Photo by JESHOOTS.COM on Unsplash

Sarnberger.com



En svensk i Thailand
Dagbok från Isaan

Songkran 2019 15 Apr -19
Inlägg nr: 97111 Redigerad: 15 Apr -19
Då var det Thailändska nyåret Songkran avslutat för min del även om det inte är slut än för alla Thailändare än. Den Thailändska nyårsdagen är ju mitt i den varmaste perioden den 14 April och som med nyår är partyt på kvällen innan. Songkran är dock mycket mer än party, det är ursprungligen en religiös högtid och mycket av aktiviteterna är i templen men även hemma där barnen skall tacka sina föräldrar genom att tvätta deras fötter, det är just denna tradition som urartat till det stora vattenkriget.Vår familj har idag gett sig ut på risfälten för att sätta det första riset, regnperioden börjar i slutet av April efter en torka som faktiskt varat i nästan ett halvår i år, men det skiljer sig åt mellan åren. Pen och jag körde ju ner till byn efter vår MC-tur för att vara med i Songkranfirandet, jag har de senaste åren flytt Thailand eftersom värmen är så monumental i April, ofta mellan 40 och 45 grader. Nu har vi dock flyttat AC:n från kafet till vårt sovrum så nu blir det utghärdligt och bättre än i trähuset i Lampang som vi ännu inte fått AC i. Jag trodde ju det skulle vara svalare i Lampang och det är det på nätterna, men dagarna är minst lika varma som i byn och olidligt nu på sommaren på grund av trähuset som inte isolerar något. Man lär sig och det kan leda till att vi söker oss ett annat boende i Lampang. Vi har redan börjat leta. Förra året åkte jag till Sverige redan i mitten av mars men det var en miss, jag fick uppleva monumental kyla med snöslask och regn istället för värmen, jag väljer nog värmen före kylan så i år blir det efter Songkran och innan sköna gröna maj med vitsippor i Änggårdsbergen. Exakt datum bestäms av flygpriserna och i år blev det ett tyskt lågprisbolag som heter Eurowing som hade bästa erbjudandet den 23 April. Men det gäller att boka ett par månader i förväg, sedan sticker priserna. Jag har ännu inte bokat återresan då jag tänkte söka lite uppdrag i Sverige för att dryga ut kassan, min budget håller inte riktigt längre på grund av den dåliga valutakursen, en inkomstsänkning med över 30 procent på några år. Så vi får se hur det går och när jag åker tillbaks. Pen får klara sig själv ett tag i Lampang. Jag passade på att bjuda in lite andra västerlänningar i närområdet till Songkran "afton" men alla inbjudna orkade inte riktigt, det är en lång helg. Jag åkte upp och hämtade min gode vän Åke som bor 6 mil norrut och inte har någon bil, att köra mc under Songkran är rent livsfarligt! En spann vatten över huvudet i 80 km/tim kan få ödestigra följder och det händer hela tiden som ni kan se på videon jag lagt med. Åke kom ner och vi sökte oss till musiken i området vi bor för att hitta Pen, det blev ett blött men roligt möte med alla grannarna som samlats med sin Hong Tong (rom) och öl för att dansa och hälla vatten och smeta in kroppspuder på varandra. Jag fick höra hur alla saknade mig efter flytten och det var ju roligt, alkohol har en förmåga att lossa tungornas band. Efter någon timme bleknade energin och festen höll på att mattas av, de hade säkert hållt på i timmar och klockan var bara ett på dagen med hettan som är då. Jag och Åke drog oss tillbaka med en lugn GT på verandan efter att ha bidragit med några flaskor Hong Tong till gänget som inte givit upp. När vi kände oss starka igen gav vi oss iväg till Templet där vårt kära husband skulle spela. Vi blev genast skinnade av byhövdingen på var sin 100-lapp att sätta i "pengaträden" som är tradition i templet vid alla större högtider. Det lämnades inget utrymme för att nobba trots att jag hellre ger pengar till fattiga som behöver än till Templet som tack vare alla gåvor oftast är välbeställda. Dessutom saknar templen revisioner och det har uppdagats ett antal oegentligheter under åren med munkar med jetplan, så de tappar stadigt mark också bland Thailändare. Annars är det den enda och väl fungerande sociala institutionen i Thailand. Musiken lämnade, förmodligen på grund av att de flesta var ganska berusade dock en del övrigt att önska så vi återvände hem och lämnade Pen att dansa med sina grannar. Väl hemma mötte vi ytterligare en svensk, Kent som kommit med bil från grannbyn tre mil bort. Han var liksom mig nöjd med en ordentligt kortat resväg tack vare nya järnvägsstationen med landsvägsviadukt som byggts mitt ute bland risfälten i samband med att man bygger dubbelspårig järnväg för snabbtåg från Bangkok upp i Isaan. Jag har nämnt det tidigare men detta är ett av de tecken som tyder på att pengar börjar användas för att bygga infrastruktur istället för att gå i politikers fickor. Ni kan beskåda bygget på bilderna. Pen fixade till lite mat till farangerna och det blev en trevlig kväll med långa "svenska" diskussioner. Trots att vi hade mycket skilda utgångspunkter och inställningar och diskuterade mycket politik och känsliga frågor lyckades vi hålla oss från känslomässiga utbrott utan kunde acceptera och respektera varandra ståndpunkter utan att vara överens. Inte så vanligt! I morgon skall jag göra ett besök hos en svensk mc-kompis och hans fru som håller på att bygga ett Container-hus i på landet i Lopburi ett 10-tal mil västerut. Det skall bli spännande att se hur det bygget går. Det är nog tveksamt om Pen följer med, hon kör hårt med stora delar av familjen som ju är samlad. I morse kom hon och lade sig klockan 4 och har nog lite huvudvärk idag.. Festen lär fortsätta ikväll men jag orkar inte riktigt längre så det skall bli gott att ta en liten utflykt. Pen följer dock med mig till Bangkok när jag flyger hem nästa vecka, det har blivit en tradition. Detta året har varit fyllt av olika familjedramor både här och i Sverige som jag inte vill gå in i detalj på här men jag kan säga så mycket att Thai har en oförmåga till planering som ibland får katastrofala konsekvenser, lyckligt nog inte något som berör mig så mycket men man blir ju definitivt påverkad när familjen har problem och vill gärna hjälpa till. Jag hoppas på en vändning snart. Nu dröjer det nog ett tag tills nästa inlägg i dagboken men det är möjligt det kommer något från Sverige om det blir en lång vistelse.
