang Mai för att överlämna mc:n Jag passade på att hälsa på min goda vän Ronny i Chiang Mai så det blev en trevlig kväll innan jag återvände med tåg till Lampang. En för övrigt dramatisk tågresa över det stora bergsmassivet Khun Tan som tidigare varit en naturlig barriär mellan Siam och Lanna rikena. Kung Rama 5 lät bygga järnvägen för 100 år sedan och det sägs ha omkommit över 1000 man under bygget som varade i drygt 10 år och innefattar Thailands längsta tågtunnel på 1.3 km. De döda drabbades av olyckor, malaria och tigrar! Väl hemma igen dök en inbjudan upp från min vän Hans T i Mae Rim vid havet, de skulle fira dubbla födelsedagar och sitt avklarade bröllop och hade bland andra bjudit in Thailands gitarrvirtuos Lam Morrisson som skulle komma och spela. Vid närmare koll på möjligheterna visade det sig att vi kunde flyga nästan hela vägen (Chiang Mai till Rayong) superbilligt så vi valde att ta med pojkarna på en långhelg vid havet, den store är ju också gitarrist så han ville gärna ta chansen att få höra Lam denna gången, han missade ju min förra tur pga skolan. Dit är vi på väg nu och jag återkommer med den resan om några veckor.
Rättsäkerhet i Thailand 1 Aug -19
Inlägg nr: 97126 Redigerad: 10 Aug -19
Då har jag tagit min första strid med polisen i Thailand och jag förlorade. Som svensk blir man oerhört upprörd när rättssäkerheten åsidosätts och jag trodde inte att det var så illa men nu vet jag och det kommer att få konsekvenser. Jag kan inte stillasittande se på medan polisen skapar regler som är omöjliga att följa och sedan bötfäller folk som inte ens visste om att de fanns. I detta fallet handlar det om immigration som ju sköts av polisen, det finns en lag från 1979 som säger att alla utlänningar som bor i Thailand skall rapportera sin adress i landet och sedan anmäla till den lokala polisen om det lämnar uppgiven adress mer än 24 timmar. Det vill säga för varje liten resa eller besök med övernattning skall ankomst rapporteras till den lokala polisen på plats såväl som till polisen hemma vid återkomst. För att detta skall kunna kontrolleras ligger också ett ansvar på alla husägare att rapportera till polisen om en utlänning övernattar i huset. Att ignora rapportering är förenat med höga böter, uppemot 20.000 baht. Man kan ju föreställa sig vad detta innebär för alla hotellägare. Hitills under min tid i Thailand har ingen brytt sig om denna lag men den nya chefen för immigration har nu besämt sig för att se till att den följs och de senaste två åren har mängder med folk bötfällts och stora proteststormar har växt upp. Immigration i Lampang har tydligen tagit denna regel till nya höjder och jag har nu blivit bötfälld för andra gången. Första gången var ju när vi flyttade hit och jag dröjde en dag med rapporteringen. Kan man gissa att det har att göra med polisens minskade möjligheter till korruptionspengar? Denna gången efter mitt Sverigebesök i maj, när jag återvände i Juni fyllde jag vid ankomsten till Bangkok i ankomstkort i vanlig ordning där jag talade om för immigration var jag bodde i Lampang och sedan tog jag ett anslutningsflyg hem och var där två timmar senare, ingen aning om att jag måste rapportera ytterligare en gång till Polisen hemma när jag anlände dit. Något jag aldrig gjort tidigare under mina 10 år här. När det nu var dags att förnya mitt uppehållstillstånd i Thailand för ett år, den maximala tiden en utlänning kan få oavsett om man är gift med Thai, innebär det också att man måste visa upp kapital för att klara sig ett år som sedan delvis låses på ett bankkonto. Vid denna ansökan upptäckte man att jag varit i Sverige och inte rapporterat min återkomst, böter! Jag blev minst sagt upprörd och bestämde mig för att denna gången skall jag inte betala. Ansvaret ligger ju på husägaren att rapportera, hon bor i Bangkok och hade i och för sig ingen aning om att jag varit borta men det är ändå hennes ansvar. Polisen hade då klagomål på mitt kontrakt med husägaren, om jag har uppehållstillstånd som anhörig skall den anhöriga skriva kontraktet, jag kan inte ha ett eget kontrakt. Man begärde då att kontraktet skulle ändras (retroaktivt) för att jag skulle få uppehållstillstånd, något jag gick med på då det inte kändes som en stor sak. Vilket jag dock skulle få ångra. När kontraktet var omskrivet och vederbörligen registrerat låg helt plötsligt ansvaret att rapportera mina resor på Pen, min fru som hade hyrt huset och hon hotades av polisen med fängelse om vi inte betalade. Så vi förlorade till sist och fick iallafall betala böterna. Smart och beräknande av polisen... Pengarna kom in trots att ingen inblandad kände till regeln. Förhooppningsvis får jag nu mitt uppehållstillstånd när böterna är betalda, det kvarstår en liten konflikt med husägaren vars husbok (tomtbrev) i Bangkok man begärt in för att verifiera något, vad vet jag inte men husägaren vill inte lämna ifrån sig denna. Hon jobbar på en ambassad i Bangkok och har förmodligen jurister att tala med över kaffet, något jag också skulle behövt. Jag skall göra ett försök med min advokatfirma i Korat, den kanadensiska ägaren där har startat ett upprop (se bild) för att ändra dessa regler genom att lämna in en petition till regeringen med underskrifter. Gissa om jag finns med! Grunden till att man kan hålla sig med sådana lagar är Thailändarnas inneboende rädsla för utlänningar och kolonisation. De har ju klarat sig bra genom historien som det enda land i sydostasien som inte koloniserats och det har förmodligen sin grund i lagar där man håller koll på utlänningarna, nu i 24 timmars intervaller! Men är det inte dags att tänka om för Thailand, risken för kolonisation skulle jag vilja säga är minimal idag. Dessutom blir ju världen mer och mer global och där är vi beroende av varandra. Intressant att få uppleva