Nyår i byn 4 Jan -19
Inlägg nr: 97068 Redigerad: 4 Jan -19
Det blev ett händelserikt nyår för oss, på många sätt. Jag hade ett par lugna dagar i huset då jag ägnade mig åt att lära in det Thailändska skriftsystemet medan de andra i storfamiljen droppade in och började festa. Vi fick också ett litet jobb med att städa ur cafet där förra hyresgästen bara dragit utan betalning eller städning, men det blev ännu en rolig släktsammankomst där alla hjälpte till. Senast jag var med på nyår så blev festen så våldsam dagen innan att ingen orkade festa på nyårsafton utan den blev lugn. Alla brukar ju sitta under vårt sovrum vilket kan bli ganska påfrestande klockan 4 på morgonen då ljudnivån är betydligt högre än på normala svenska fester. Hur som helst, så blev det inte i år utan alla var laddade inför nyårsafton, även jag kom fräsch och utvilad och insåg att det kanske blir roligare om jag hoppar över min vita period för en dag. Gänget hade laddat upp med ett band som faktiskt brukar vara väldigt bra och gärna spelar rock. På morgonen fick jag ett litet uppdrag att åka och fixa till en av de kiosker jag tidigare har riggat när jag bode i byn. Det var ett annat nyårsfirande i stan (Korat) som hade några VIP:ar på besök som skulle synas på storskärm. De gick strålande förutom att Thai inte lär sig läsa karta i skolan och det blev problem att förklara vägen den sista biten så de fick komma och hämta mig. Men med tanke på resultatet kan jag nog se fram emot fler uppdrag. Festen hade redan börjat när jag återkom klockan 12 eftersom det i Thailand inte finns några hämningar som vi har att dricka på förmiddagen, man börjar gärna klockan 6 på morgonen. Jag vidhåller även här att det nog är en bra ide att vänta till eftermiddagen, i värsta fall kan man ju alltid tumma på det genom att använda Singapores tid ;) Jag gick och inhandlade en Regency brandy och en Sangsom Rom som är det bästa som Thailand kan prestera för en billig penning (ca 200 kr), importspriten blir hutlöst dyr och jag vill inte dricka Lao Khao, deras riktigt billiga sprit. Vi hade blivit ett gott gäng på cirka 40 personer framåt eftermiddagen och bandet började spela vid 6-tiden när det blev mörkt. Det kom också en annan svensk från grannbyn som blivit inbjuden av Pens bröder som jobbat med att bygga hans hus. I bylivet är inte samhället stort utan alla känner alla, även från grannbyarna. Det blev bra ös med gammelmor i centrum och alla barn och barnbarn runt omkring, även grannarna kom inrullandes när de hörde musiken, du kan själv se och höra på Youtube-videon jag lagt in nedanför, tyvärr lite mörk men speglar väl en Thaifest i byn. Det blev ingen lång kväll då jag börjat tidigt och kroppen inte är så stark längre så både jag och Pen firade in nya året tillsammans i sovrummet med familjen skränande utanför och raketer i luften. Sammantaget en riktig rolig fest där vi båda fick träffa hela familjen igen och allt var som det alltid brukar vara på nyår och man mådde bra på morgonen efter också. Nyårsdagen blev de stora tårarnas dag, när hela storfamiljen skulle bryta upp och lämna mormor med en son och tre barnbarn ensamma. Speciellt Pens stora pojk som valt att stanna kvar mådde dåligt men han har iallafall nu lovat Pen att han kommer med till Lampang efter highschool, d v s nästa år. Lillgrabben börjar skolan igen den 2:a så vi var också tvungna att åka iväg på nyårsdagen. Planen var att dela upp resan i två etapper med övernattning på vägen och han kom en dag sent till skolan. Men det var inte slut på äventyren här, efter ca 20 mil så lade motorn i bilen av, samma fel som vi haft tidigare i Lampang och fixat dyrt där. Man är helt ställd med nya bilar så det var bara att ringa bärgning igen och efter någon timma kom en lastbil och ställde bilen på flaket för transport tillbaka till närmaste stad som var Chaiyaphum 10 mil bort. Vi fick sitta kvar i bilen på flaket vilket var enda alternativet, trafikreglerna är ju inte lika utvecklade i Thailand. Efter någon timmas skakig färd så kom vi fram och en vakt släppte in oss med bilen på gården till Chevrolets verkstad. Jag hade kontaktat några gamla vänner till mig och Pen i Chaiyaphum och de hjälpte till med transport till ett hotell som låg granne, först blev det dock en tur till nattmarknaden för att få lite mat i magen efter en lång dag. Jag kan inte påstå att jag inte var orolig för vad som skulle komma dagen efter i form av utgifter och katastrofbesked så vi planerade för att skicka upp Pen och grabben med buss till Lampang. Det behövdes dock inte utan den fantastiska verkstaden tog tag i vår bil direkt på morgonen och efter en timma var den körklar för en kostnad av 100 kronor! Diagnosen var att avgasreningen sotat igen, förmodligen på grund av all kökörning, en diagnos som min som som jobbar med just det på Volvo korrekt hade gett mig på kvällen innan, men en diagnos som förmodligen den dyra verkstaden i Lampang missat. De bytte samtliga insprutningsventiler istället vilket jag tror var en chansning och blev dyrt. Nu blir det Chevrolet verkstäder i fortsättningen. Så det blev en lång dag i bilen men vi kom hem till sist vid mörkrets inbrott och fann huset som vi lämnat det. Nu återgår vi till vardagen i Lampang. En annan tokig sak upptäckte jag idag när jag skulle byta namn på bilförsäkringen som ingick i bilköpet och som jag övertagit från förra ägaren, jag hade ingen försäkring! Beskedet jag fått tidigare från bolaget var att jag inte behövde anmäla namnbytet eftersom försäkringen gäller för bilen så tiden har gått och nu när jag slutligen skulle göra det så var den uppsagd av förra ägaren för två månader sedan! Ja, det hade kanske kunnat hända i Sverige ock men lite lustigt att bolaget hjälpte till med bärgningen trots att vi inte hade någon försäkring. Nu har vi det och det lär inte hända igen.
Hem till byn 29 Dec -18
Inlägg nr: 97067 Redigerad: 29 Dec -18
Efter en vecka hemma i Lanpang så var det dags för en tur igen. Denna gången var det Pen och hennes grabb som ville hem och hälsa på i byn över Jul och nyår. Jag var inte lika pigg på det och hade planerat för att fira en svensk Jul hos en kompis i Pattaya och träffa Harri, en gammal arbetskollega som var på semester i Thailand. Jag och Pen har ju haft rätt mycket existentiella diskussioner om var man skall bo, min devis är ju att följa känslorna och låta förnuftet styra dig dit känslorna vill men hur gör man i ett par när känslorna säger olika? Vår räddning är just nu sonen som trivs utmärkt i sin nya miljö så Pen får bita ihop, jag hoppas att förnuftet så småningom skall leda henne rätt, än så länge lider hon dock av hemlängtan. För min del finns absolut ingen återvändo, jag är färdig med landet i Isaan. Vi bestämde oss för att ta hela vägen på 60 mil på en dag så det blev lite mer tid i byn för Pen. Grabben har ju skollov och skall vara tillbaks redan den 2 Januari till skillnad från sin bror som inte har någon Julledighet alls. Det är alltså skillnad på julfirandet i Thailand beroende på om man bor på landet eller i städerna. Allt gick bra och vi tog ett kort shoppinguppehåll i Korat för att fylla kylen. När vi närmade oss Isaan fick jag bekräftat vilken urusel trafikkultur man har där, jag hade nästan glömt det ständiga krigandet på vägarna med blockering av omkörningsfilen och ständiga omkörningar på insidan. Enormt mycket prestige bakom ratten i det fattiga Thailand, jag är inte förvånad över den dystra olycksstatistiken och någon gång skall jag kolla upp hur den ser ut regionalt. Livet var som vanligt hemma i byn och folk var väldigt glada att se mig, den enda farangen som bosatt sig i byn, tillbaka. Det var ett evigt hejande och glada tillrop. Trots det kändes det inte så kul och jag fick lite hemlängta efter ett par dagar och jag bestämde mig trots Pens milda protester för att som planerat åka ner till Pattaya och mina svenska kompisar på julafton för att få lite svensk jul. I byn fanns inte tillstymmelse av julfirande utan alla inväntade den stora festarhelgen nyår då många som arbetar i städerna kommer hem för att fira. Jag lovade att vara tillbaks till nyår. Så på Måndag morgon bar det iväg mot Pattaya, syndens näste i Thailand, Pen valde att stanna hemma även om hon talat om att åka med (för att hålla koll på mig) men familjen lockade mer. Jag kom iväg tidigt och hade klarat de 40 milen redan klockan ett på dan. Lite shopping inne i stan och sedan ut till min kompis som bor några mil utanför stan. Han var ute och spelade golf men hade lämnat nyckeln till huset så jag kunde lägga mig i polen i väntan på att de kom hem. Min vän Håkan är gammal kock och hade fixat ett minijulbord med allt som behövdes för att återkalla de behagliga minnena från svenska jular. Det blev mycket snack framåt kvällen då vi båda har bott länge i Thailand och har många erfarenheter att dela. Håkans son och sambo var också med så det var riktigt gemytligt även om småbarn som ger den riktiga julstämningen saknades. På Torsdagen kom Harri, min gamla kollega flygandes från Sverige och det blev ett riktigt trevligt återseende. Det blir en hel del att dricka på sådana här kompistillställningar och jag kan bara konstatera att min kropp inte är lika förlåtande längre så nu får det bli ett par vita veckor inklusive nyår då det kan bli riktiga excesser i Lao Khao i byn. Lao khao är en vit billig sprit som närmast liknar hembränt och den har jag lärt mig (den hårda vägen) att hålla mig ifrån. När tillräckligt stora mängder gått in så förstår jag absolut inget av språket längre så det är ingen stor förlust att avstå. Jag talade desto mer med mina svenska polare istället. Jag har ju kommit igång med Thaistudierna igen och denna gången kör vi från grunden utan fusk. Jag har fått i hemläxa att lära mig Thailändska skriftsystemet utantill, det är lite fler (66) tecken än vårt och det känns som att sitta i skolbänken igen. Men det går framåt och jag har nu klarat av de 44 konsonanterna. Lite har jag gratis från alla år jag pluggat hittills så det är gott hopp. Vår lärare fick ju en diabetesdiagnos när vi började kursen och blev liggandes medvetslös på intensivvården efter en blodförgiftning över jul men är nu tillbaks så vi hoppas kunna komma igång igen efter nyår. För att undvika de värsta helgköerna gav jag mig iväg de 40 milen mot byn igen på Fredag morgon, det är nämligen så att en väldigt stor del av de Thai som jobbar i Bangkok med omnejd har kvar sitt föräldrarhem i Isaan och åker alltid och hälsar på till nyår. Jag chansade på att undvika Bangkok och köra över bergen i nationalparken Khao Yai, en väg som ju bara tog fyra timmar när jag åkte ner. Nu tog den tio timmar och vägen genom bergen stod helt still långa stunder. Jag kom iallafall fram bara någon tiimma efter mörkrets inbrott klockan sex. Så nu skall vi bara fira av nyår med familjen och på Tisdag bär det av till Lampang igen vilket skall bli väldigt skönt. Denna gången blir det nog en övernattning på vägen då de 60 milen kändes tunga att ta i ett sträck för familjen. Sedan har det ju blivit många timmar i bilen för mig med denna helgen, det är dock skönt att ha fått en ordentlig bil för långa turer när man är norrlänning. ​ Det blev inte några bilder från byn denna gången men vi får reparera det i nyårsrapporten. Jag hoppas att ni alla haft en lika bra Jul som migf och får en go start på det nya året.