den sofistikerade rättslösheten i alla fall. Ny lärdom i livet! Annars glider livet på i Lampang, jag har dragit igång med styrketräning med äldsta grabben som gillade idén. Vägledare är en bekant gymägare från USA som också bosatt sig här och har värdefulla kunskaper i kroppsbyggande. Så förhoppningsvis återkommer jag med en välbyggd överkropp istället för den degenererade gamla kroppen. Kul och nyttig sysselsättning, muskkelbyggandet gör ju att testosteronet flödar och därmed välmåendet. Tar också lite tuffare tag med Pens söner och skolan, jag kör ju matte med dem och vi har fått tag i en fillipinska som kommer på helgerna och tränar engelska, verkar vara populärt! Mobilerna är ett kapitel för sig, det är en ständig kamp för att hålla ner skärmtiderna och hålla upp en anständig nattsömn för att orka med skolan. Något som inga andra föräldrar verkar jbba på enligt pojkarna, de känner sig annorlunda vilket ju inte är så populärt i tonåren. Jag börjar också misstänka att vi inte hamnat i den bästa skolan i Lampang då vi ju blev avvisade från den vi först valt, inga risbönder från Isaan platsar i de bättre skolorna. Trist, men desto större anledning att visa framfötterna. Det skall bli roligt att se hur det går med mitt jobbsökande, jag har ju förnyat min profil på Linkedin och fått en hel del besökare och blivit kontaktad av någon headhunter, dock tror jag att min höga ålder sätter lite käppar i hjulet. Vi får se hur traditionella svenskarna är när det gäller att anställa pensionärer, jag känner mig dock inte trött på något sätt utan tror att jag kan tillföra med den kunskap jag ändå skaffat mig genom åren. Nu har jag ju också lärt mig att bygga webbsidor som du kan se på denna egentillverkade bloggen. Men det är ju ett tag kvar innan vi kan få klart med Pens uppehållstillstånd, vi lever gärna tillsammans under väntetiden men om det dyker upp något intressant uppdrag så är jag beredd att återvända. Lägger med lite bilder från en MC-tur till Chiang Mai som jag gjorde med några vänner när Pen var hos sin mor i Korat med barnen samt ett av alla kort på Pen och mig som immigration vill ha och mitt gym med öppna väggar och alltså utan AC. Tufft!
Sjukvård i Thailand 10 Jul -19
Inlägg nr: 97121 Redigerad: 10 Jul -19
Det är mycket stor skillnad på olika sjukvård i Thailand, beroende på var man bor och vad man har för försäkringar. De flesta västerlänningar som bor eller semestrar i Thailand är ju ordentligt försäkrade men det finns undantag. Thailändska staten har deklarerat att de förlorat 300miljoner baht de senaste åren på obetalda sjukhusräkningar för vård av utlänningar. Med detta motiverar man nu ett krav på att de äldre pensionärer som bor i Thailand skall kunna visa upp försäkringö Detaljerna runt detta är än osäkra men jag kommer att upptäcka det när jag skall förnya mitt visa i Augusti. Jag är ju "egenförsäkrad" genom ett sparande under mina år i Thailand, detta lär inte räcka när den nya bestämmelsen träder i kraft utan jag får antagligen köpa ytterligare en försäkring vilket inte är billigt vid min ålder. Men vi får se, än är inte sista ordet sagt men enligt uppgifter skall reglerna vara klara under Juli månad, klart är dock att det i detta läget rör sig om personer med "pensionärsvisa", d v s de som stannar i landet i kraft av en ålder på 50 år. Jag har fått lite erfarenhet av hur den Thailändska staliga vården fungerar, eller snarare inte fungerar. Om vi i Sverige klagar på bristande vårdresurser är det bara en västanfläkt mot hur saker fungerar här. Jag har ju tidigare sett resultatet av denna bristande vård genom berättelser om unga människor som dör av matförgiftningar och även tvingats att ta Pens barn till privata sjukhus då det statliga skickade hem honom med lite värktabletter vid en kollapsad lunga. Pens gamla mor som är 85 år har haft problem med njurarna under den senaste tiden och vid besök på länssjukhuset skickades hon i vanlig ordning hem med lite piller. När det bara blev värre med feber och en förstorad njure åkte hon tillbaks och fick en remiss till sjukhuset i Korat, vår närmaste tätort. Väl där fick hon höra att någon röntgen blir det inte utan svält vilket de inte berättat på det andra sjukhuset, hon fick en ny tid efter 2 veckor. Mormor har inte tillgång till bil utan måste ta sig med buss mellan sjukhusen som ligger 2-5 mil bort. Taxi vill hon inte åka. När hon kommer tillbaks på svält efter ytterligare två veckor meddelar sjukhuset helt sonika att nu har remissen gått ut men vill hon betala 8.000 baht så går det bra ändå. Det ville hon inte utan hon gav upp och åkte hem. Eftersom hon inte blev bättre utan snarare tvärtom så sa vi att Pen fick åka ner och hjälpa till, så hon tog bussen i helgen som gick. Väl där fick hon börja med att hämta en ny remiss på länssjukhuset och sedan ta mor och åka in till sjukhuset i Korat igen, denna gången ned taxi. Det gick inte bättre denna gången, väl där så konstaterades att remissen Pen fått stod i fel namn och de hade ingen aning om vilken läkare hon talat med senast, men ville hon betala 8.000 baht så går det bra... Pen tog henne till ett privat sjukhus i Korat där hon fick sin röntgen, det visade sig vara njurstenar som nu försvunnit, hon måste haft ont. Tåliga tanter som inte klagar för det de ser som småsaker. Nu är hon mycket bättre men nu vet vi ju också hur vården i Thailand (inte) fungerar. Jag har tidigare sagt till Pen att privatsjukhus är det som gäller i Thailand om jag blir så dålig att jag inte kan bestämma själv! Nästa vecka är det någon Buddistisk helg med stoppdagar (som det kallar helgdagarna) på Tisdag och Onsdag så jag sätter pojkarna på bussen på fredag efter skolan så det får några dagar hos mormor igen, det är nog bra för alla. Skolarbetet börjar ge resultat och de kan nu gångertabellen som ett flytande vatten. De har tränat med en app i telefonerna, det enda programmet de de har tillgång till under läxtimmarna 16-18 varje dag. Dessutom har vi hittat en filippinska som undervisar dem i Engelska på Söndagarna. De börjar själva tycka det är roligt nu när resultaten börjar komma, så det skall nog gå bra. Själv skall jag ägna den kommande veckanåt lite MC-åkning, mina vänner från Lop Buri som jag titigare berättat om kommer hit med sin motorcykel imorgon och jag skall guida dem runt lite i området runt Lampang och vi åker nog även lite längre turer när barnen har åkt iväg till mormor. Det skall bli trevligt, visserligen har regnperioden börjat men regnen brukar bara vara någon timma åt gången, de stora regnen dröjer till september-oktober. Mer om de turerna i nästa inlägg. Jag har jobbat lite på att mobilanpassa websiten som jag nu flyttat in i den svenska familjens site, mitt lilla Sweblogäventyr var bara en test av marknaden som inte fungerade, den går i graven. Jag har också kommit igång med träningen och går på gym två gånger i veckan med en amerikan som instruktör, en pensionär som drivit gym i USA hela sitt liv, han bor här på halvtid, något som jag också funderar på att göra framöver, vi får se vad Sverigevistelsen utvecklas till, Pen är iallafall förväntansfull. Jag lägger med lite bilder frå en fantastisk restaurang som Pen och jag hittade bara en kvarts MC-tur ifrån vårt hus, en stor anläggning med underbar natur och fantastisk mat i en stilig och romantisk miljö där vi fick en rejäl lunch för bara några hundralappar, Thailand är fantastiskt!
Skola och träning 24 Jun -19
Inlägg nr: 97118 Redigerad: 25 Jun -19
Då var jag tillbaks till familjen i Thailand för ett tag. Vi började med att klara av ansökningen för uppehållstillstånd i Sverige för Pen som beräknas ta ett år och det var ganska smidigt på webben. Dock har man inte registrerat den ännu efter två veckor trots att man säger "ett par dagar" men det kanske beror på alla Thailändska bärplockare som tänkte invadera Sverige i sommar enligt nyheterna. Det var en hel del att ta itu med efter tiden i Sverige, gräset växer sig flera meter på ett par månader och som vanligt är det smågrejor i huset som måste fixas. Pen har hittat en kurs i Lampang för makeup och hårfrisering, hon får lite nya vänner och något engagerande att göra på dagarna. Själv har jag tagit itu med barnens utbildning, tanken är ju att de skall klara sig själva i skolan (gymsienivå) nästa år när vi skall bo i Sverige. Jag och Pen tog ett möte med barnens lärare här i Lampang och det visade sig att den stora killen halkat efter betänkligt i teoretiska ämnen. Så nu är det två timmars hemarbete varje dag efter skolan oavsett om de har läxor eller inte. Matten kan jag hjälpa till med och de andra ämnen får Pen ta. Lärarna i Isaan var inte riktigt så engagerade som man kunde önska sig och den Thailändska skolan som redan innan är undermålig blev ännu sämre i de fattiga områdena. Nu har vi betydligt mer engagerade lärare och kan vi bara lyfta upp killarna på samma nivå som klasskamraterna så blir det nog bra. Att halka efter i skolan ger verkligen en lavin effekt, efter ett tag så förstår man inte vad som försegår i klassrummet och släpper greppet helt. Då är föräldrarna enda räddningen. Så vi har en termin på oss att lyfta upp kunskaperna. I samband med detta har jag också stramat åt mobiltelefoneländet. Utan ramar kan barnen ägna sig 24 timmar om dygnet åt sina telefoner och långt ifrån allt leder till en positiv utveckling. Det visade sig att pojkarna köpte Internet när vårt wifi var avstängt så nu har de inte den möjligheten mera. Dessutom är det total blockering under läxtid och sovtid på nätterna. Sedan tidigare har vi en telefonfria eftermiddagar under veckosluten. Det ger resultat och nu kan vi plugga och klippa gräset tillsammans också under helgerna. Jag kände i Sverige att jag var tvungen att röra på mig mer i Thailand, i det svenska klimatet är det lätt att ta på sig och gå ut i skogen men i Thailand med sina 40 sommar-grader så är det inte lika lätt. Jag har dock hittat ett luftkonditionerat gym i stan för 20 kronor per gång och dit går jag med pojkarna minst en gång i veckan, gärna två. Muskelbyggande ger testosteron som har avtagit i en gammal kropp och välbefinnandet ökar markant. Pojkarna behöver också röra på sig mer så det blir en bra kombo och vi får umgås. Jag har också i mitt nya boende löst problemet med för lite vänner och umgås numera på en bra nivå med lite andra västerlänningar i Lampang, faktiskt mestadels amerikaner, dock har vi släppt språkstudierna för tillfället då jag ju är på väg tillbaks till Sverige känns det inte meningsfullt längre, dessutom har jag fått inse att några filosofinivåer i Thai kommer jag aldrig att nå, det får bli diskussioner om världspolitik och åldrande med andra västerlänningar med samma perspektiv. Tyvärr är det ett fåtal faranger som lyckas nå den nivån på Thailändska. De kulturella skillnaderna är enorma. Jag har också dragit igång mitt gamla Linkedin konto för att knyta upp kontakter med potentiella uppdragsgivare i Sverige, på ledig tid blir det webprogrammering och jag har dragit igång en familjesida för alla barn och barnbarn, det är kul när man är intresserad men det blir lätt lite för mycket tid. Sedan jag återkom har det varit behagliga trettio grader och molnigt med regn men nu verkar det vara högtryck och vi närmar oss 40 grader på dagarna, en utmaning i ett trähus utan luftkonditionering men det känns inte helt motiverat att flytta till AC för bara några månader... Så livet går vidare, inte så stor skillnad mot Sverige annat än värme istället för kyla och lite mer besvärligt att kommunicera. På återhörade snart igen, jag räknar med att kanske fira Jul i Sverige i år.