Bröllop i Isaan 13 Oct -18
Inlägg nr: 97018 Redigerad: 28 Jul -19
Det blev en händelserik resa tillbaks, vi bestämde oss för att köra 50 mil till ett par vänner i en stad ca 10 mil innan vi kom hem, där planerade vi också en övernattning. Allt gick bra ända tills vi skulle över sista bergskjedjan innan Chaiyaphum som staden heter, där var det tvärstopp på serpentinvägarna med kilometerlånga köer. Det visade sig vara en turistbuss som kört av vägen och fallit ner 50 meter i ravinenrna, Det var skytteltrafik med ambulanser och ingen annan trafik släpptes fram. När vi kom var stoppet redan 3 tiummar och vi blev sittande ytterligare två uytan chans att vända. Den Thailändska trafiken... När det väl lossade flöt det på bra men efter några kilometer så small plötsligt ett bakdäck, det måste varit något jag missat och kört på för det blev ett jättehål i däcket och jag är glad att det inte var ett av framhjulen, då kanske vi hade gått samma öde tillmötes som bussen. Vi hade köpt bilen med helförsäkring och vägassistans så vi ringde förväntansfullt numret vi fått. Efter en halvtimma ringde de tillbaka och meddelade att tyvärr, försäkringen gäller inte på denna vägen... Som tur var hade redan ett par soldater som var på tempeltur med lite äldre damer stannat och lovade hjälpa till. De bytte däck på en liten stund och vi var snart på väg igen. jag fick den mörka blicken av Pen när jag försökte sticka till soldaterna lite pengar efter väl förättat värv, så gör man inte i Thailand, kungens män är där för att hjälpa och de nekade naturligtvis. Jag har dock fått ytterligare bränsle på mitt försäkringsförakt, även om de vid senare samtal bett så hemskt mycket om ursäkt för det pinsamma misstaget. Uttrycket TiT (This is Thailand) passade bra in här. Allt är möjligt när alla gör vad de kan för att ingen skall tappa ansiktet, d v s man klagar aldrig! Till sist kom vi iallafall hem till byn igen för att hämta barn och resterande prylar. Pen har inte riktigt bestämt sig för om det blir två veckor i Lampang eller om de stannar för gott. Det finns definitivt incitament för att ge pojkarna ett bättre liv men det är svårt att slita sifg från hemmet. För mig är det ju ingen fara, jag klarar mig på egen hand ett tag men Pen är väl mest orolig för att jag skall gå och hitta någon annan i ensamheten. Det var ju också Pens födelsedag i veckan så vi fickl en ordentlig avfirning från byn, det var kul att träffa lite människor som man ändå lärt känna här även om vi inte kan prata så mycket med varandra. Det blev både en sen och blöt kväll som det brukar här ute på landet, en av mina få partykvällar då priset tenderar att bli lite väl högt numera i mogen ålder. Ett bröllop hanns det också med, jag har satt ihop en liten video från det, hela mannens familj kommer tågande till festen lite runda under fötterna, fötter som bruden traditionsenligt tvättar innan brudgummen släpps in i huset. Sedan var det dans och mat i tre dagar. Som ni kan se på bilderna skojar man inte med ljudanläggningen, det verkar vara det viktigaste här i Isaan. Ingen hänsyn tas men ingen bryr sig heller om den dånande basen som går dygnet runt. Annat än vi faranger... Så på Söndag åker vi tillbaks med barnen till den spännande fortsättningen i Lampang. Rapport kommer.


Inför flytten 14 Sep -18
Inlägg nr: 97012 Redigerad: 14 Sep -18
Då har jag återvänt från meditationen hem till byn. Pen hämtade mig med bilen i Bangkok för kontraktsskrivande men vi passade också på att tillbringa en kväll vid Khaosan road i Bangkok och hälsa på vår goda vän Håkan i Pattaya. Eftersom Pen hade med den yngsta sonen gjorde vi även en avstickare till beachen i Baan Saen mellan Bangkok och Pattaya. Detta blir förmodligen det sista inlägget i denna dagboken,om två veckor går flyttlasset till Lampang. Min fru Pen börjar darra lite på läppen och är inte lika säker längre på att det kommer att fungera för henne att lämna byn och mor som är 75 år gammal och den äldsta av sönerna som inte alls är intresserad av någon flytt. Jag har full förståelse för det och tänker ge henne all den tid hon behöver för att bestämma sig. Dock är läget för mig solklart, jag kan inte bo på ett ställe där jag inte har några nära vänner mer än min fru och dessutom inte kan kommunicera med de ytliga vännerna. Det går helt enkelt inte hur gärna jag än skulle vilja. Det har fungerat i 7 år nu men när det stod klart att jag inte inom överskådlig framtid kommer att lära mig språket så drogs rullgardinen ned. Så oavsett Pen kommer jag att flytta, vi var i Bangkok och skrev kontrakt på huset i Lampang, hemma hos ägaren som också har ett underbart gammalt trähus mitt i Bangkok där hon bor med sin mor. De vill inte sälja så vi kommer att sitta säkert i Lampang så länge vi behöver även om kontraktet bara löper på tre månader och sedan löpande, det var mitt val, vi vet ju fortfarande inte hur det kommer att gå. Så första steget blir kanske att jag kommer att bo själv i Lampang och Pen stannar i Nong Ma så får vi känna på hur det är att vara särbor, den första riktigt stora prövningen i vårt förhållande. Den minsta killen däremot vill väldigt gärna flytta och eftersom en av argumenten har varit att barnen skall få bättre förutsättningar så är det inte omöjligt att han flyttar med mig till att börja med, allt är öppet än så länge. Pen och jag packar bilen den 1 oktober med det nödvändigaste för mig och åker upp de 60 milen ett par dagar för att installera mig. Sedan blir det ytterligare minst en tur tillbaks eftersom allt inte får plats i en tur och vi väntar in barnens vinterlov som kommer andra halvan av oktober. Då får de följa med på andra turen och känna på staden under sitt lov. Sedan avgör vi hur fortsättningen blir beroende på hur det känns. Jag har fortsatt med meditationen här hemma, det blir ju en väldigt stor skillnad med allt som snurrar i det dagliga livet och det tar en stund att få tyst på tankarna och egot. Men jag tycker nog att en timma varje morgon och kväll skänker ett lite lugn i sinnet resten av dagen och det är inget som känns svårt eller obehagligt, tvärt om. Så meditationen blir nog en del av min vardag i fortsättningen. Här hemma är det som vanligt, underhåll av hus och hem. En vattenpump som rostat sönder och en tvättmaskin som lagt av (igen). Det är elektroniken som ger sig men trots allt är den billigare att laga än att investera i en ny, jag skulle tro att de (Elektrolux) inte är byggda för att stå utomhus som vår gör. Nu har vi kompletterat med insektsgift så får vi se. Nu när jag är hemma kan jag lägga in lite bilder från meditationen, de ligger i inlägget om Vipassana (länk). Här kommer bilder från resan och huset i Lampang inklusive en 3D-modell jag gjort, I Lampang blir det trädgårdsarbete för mig ett tag för att få en snygg gräsmatta på tomten bland allt annat som behöver fixas. Ett nytt projekt att ta tag i skall bli intressant.Om Pen kommer med funderar hon på att utveckla sina bagerikunskaper där hon kan få en lite större kundkrets.
I väntans tider 7 Aug -18
Inlägg nr: 96999 Redigerad: 7 Aug -18
Då har det gått nästan två veckor sedan sist, två "vanliga veckor i Isaan med lite husunderhåll och veckohandlande. Det stora eventet har väl varit besöket på immigration för att förnya mitt visa. För er som inte vet så får inga utlänningar i Thailand mer än ett års uppehållstillstånd åt gången, även om man är gift. Dessutom skall man rapportera sin uppehållsort var 90:e dag. Om man är ute och reser skall man rapportera detta inom 24 timmar. Hårda bud... Jag passade på att byta visumtyp när jag var i Sverige och fick nytt pass i våras, jag har ju tidigare varit pensionär men eftersom man inte kan få arbetstillstånd med det visumet och jag har lite intressanta projekt på gång såvilla jag byta till ett visum baserat på att jag är gift. Detta har jag hårt mycket om och det är ingen enkel process, många försöker lura till sig ett visum med skenäktenskap så immigration är stenhårda med kontrollerna. Ett 20-tal olika dokument och foton från hemmet plus två vittnen som garanterar att vi bor ihop. Sedan ett besök av immigrationspolisen som kräver att ett antal grannar också ställer upp, allt detta trots att jag bott här i sju år nu Allt är nu gjort och pappren skickade till Bangkok för bedömning, om tvåmånader får jag svaret och detta måste göras varje år. Vi är ju i flytt tagen också och har hittat ett hus i Lampang som vi åker upp till kommande helg med avsikt att skriva kontrakt, mer om det huset framöver. En flytt är också ganska strulig för immigration och jag vill ha pappren klara i min gamla hemstad innan vi sätter igång med det. Bilen hänger också i luften eftersom Thailändsk byråkrati inte är att leka med, speciellt inte när både bilen och ägarna är registrerade på tre olika orter, vi genomför ägarbytet efter att vi flyttat till Lampang. Datorer verkar vara ett relativt nytt påfund i Thailändsk administration så mycket papper blir det. Flytten är planerad till oktober när pojkarna har skollov och tanken är att de skall börja i ny skola när vårtermnen börjar i November. Något Jullov finns ju inte här och sommarlovet börjar redan