Stora förändringar 11 Jun -19
Inlägg nr: 97117 Redigerad: 3 Jul -19
Då var Sverigebesöket nästan över för denna gången, det blev en kall maj med temperaturer runt 10 grader. Först nu de sista dagarna i början av Juni har termometern stigit till sommartemperaturer och folk rusar man ur huse för att njuta av sommaren på badstränder och uterestauranger. Idag är Nationaldagen i Sverige och vädret kunde inte varit bättre. Jag har gjort mina sedvanliga besök i Småland och hos andra goda vänner och jag skall tillbringa de sista dagarna i Stockholm för att hälsa på sonen då jag flyger från Stockholm till Bangkok med Norwegian denna gången, enligt min mening det bästa lågrisbolaget på den rutten. En av uppgifterna i Sverige i år var ju att hitta lite uppdrag för att stärka upp kassan med den dåliga kronkursen, dessvärre var ju timingen helt fel. I Sverige förberereder man för semester innan midsommar och inte några nya projekt. Jag lyckades dock hitta några uppslag till hösten så istället för att sitta ensam i Sverige medan Pen sitter ensam i Thailand så åker jag tillbaks till Thailand redan nu. Skolan har ju börjat igen i Thailand och Pen har tagit upp ungarna till sin nya skola i Lampang. Vi har dock beslutat at återvända tillsammans nästa år, när ungarna är färdiga med grundskolan i Lampang i mars flyttar vi alltså till Sverige för att jobba lite båda två. Vi får se hur många år det blir. Ungarna får bosätta sig i vårt hus på landet och gå i highschool (gymnasiet) inne i Korat som bara tar någon timma med bussen. Det är deras eget val, vi får se hur det går. Livet är fullt av nya utmaningar. Det händer saker i Thailand som ytterligare spätt på oron inför min framtid i Thailand, som jag skrev tidigare diskuteras nu genomförandet av ett förslag om obligatorisk sjukförsäkring för utländska pensionärer i Thailand, jag har ju valt att själv spara istället för att betala pengarna till ett försäkringsbolag men det verkar inte hjälpa och försäkring vid snart fyllda 70 är inte billigt. En annan ny regel som dykt upp är en hastighetsbegränsning på stora motorcyklar till 90 km / tim på landsväg och 80 i stan. Ingen stor sak kan det tyckas men många bäckar små... Premiärminister Prayut blev ju som förväntat vald till en ny period igår när resultaten av de fria valen stadfästes. Ett mycket kritiserat val eftersom konstitution och valregler har anpassats för att hålla penningstarka krafter borta från regeringen så att Prayuts regering kan fortsätta det arbetet. Militärregimen har ju under sina fem år gått hårt åt korruptionen i landet och därmed skaffat sig många mäktiga fiender. Nu får man chansen att fortsätta det arbetet vilket också var avsikten. Men de stora pengarna ger inte upp, vi får se hur detta slutar. Förmodligen en ny relativt lugn femårsperiod där pengarna går till "rätt" saker och gynnar folket. Jag kommer att återvända till Thailand nu när den värsta hettan lagt sig och regnperioden kommit igång. Det blir en bekväm flygtur på Söndag/Måndag med Norwegian i 9 timmar från Stockholm och direkt vidare en timma från Subarnabuhmi till Lampang där Pen hämtar. Skönt att slippa bussen! Beroende på hur det utvecklar sig med arbete och bostad i Sverige samt med Pens uppehållstillstånd som lär ta ett år så är chansen stor att jag själv återvänder under hösten för att etablera jobb och boende i Sverige.
Hemresan 7 May -19
Inlägg nr: 97114 Redigerad: 7 May -19
Ja, som rubriken säger så är jag "hemma" i Sverige igen för ett tag. Jag kan bara konstatera att i min ålder så byter man inte kultur så lätt. Thailand är ju dessutom mycket nationalistiskt och accepterar ogärna utlänningar, speciellt om de inte tillför något till landet. Att bli Thailändsk medborgare är kanske en handfull personer som blir varje år, de flesta från grannländerna. Att gifta sig med en thailändare betyder inte att man får medborgarskap, du får stanna ett år i taget om du kan visa att du kan försörja dig. För medborgarskap krävs att du bott i Thailand minst 5 år, att du talar flytande Thai och att du är kunnig om Thailändska kulturer och seder. Ansökan tar ytterligare 5 år och den kostar en rejäl summa som du inte får tillbaks om du får avslag. Det är helt enkelt inte värt med det stora jobbet för de flesta. Dessutom kommer du som utlänning alltid att vara en "alien" i Thailändares ögon, ytterligt få utlänningar tar till sig kultur och språk på ett sätt där de kan bli accepterade som Thai. Många utlänningar i Thailand lever enligt den gamla kolonialismen i västerländsk anpassade "ghetton" ungefär som asiatiska Chinatown hos oss. Hemresan gick bra men jag var inte så imponerad av Eurowing, det flygbolag jag valt denna gången, framförallt för ett mycket bra pris. Men det är ju en sanning att man ofta får vad man betalar för och det blev en hel del extra att betala eftersom inget var gratis, inte ens filmerna. Nästa gång blir det Finnair, KLM eller Quatar som alla flyger från Göteborg alternativt Norwegian från Oslo som inte är så billiga längre men utan flygskatt. Sverige var varmt välkomnande när jag landade i sommarvärmen efter påsk, dock varade det inte mer än några dagar. Sedan har det varit runt 10 grader vilket är vår lägsta temperatur på vintern i Thailand. Vet inte riktigt vad som är värst, värmen i Thailand i April eller kylan i Sverige. Det lutar nog åt att jag vill slippa 40-45 grader och hellre klär mig för 10 grader i Sverige. Dock har jag trotsat kylan och lyssnat på Akademiska körens vårsånger och tittat på barnbarnens fotbollsmatcher. Dessutom träffat några gamla vänner och min svenska familj. Nu hoppas jag på att återse våren snart. Här kommer en bild från blomningen.