i mars. Så en hel del jobb i oktober. I övrigt har Pens största som som nu är 14 år kommit i mc-tagen.Han fick en gammal förbrukad mc av en kusin och har egenhändigt med bara lite handledning och investeringar fått den att rulla, jag har varit mycket hård med att något köra på vägarna innan körkortet blir det inte, körkortsåldern här är 15 år för 100 cc men det är ingen här på landet som bryr sig om, men ser 10-åringar fara omkring med lillebror bak på hojen. Så det är verkligen ingen lätt uppgift att tala om för en 14-åring vars alla kompisar kör mc att just han inte får göra det men han har nu fått dispans för vår stadsdel utan stora landsvägen, som det brukar vara på landet tror jag. Regnperioden har kommit och nu har vi regn i stort sett varje dag, det har ju regnat i stort sett hela året år så riset har växt till sig bra, vi får dock se hur det blr när de stora monsunregnen kommer i September så att inte både ris och hus drunknar i vatten, översvämningar är ju inte helt ovanliga numera och Bangkok sjunker i snabb takt ner i havet. Politiken är dock lugn, det mårks tydligt att man tagit krafttag med korruptionen men det är ingen enkel kamp, det kan nog behövas lite maktmedel för att fö rätsida på alla penninghungrande tjänstemän. Dock skall ju Thailand få öppna val i början på nästa år, senaste budet är att nya kungen skall krönas först, vi får väl se hur det går, jag ser dock inte att det kommer att bli någon större förändring här. Nu kommer jag ju att försvinna en månad för mina meditationsövningar, det skall bli en oerhört intressant upplevelse. Vi åker upptill Lampang i helgen och Pen åker hem själv när jag blir kvar i Chiang Mai i ett tempel där. Det blir mycket annorlunda dagar, uppklockan fyra på morgonen för meditation i två timmar, sedan frukost och ytterligare 6 timmars övning innan lunch klockan 12, det sista som äts på dagen. Mera övningar på eftermiddagen till en vad jag förmodar tidig kväll. Ingen underhållning eller kontakt med yttervärlden i tre veckor gäller om jag klarar det och mina kära får klara sig utan mig under denna tiden, någon mobiltelefon är inte aktuell... Jag återkommer med en utförlig beskrivning av Vipassana meditation och vad det ger mig efter denna övening, det skall bli mycket intressant och jag hoppas kunna varva ner lite från mitt vanligtvis så hektiska liv. Hälsan har ju återkommit nu när njurarna fått hämta sig från blyförgiftningen några år. 5-10 år var prognosen och det har gått fyra nu. Men någon alkohol lär ju inte vara aktuell under de närmaste tre veckorna iallafall. Så på återhörande i mitt nya kapitel "Dagbok från Lampang". Lite bllder från livet på landet:
Hus och bil i Thailand 26 Jul -18
Inlägg nr: 96997 Redigerad: 26 Jul -18
Att bli av med vår tidigare bil gick inte så lätt som jag trodde, jag hade ju för att slippa ta hem två bilar lämnat den gamla bilen som var i gott skick till en handlare i Chiang Mai för försäljning. Han skulle göra en liten ansiktslyftning men när jag fick ett förslag på reparationer på nästan 25% av det tänkta priset gick jag i taket och bad en god vän att hämta bilen igen. Den hade vart på alla kontroller som skulle göras enligt serviceboken. Efter diverse utredningar med Mitsubichi och handlaren visade det sig att Mitsubichi lämnat felaktiga uppgifter så nu är bilen tillbaks igen. Det visade sig att Mitsubichi i Chiang Mai lämnat beskedet att bilen aldrig var servad och det fanns massor att göra. Man påstod nu att man fått fel chassinummer, något som verkar osannolikt eftersom handlaren lämnat den blå boken (registreringsbeviset) till Mitsubichi... Samma sak hände med bilen jag köpt, serviceboken saknades ochvid kontroll hos Chevrolet hemma i Korat gavs beskedet att bilen aldrig varit servad så nu skulle det kosta skjortan att serva den.Något som visade sig helt felaktigt vi närmare kontroll. Allt för att tjäna lite extra pengar. Bilhandlare är sig lika över hela världen... Efter munkpartyt som jag skrev om i förra inlägget kändes det som att det var dags att åka upp till norr igen och börja leta hus, vi fick ju hastigt lämna stan då Pens mamma blev sjuk och behövde hjälp. Jag undrar hur detta skall gå när vi flyttar, 60 mil en väg. Hur som helst tog jag buss till Bangkok och ett flyg upp till Lampang denna gången så den nya bilen blev kvar hemma, jag skulle ju ändå fara omkring i stan och leta och då passar en mc mycket bättre. Jag hittade ett mysigt litet Hostel mitt i stan där de också hyrde ut mc, de Thailändska på 100cc som mest liknar våra mopeder och skotrar. Jag åkte omkring i dagarna tre och letade efter skyltar med "Att hyra" på Thailändska, något "Hemnet" finns inte i Thailand utan det var att åka ut och leta. Min Thailändska är ju inte strålande men jag lyckades göra mig förstådd och till sist hittade jag ett hus mitt i stan. Det är ett gammalt hus i Thaistil men det är stort och det var billigt, normalt Thai pris till skillnad från turistorterna där priset springer iväg till det 5-dubbla. Det blir mycket jobb men jag behöver projekt att sysselsätta mig med så det skall nog funka. Nu kan Pen och pojkarna prova på stadsliv ett tag så får vi se hur det går, jag tror att det blir väldigt bra med en stor park intill och massor av skolor på gångavstånd. Jag kände mig nöjd med mitt "fynd" så nu får Pen åka med upp nästa gång innan jag skall in på meditation i Chiang Mai så vi får göra upp affären och börja leta lämplig skola för barnen. Men mer om det i kommande inlägg, jag skapar en ny kategori som får heta "Dagbok från Lampang" där ni får följa våra eskapader med flytt och livet i norr. Nu skulle jag bara få ner min gamla bil til handlaren i Chiang Mai igen och bestämde mig för att ta en natt i bergen innan jag landade i turisteldoradot. Jag bokade en förvånansvärt billig natt på något som visade sig vara Chiang Mais stora golfcenter, en underbar