Bergstur i ett hett Thailand 6 Apr -19
Inlägg nr: 97110 Redigerad: 1 Jun -19
Efter några dagar hemma i byn var det åter dags att röra på sig. Under veckan i Nong Ma hann Pen hitta en ny hyresgäst till kafélokalen som vi fortfarande har kvar. Det var ett par grabbar som skall öppna mobiltelefonbutik, en bra ide’ låter det som. De slog ut hela frontväggen för att i Thailändsk stil ha en ”öppen” butik. Det blev bilen upp till Lampang där jag har MC:n. Vi tog vägen över Loei (Löj) som ligger på gränsen till Laos och där Pen har en av sina många systersöner med familj. De blev väldigt glada över att få besök så vi stannade kvar i två dagar. Thais utrymme är ju oftast väldigt begränsat och enkelt så vi valde att ta in på hotell i staden Loei. Pen ville testa ett lite lyxigare hotel med pool och stora rum vilket dock blev en liten besvikelse. Gammalt och nergånget och som så ofta väldigt opersonligt. Jag fick bara bekräftat min tes om att stora Hotell inte är för mig och Pen höll med. Det blev en helkväll ute på stan med en massa folk, de brukade träffas i en Facebookgrupp med Honda City-ägare så det blev en härlig blandning av Thai. Dagen efter var vi medbjudna med storfamiljen på en båttur, eller snarare en flotte som bogserades ut i en liten sjö och vi kunde sitta och umgås med mat och dryck, något som Thai bara älskar. Att det var vardag bekom ingen, det var bara att stanna hemma från jobbet. Man får ha ordning på sina prioriteringar! På kvällen blev det övernattning på ett litet pensionat uppe i bergen utanför Loei innan vi fortsatte upp mot vårt hem i Lampang där vi tillbringade helgen tillsammans i lugn och ro. Måndag morgon bar det iväg på MC uppe bergen, jag hade stakat ut en tur som började i Phrae och sedan gick till Naan och vidare upp emot Chiang Rai och Chiang Mai. Egentligen var det tänkt att vi skulle hälsa på vårt favoritställe i Pai men när jag kontaktade ägarna som vi känner sedan tidigare var de på egen semester och skulle inte vara tillbaks förrän i maj. Man behöver ju skyddande kläder när man kör MC och jag hade en öppen Goretex jacka och ordentliga skor, skinnkläder i Thailand fungerar inte alls, det är för varmt. Trots valet av kläder upptäckte vi snabbt att valet av årstid var inte så bra, det blev väldigt varmt innanför alla kläder även när vi kom uppe bergen. Jag brukar ju oftast köra på hösten och det får jag nog återgå till i fortsättningen. Dessutom satt Pen på originalsadeln som visade sig vara för liten och för hård, den måste bytas ut till en bekvämare för långturer. Utöver hettan så låg röken tät över hela norra Thailand, även här marks ju globala uppvärmningen av och skogsbränder blir allt vanligare, delvis på grund av avbränningen av gräs och träd som många Thai ägnar sig åt. De verkar dock för det mesta slockna av sig själva och man lämnnar ofta elden när man tänt på. Men röken känns definitivt inte trevlig eller hälsosam och den hindrar de annars så fantastiska vyerna uppe i bergen. Det blir väldigt tydligt i värmen. Men underbara bergsturer blev det och vägarna var som vanligt fantastiska. Efter en övernattning i trevliga Naan började vi klättra uppåt emot nästa stopp som var uppe strax söder om Chiang Rai som vi ju besökte för inte så länge sedan. Vi bestämde oss att korta ner dagsturerna från 20 till 10mil på grund av värmen och Pens hårda säte så det blev ett stopp till norr om Chiang Mai där vi hittade ett underbart ställe ägt av en amerikan med fru som gjort perfektion till sin grej. Det hette Wes village och kan rekommenderas. Nästa anhalt blev Chiang Mai där vi hälsade på min gamla vän biodlaren Ronny Willman. Det blev en helkväll med snack om livet i Thailand och Ronnys specialämne, filosofiska funderingar runt reinkarnation och Universum. Mycket stimulerande. Våra damer hade tydligen också mycket att tala om och naturligtvis måste de inta sin obligatoriska Somtam, papayasallad som Thai alltid äter när de träffas. För mycket Chili och sur fisksås (Pala) för vår smak men de klarade sig utmärkt själva. Sedan avslutade vi med en härlig potatisgratäng med tillbehör och förstås en flaska vin. Veckan gick fort och vi återvände hem till Lampang redan på fredagen, lite för varmt och lite för obekvämt, nästa tur blir definitivt på hösten före eller efter regnen i September-Oktober. Men tack vare de korta dagsturerna och den fantastiska motorcykeln blev turen ändå en höjdare som vi kommer att minnas länge. Jag lägger med lite bilder från Pens facebookflöde, hon är en flitig och duktig fotograf. Vill du se mer har du hennes Facebookbilder här. Nu återstår ett par dagar med uppstädning av huset i Lampang och sedan ner för att fira det Thailändska nyåret (Songkran) i byn innan jag åker till Sverige för några månader i behagliga svenska våren. Både Pen och jag har familjeangelägenheter att ta tag i på var sitt håll, någon säger mig att detta året kommer att bli ett besvärligt sådant. Jag hoppas ni alla får en riktigt god sommar, jag skriver kanske ett inlägg till om Songkran men sedan blir det sommaruppehåll fram till midsommar då jag planerar att åka tillbaka.
Beach och Rock 6 Mar -19
Inlägg nr: 97100 Redigerad: 6 Mar -19
Som jag nämnde i förra inlägget blev det en ensam tur till havet för att träffa gamla vänner och lyssna till en rockkonsert som en vän i Mae Phim arrangerat. Mae Phim är en svensk koloni vid kusten mellan Koh Samet och Koh Chang på sydöstra sidan om Bangkok. De största turistorterna ligger ju på västra sidan med Hua Hin, Koh Samui, Krabi och Phuket men på Östra sidan om viken ligger också en del intressanta ställen för sol och bad med de mest kända öarna Koh Chang och Koh Samed. Mae Phim som ligger på en lång kuststräcka som jag brukar kalla Thailands riviera och som har blivit ett favorittillhåll för svenskar och man klarar sig ofta bra med bara svenska. Jag tyckte det var lite för långt att köra MC ner i och med Pen skulle stanna hemma. Närmare 80 mil en väg hade tagit 3 dagar på de farliga Thailändska vägarna, ingen trevlig upplevelse även om vädret är tilltalande, jag håller mig uppe i bergen med MC:n. Pen och jag planerar att åka runt lite under barnens skollov som de vill tillbringa hemma hos mormor på landet. Efter ett besök på Immigration i Lampang för att rapportera min existens och adress vilket jag måste göra var 90:e dag så bar det iväg. Så jag tog flyget ner till Bangkok, vi har ju en flygplats i princip tvärs över gatan från vårt hus så det är ett smidigt sätt att komma ner till södern, dessutom är Thailändskt inrikesflyg oförskämt billigt, några hundralappar enkel väg. Från flygplatsen Don Muang där inrikesflyget går tog jag buss till Pattaya för att hälsa på och övernatta hos min gode vän Håkan på väg ner till konserten, cirka halva vägen och jag hade ju inte brått. Det blev ännu en trevlig kväll med poolbad och diskussioner om livet i Thailand. Dagen efter gjorde jag en snabbvisit hos Håkans son som bor ganska nära sin far och sedan blev det faktiskt Taxi till Mae Phim, jag fick inte någon riktigt svar fån Internet om när bussarna skulle gå eftersom Mae Phim inte är någon huvudort direkt, risken var att jag skulle fastna i Rayong och ändå få ta taxi därifrån i mörkret, en tid som jag försöker undvika med tanke på den Thailöndska trafikkulturen. Dessutom kostade Grabtaxin de 10 milen bara ungefär som flyget, ett par hundralappar. Det tog dessutom bara en dryg timma, chauffören körde som en riktig Thai... Jag var framme i Mae Phim innan mörkrets inbrott och åkte direkt till restaurangen där konserten skulle hållas dagen efter, en krog som heter Buffalo Bill och ser ut ungefär som det låter, ett rustikt ställe med träinredning. Jag hamnade i MC-klubbens bar tillsammans med ett gäng Svenska och norska välbyggda knuttar och diskuterade bland annat Bandidos framfart i Thailand. Det blev dock en tidig kväll som avslutades med Hans och hans flickväns hus några kilometer utanför byn. Lördagen som var konsertdag var Hans fullt upptagen med att se till att alla Thai var på rätt plats vid rätt tillfälle vilket inte är så självklart och ingen lätt uppgift. Jag ägnade dagen åt att cykla runt lite i byn och sitta på stranden och avnjuta en välförtjänt öl, stranden har absolut sina fördelar som man uppskattar mer om man inte bor där. Dagen flöt på och jag förberedde kvällen med en powernap innan konserten. Hans rundade av med att bjuda på en Gin Tonic tillsammans med några nytillkomna gäster och vi gjorde upp att jag skulle ta moppen till konserten så jag var fri att åka hem när jag ville, helnätter är inget för mig längre och risken var uppenbar att det skulle bli en sådan. Taxi ute i förskingringen kan man inte förvänta sig att det finns. Det blev en trevlig kväll med ett bord precis bredvid scenen och tillsammans med ett gäng av min värd Hans goda vänner som också var utflyttade svenskar och norrmän. Konserten började tidigt vid 9-tiden, medelåldern bland besökarna som i majoritet var svenskar var ju relativt hög. Många utflyttade pensionärer även om inte alla bodde här året runt. Förbandet spelade en timma innan kvällens höjdare, Lam Morrison började spela och han var precis så bra som jag kom ihåg honom och mycket entusiastisk trots sina 74 år. Alla gamla rockmusiker börjar ju komma upp i ålder... Jag lägger med en video från en låt han tillägnade Hans som ju stod för hela arrangemanget. Kvällen blev en höjdare och jag stod klistrad vid scenen under hela framträdandet och smög iväg på moppen strax efter. Kvällen blev lång för de övriga, jag hade bestämt att åka med en av Hans gäster till Pattaya på Söndagen för att vara närmare Bangkok när mitt plan hem lämnade på Måndagen. Klockan ett väckte jag upp gänget efter att ha gjort en liten tur till stranden och klockan fyra kom vi iväg. Hemresan flöt på som väntat med ännu en trevlig kväll hos Håkan och bussresa upp till Bangkok. Lite lustigt är det att Bangkok inte knutit ihop sin inrikesflygplats med bussarna och bussarna med tågen, kanske för att alla jagande taxichaufförer skall få sin utkomst. Värmen har kommit också till Lampang och nu är det bara en veka kvar innan skolorna börjar sitt sommarlov och barnen vill åka hem till mormor och flickvän i byn. Vi kör ner nästa helg för några veckor hos mormor i byn och sedan åker jag och Pen tillbaks till bergen för lite mc-touring runt om i norra Thailand, vi har många ställen som vi vill återse, bland annat våra vänner i Pai längst upp i norr men också bergstrakterna vid grånsen mot Laos med floden Mae Khong. Det skall bli trevligt att bara få rå om varandra. Jag har hittat en flygbiljett till Sverige i slutet på April, det blir ett nytt tyskt lågprisflygbolag som heter Eurowing och flyger via Frankfurt till Göteborg för oslagbara priser. Jag är lite orolig för att boka med Norwegian efter allt snack om att de inte är ekonomiskt stabila, jag har ju inget kreditkort som kan ta smällen om bolaget kursar. En av nackdelarna med att vara utflyttad, inte kreditvärdig någonstans. Dessutom sade Coop upp det debitkort jag hade utan att informera mig, det upptäckte jag när flyget skulle betalas. Det skall bli trevligt med ännu en maj i Sverige med familj och vänner men jag återkommer nog innan dess om våra äventyr i Thailand.