anläggning mitt emellan Lampang och Chiang Mai alldeles vid en stor Nationalpark. Det köndes härligt att vara tillbaks i bergen igen och jag sov got och åt högklassig mat oförskämt billigt. Ni får lite bilder nedan. Efter att återlämnat bilen till handlaren blev det att hälsa på min gamla vän fallskärmshopparen och biodlaren Ronny Willman och hans Thailändska fru utanför Chiang Mai. Vi kan sitta hela nätter och diskutera filosofiska frågor om hur man bäst lever sina liv. Vi är båda rörande eniga om att det existerar ett Universum som hör oss och uppfyller våra önskningar bara vi kan visualisera dem och framförallt tro på dem. Jag är själv helt övertygad efter att ha gått igenom ett antal projekt som började som önskningar som visualiserades, Herculesboogiet, 60-års kryssningen och mitt nuvarande liv i Thailand. Nu kommer nästa steg. Dessvärre gäller det även de negativa rädslorna, en rädsla för sjukdom kan lätt omsättas i verklighet om man fokuserar för mycket på den, så de måste hållas borta även om de är naturliga inslag såhär sent i livet. Vi utbytte tankar och litteratur i ämnet under trevliga former i Ronnys trädgård som är hans stora livsprojekt. Nästa steg blir att skriva kontrakt på huset och sätta igång att planera flytten, men mer om det senare, här kommer lite bilder från min tur:
Att göra en munk 25 Jul -18
Inlägg nr: 96990 Redigerad: 25 Jul -18
Som jag tidigare nämnt så var en av Pens systersöner i byn för att gå igenom ceremonin att bli munk, något som de flesta pojkar i Thailand går igenom i 20-årsåldern men han missat tills nu när han var runt 25. Det är också ännu en bra anledning till att ha stor fest i byn, något som denna grabben inte ville men övertalades till. Det går inte att bli munk utan att bjuda in alla man känner i byn. Dag bestämdes och det hela börjar med en introduktion i templet där vederbörande rakas på huvudet med hjälp av hela familjen, jag fick också klippa ett par tofsar Sedan börjar partyt därhemma med pojken i centrum och som vanligt massor av mat och dryck. Många i grannskapet kom och hjälpte till med matlagning och tältresning så det blev ett riktigt trevligt samkväm. När festen som varar ett par dagar är över startar ett karnevalståg till templet där pojken skall invigas av munkar. Det är massor av bilar och hög musik i vanlig ordning, vilket det för övrigt varit i flera dagar redan. Hänsyn till grannarna tas inte vid sociala tillställningar. Tåget går genom byn och slutar vid templet där hela sällskapet, nu flera hundra personer går eller snarare dansar runt ett litet tempel där ceremonin skall äga rum. Det är ett 10-tal buddistmunkar som leder ceremonin och det är början på en 10 dagar lång vistelse i templet för pojken. Andra kvinnor än mor får inte komma in i templet utan jag får gå in på egen hand och Pen åker hem för att röja upp efter festen. Allt detta beskrivs dock bäst med bilder så här kommer en serie från tillställningen:

Dans runt templet


Ceremonin i templet

Det 7-åriga paradigmskiftet 10 Jul -18
Inlägg nr: 96983 Redigerad: 10 Jul -18
Plötsligt händer det som de sa i reklamen, plötsligt förändras hela livet i ett slag. Jag har sedan tidigare märkt att mitt liv går i sjuårs cykler så det är ingen jättestor överraskning men man blir ändå lite förvånad varje gång. Jag har ju sakta men säkert tröttnat på livet bland fattiga bönder, det har varit fantastiskt lärorikt men inte alls så pittoreskt som man skulle kunna inbilla sig. Fattiga och outbildade människor har om möjligt en ännu lägre tröskel för vad moralen tillåter än de rika. Dessutom har de inte riktigt koll på vad som är skadligt eller inte utan kör pragmatiskt med empirisk utprovning vilket är oerhört frustrerande för mig som fick kunskaperna i grundskolan. Kort sagt det är svårt att umgås med människor där skillnaden i utbildning är så markant. Jag är ingen högskoledoktor men det är enorm skillnad mellan 1-6 år i en skola utan engagerade lärare och den svenska 9-åriga grundskolan med enormt vassa lärare. Några exempel är att de flesta Thai från Isaan inte kan läsa eller förstå en karta och ännu mindre göra en plan för sin ekonomiska framtid. Man äter i stort sett på samma sätt som man gjort sedan urminnes tider med mycket mat som vi för länge sedan anser som oätligt. Mitt största problem är dock inte utbildningsnivån eftersom jag inte lyckats lära mig språket så bra att jag kan ha ett meningsfullt utbyte av tankar med en Thailändare. Efter 7 års studier i Thai har jag till slut förstått att jag aldrig kommer att nå den nivån. Dels på grund av min ålder men även på grund av att många Thai med låg utbildning är så enormt blyga för oss västerlänningar att de inte vågar tala med oss och definitivt inte om sina innersta tankar. Dessutom härskar i Thailand fortfarande nationalismen och det är så man är uppväxt, de enda som är värda att lyssna på är Thai. Så nu tar jag min Mats ur skolan och drar iväg till ett område i Thailand med högre utbildningsgrad och rikare människor. Valet föll på en stad i norr där jag också har mina kära motorcykelvägar. Jag var ju från början inställd på Chiang Mai, Thailands andra stad men har på grund av luftföroreningar och allt för stor turism vald en mindre stad 10 mil bort som heter Lampang och består till stor del av folk som flyttat ut från Chiang Mai för en bättre tillvaro. Nu återstår bara att lösa flytten av min familj vilket inte kommer att bli lätt. Pen har dock sagt att hon följer mig denna gången då jag gett henne sju år i hembyn. Hennes pojkar får dessutom bättre förutsättningar om vi flyttar, livet i byn för männen består mycket av kortspel och droger. Vi var uppe i Lampang en vecka och kunde konstatera att vi båda tyckte om staden, ett lugnt trafiktempo vilket inte är vanligt i Thailand samt vänliga människor som till en stor del talar engelska. Jag hoppas också ha lättare att