Smartphones och ballonger 23 Feb -19
Inlägg nr: 97094 Redigerad: 23 Feb -19
Förra helgen var en händelserik helg, vi gjorde en liten familjeutflykt till Singha park som ligger ca 30 mil norr om oss i Chiang Rai. Men först lite om det ständiga problemet med barn och skärmtid. Den minste grabben har ju varit svårt beroende av sin telefon som tidsfördriv, så pass beroende att det blivit ett problem. TV och smartphones var ju inte så vanligt i Thailand när jag kom hit 2010 så jag fick tidigt ta till regler för att ungarna inte skulle tillbringa all vaken tid med skärmar. Min första enkla regel var ingen TV eller Internet på eftermiddagarna på lediga dagar. Det fungerade hyfsat så vi kunde så småningom lätta på den regeln och låta dem ta eget ansvar. När vi flyttade så blev det dock värre igen, istället för att anstränga sig med att skaffa vänner att umgås med så blev telefonen tillflykten på all ledig tid. Jag läste på lite om detta och kunde konstatera att forskare säger att vid mer än 9 timmar per vecka blir det konflikter i familjen vilket stämde rätt väl. Det är inte så att man blir tillfredställd av mer tid utan begäret bara växer och man vill till slut inte lämna spelet för en minut vilket betyder att man får konflikter i hemmet. Jag satte tiden till tre timmar om dagen för att sakta kunna trappa ner och det har blivit bättre. Alltså samma problem i öst som i väst. Detta var också en av orsakerna till att Pen letat helgaktiviteter och hittat en ballongfestival i Chiang Rai. Det mottogs inte så väl av ungdomarna och dagen började väl inte i bästa anda. Så illa att jag till slut tog telefonen ifrån den minste grabben för att överhuvudtaget kunna tala med honom. Tonårskonflikter som ni säkert känner igen om ni haft barn. Det blev en resa på tre timmar med ansträngd stämning i bilen och när vi kom upp var det inte mycket aktivitet i parken. Parken är en jätteanläggning som byggts av kommunen för hållbar turism och mycket trevlig. Parkeringen låg en halvmil från själva centrum av anläggningen så det var busstransport från bilen. Det tog bara någon timma så hade vi blivit informerade om att varmluftsballongerna skulle starta vid sextiden, förmodligen på grund av den starka värmen dagtid och klockan var bara runt tolv så vi gav oss iväg till hotellet eller snarare värdshuset som vi bokat men som allt för ofta hade någon placerat ut det fel på Goggle maps och det blev en timmas extra letande. Väl framme visade det sig dock vara ett underbart gammalt trähus mitt i bergen och naturen alldeles vid en bäck så stämningen lättade betydligt. Efter några timmars lek i naturen gav vi oss tillbaks den dryga milen till parken och nu var det skilnad, bilköer utan ända efter bara några minuters färd. Dock träffade vi på en vänlig dam som meddelade en lite genväg till parkeringen som undvek alla köerna och förde oss dit på bara några minuter. Kvällen räddad då vi inte ville missa ballongerna. Vi kom alldeles lagom och det var tiotusentals människor i parken med centrum runt en gigantisk scen och ballongerna flög runt omkring oss. En spektakulär syn! Så det blev en trevlig kväll för oss alla i gräset med god mat, bra musik och naturligtvis Singha öl då de driver parken. Varmluftsballongerna parkerade runt publikhavet och ägnade kvällen till att ackompanjera musiken med flammor från gasolbrännarna som lös upp ballongerna väldigt effektfullt i mörkret. Klockan närmade sig midnatt när jag bestämde att jag fått nog av Thailändsk rappmusik och ville dra mig tillbaks till rummet. Tyvärr var inte avfärden lika välorganiserad som det mesta annat utan det var timslånga köer till transportbussarna. Med lite tysk köteknink kom vi dock iväg ganska snabbt. Så Singa park rekommenderas till de som har vägarna till norra Thailand, de har massor av arrangemang och just ballongfestivalen går en gång om året vid denna tiden. Efter ett besök uppe i bergen vid ett underbart vattenfall inte långt från hotellet var familjen också riktigt nöjda ock glada så hemresan som gick betydligt lättare. Det blir definitivt fler utflykter framöver även om tonåringarna är motsträviga. Men först blir det en tur till kusten i söder och konsert i Mae Rim för mig själv nästa vecka. Tyvärr ingen MC då det är hela 80 mil motorväg ner till kusten men flyget är både billigt och smidigt. Vid återkomsten börjar barnens sommarlov och vi åker ned till mormor i byn där barnen vill tillägna sitt sommarlov fram till maj. Eftersom jag inte längre vill tillbringa mycket tid i Isaan kommer jag och Pen att köra tillbaks och ägna tiden åt lite MC-utflykter här uppe i bergen när vi inte är bundna till barn och skola. Pen återvänder till det Thailändska nyåret Songkran i mitten av April då familjen samlas därhemma och jag flyger till Sverige för mitt årliga vårbesök under maj-Juni. Jag lägger med videor och lite bilder från vår utflykt i norr så hörs vi när jag återvänder från kusten.