hitta västerländska vänner där, jag har haft mycket svårt att hitta likasinnade västerlänningar i Isaan, väldigt många som stannar här verkar ha ungefär samma bildningsnivå som de Thailändska bönderna, för dem kanske det blir lättare att kommunicera. Prisnivån i Lampang var dessutom betydligt lägre än i de turisttäta områdena, hyra för ett hus ligger mellan fem och tio tusen jämfört med runt 25 tusen runt Bangkok och Pattaya. Jag fick ett riktigt bra erbjudande om att köpa en 4-dörrars bil för ungefär samma pengar som jag kunde ta ut för min gamla så jag kör nu omkring i en Chevrolet Colorado med automat och plats för Pens söner som ju är tonåringar. Jag kände att det var en nödvändighet om vi skall åka långa sträckor för att hälsa på i byn efter vi flyttat. En MC är också på gång nu när jag skall upp till bergen igen där trafiken inte är lika farlig. Denna gången blir det förmodligen Hondas nya modell Rebel på 500 cc som jag tycker räcker mer än väl i Thailand. En bekväm hoj som även Pen gillade när vi hyrde en och åkte omkring i bergen runt Chiang Mai. Bilen är inlämnad till en handlare i Chiang Mai så vi får väl hoppas att vi hittar en lämplig köpare till den. Det finns ju fortfarande en sida av Thailand som jag gillar även om den för med sig nackdelar, t ex oviljan att planera sin tillvaro. Det är kulturen att leva i nuet i mycket större utsträckning än vi i väst gör, nu när jag ser Sverige på lite distans kan jag tycka att allt handlar om vad som skall hända i framtiden eller vad som redan hänt. Man glömmer lätt att det är i stunden som lyckan ligger. Det var ju delvis därför jag fastnade för Asien i första hand och för att utveckla den egenskapen har jag försökt att hitta ett institut som kan hjälpa mig med det, bytemplet i all ära men jag behöver någon jag kan utbyta erfarenheter med på engelska. Nu har jag hittat ett tempel i norr, några mil söder om Chiang Mai där idéerna från en mycket känd buddistmunk tagits upp av västerlänningar som driver ett meditationscenter på samma plats. Jag har skrivit in mig där för en introduktion till Vipassana meditation i tre veckor som kommer att gå under Augusti. Under de veckorna kommer jag att helt ock hållet ägna mig åt mig själv och klippa kontakten helt med ömvärden vilket skall bli oerhört intressant. Jag återkommer med rapport i September. Jag bifogar informationsbladet här för er som är intresserade att läsa mer. Idag är en av Pens systersöner här får att invigas till munk, så det är stor fest i dagarna tre med allt vad det innebär, jag har dock hällt mig på lite avstånd då det dricks ansenliga mängder under de här festerna, jag är lite för gammal för att tycka det är roligt. Men jag återkommer med en detaljerad beskrivning. Vem vet, nästa gång kanske det är min tur... Så stora förändringar i livet, men som jag brukar säga, ingen stor förändring hittills i livet har lett till en försämring…
Åter i Isaan 16 Jun -18
Inlägg nr: 96980 Redigerad: 16 Jun -18
Då var jag hemma i byn igen och det har varit fullt upp sedan jag kom, därav inga inlägg på några veckor. Det är otroligt vad fort tiden går... Det var som jag misstänkte fullt upp med reparationer då jag kom hem, vi tog dock några dagar i Pattaya hos vår vän Håkan för att landa och träffa varandra utan hela familjen. Håkan har en underbar tomt lite i utkanten av staden så det är som på landet där också. En pool förgyller också tillvaron i värmen. Vi hade ju planer att flytta ner till kusten och vi passade på att titta på en villa i stan som var till uthyrning, det var Håkans son som skulle flytta norrut. Efter att ha talat med dem som bott ett tag där nu men valt att flytta norrut blev också vi sugna på att spana in det igen. Tjejerna var rätt eniga om att det är svårt att leva ett "vanligt" liv i Pattaya området där kvinnor för det mesta ses som sexobjekt, framförallt av påhälsande turister. Så nu kan vi väl säga att våra planer på kusten är skrinlagda för tillfället, vi åker upp till Lampang och Chiang Mai igen någon vecka nu i månadsskiftet för att se vad det har att erbjuda. Sedan får vi ta det därifrån.Flytten är som sagt en process. Något som också lade lite sordin på kustintresset är de höga priserna på uthyrning, är man "farang" går priset genast upp till dubbla normalpriset, d v s runt 25000 Baht per månad för en mindre villa. I norr verkar det vara mer normala Thailändska priser. Tvättmaskinen var trasig igen, förmodligen på grund av insektsbesök i elektroniken vilket hänt två gånger tidigare. Avloppsröret från köket var det totalstopp i vilket visade sig bero på att också matoljan gått ut den vägen så det blev inget lätt jobb då de var ingjutna i väggen. Nu är det dock fixat. Dricksvattenpumpen, mitt ständiga projekt hade ocksålagt av, förmodligen hade den gått torr och brunnit upp utan att någon märkt det. Som tur är en liten kostnad. Vatten är ju ett ämne för ständigt underhåll och inkommande vattenledningen (PVC) hade fått sig en smäll vid trädgårdsarbete så den läckte lätt, som tur var dock dock innan vår vattenmätare så det kostade inget extra. Det var också ett lätt jobb. Jag har också hunnit med att få en klippning av mitt numera långa hår, det dyker upp allt fler frisörer i stans alla köpcenter och jag har nu hittat ett riktigt bra gäng som jag brukar återkomma till. Thailand blir mer och mer västerländsk. Dessutom har jag tagit tag i det eventuella jobb jag skall gå vidare med och det verkar fortfarande lovande, mer om det senare. Jag bytte ju visa när jag var i Sverige för att få möjlighet till arbetstillstånd. Så det skall förnyas efter tre månader och det vet man aldrig hur det går, Thailändska myndigheter är nog de mest oförutsägbara i världen på grund av det omfattande lokala självstyret. Vi har massor av regn hela tiden och så har det tydligen varit hela sommaren, bra för risbönderna men väldigt ovanligt.