Seder och bruk 13 Feb -19
Inlägg nr: 97091 Redigerad: 13 Feb -19
Livet flyter på här i Thailand där vintern börjar gå mot sitt slut, värmen kommer och skolorna stänger för sommarlov i mitten av Mars. Högsommaren har sin höjdpunkt i April då det Thailändska nyåret, Songkran, inträffar och då folk roar sig med att kasta vatten på varandra, fullt förståeligt och välbehövligt i 40 graders värme men kanske inte så kul att få en hink smutsigt vatten över sig när man är uppklädd till fest. Högsommaren varar till maj då regnperioden kommer med svalkande moln och regn, dock bara regn någon timma då och då fram till september oktober då de riktiga monsunregnen kommer och med dem ofta översvämningar. Vintern mellan November och februari brukar vara relativt regnbefriade och lagom dagstemperaturer med runt 25 grader som passar oss nordbor. Men också Thailand drabbas av klimatförändringar och vädret är inte lika förutsägbart längre som när jag kom hit 2011. Jag har en god vän nere i "svensk kolonin" vid Mae Rim som ligger vid kusten innanför semesterön Koh Samed. Han har lyckats boka Thailands gitarr virtuos Lam Morrison för en helkväll på favoritkrogen Buffalo Bill. Ett sådant event känner jag att jag inte vill missa så det bär ner dit för en vecka i slutet av Mars. Lägger med en video från ett av hans framträdande. Jag åker dock ensam, då barnen fortfarande går i skolan. Allt går bra nu men de ser förstås fram emot att åka hem till byn under sommarlovet. Jag tänkte berätta lite om sedvänjor i Thailand som är väldigt annorlunda från vad vi är vana vid, det är ju en av de stora upplevelserna med att resa, att få uppleva andra seder och bruk. En tydlig sådan sak är tiden och klockan, jag har ju tidigare berättat om att Thai inte är lika tidsfixerade som oss i väst utan brukar nöja sig med att tala om för- eller eftermiddag när det kommer till att bestämma träff. Tiden och hur man läser den är kvar i ett system som måste vara urgammalt även om den nya klockan smyger sig in i TV och på andra ställen som är beroende av tid. Dygnet är uppdelat i fyra delar där vardera del har egen räkning från ett till sex med undantag från eftermiddagen som i sig är uppdelad i två delar. Om vi börjar med natten så kallas den Tii och man räknar tid som Tii ett till Tii fem. Klockan sex när solen går upp börjar morgonen som kallas Chao. Klockan sju är ett chao till elva som är fem chao. första timmen klockan sex kallas faktiskt lite ologiskt för 6 chao. Tolvslaget har samma ord på dag och natt, Tiang på dagen med tilläget köön (Tiang köön) på natten. Efter middagen kommer den varma perioden som kallas bay, där har man vänt på uttalet och säger Bay ett till Bay 3. Klockan 4 börjar den svalare perioden och där är klockan fyra, fem och sex Yen (sval). Sedan kommer kvällen som kallas Thum med ett Thum till 5 Thum (23.00). Har ni koll nu? Vi går alltså till jobb och skola ett chao, äter middag sex yen och lägger oss vid fem Thum. Rörigt? Jo och detta är bara en av sakerna att hålla reda på. Detta är ju en del i det som jag tidigare nämnt om språk och sätt att uttrycka sig, det finns massor av fler områden för missförstånd, det är ungefär som med tiden helt omöjligt att översätta rakt av från våra Europeiska språk som inom väst ju är ganska homogena. Översättningar sker inte ord för ord utan som en jurist sa till mig, en Thai måste läsa in och förstå ett utländskt avtal för att sedan skriva om det helt på för att få en Thailändsk variant som kan förstås av Thai. Tecken och ljud är ju också annorlunda så sitt namn får man ljuda först för att sedan skriva ned det. Till exempel Ma-ti-n San-bör-gör (använder ö i brist på korrekta ljud) och som det blir på Thai มาร์ทินฃาร์นเบอร์เกอส์, mellanslag mellan ord finns inte i Thai. Thailändare är ju väldigt nationalistiska, en nationalhymn spelas varje dag på morgon och kväll (8 och 6) i högtalare och då stannar alla förbipasserande för att hylla nationen. Hoppsan, nu ställde sig just familjen upp runt matbordet när jag spelade videon med sången. Lägger med den också om ni missat den, lägg märke till texten. Thailand är ju den enda nationen som inte varit koloniserad av Europeer, Japanerna intog landet under en kort period i slutet av andra världskriget. Så man har sina seder och bruk intakta och det gör nog Thailand tillsammans med Kina till ett av de mest asiatiska länderna i Asien. Stor skillnad alltså. Det gör det inte lätt att vara utlänning i Thailand om man inte som många västerlänningar bor i något koloniliknande resort. Vi står nu också inför det länge efterlängtade fria valet som går av stapeln i Mars, ni kanske redan hört om prinsessan som tänkte sig ställa upp i valet innan hon fick en tillrättavisning av sin bror kungen. Många tror att det är forne landsförvisade premiärministern Thaksin Shinawatra som på det sättet försökte ge sig in i den Thailändska politiken igen. Att få bort honom och hans anhängare har ju militären lagt mycket energi på. Nuvarande premiärministern från militärregimen ställer upp med ett eget parti och efter vad jag hört ligger han inte alls dåligt till. På återhörande!