Photo by JESHOOTS.COM on Unsplash

Sarnberger.com



En svensk i Thailand
Segling i Thailand

Epilog 10 Jun -81
Inlägg nr: 65 Redigerad: 10 Jun -81
Göteborg den 10 Juni 1981Vi tog oss in i Kielkanalen. Strömmen av båtar var medoss men vattenströmmen mot oss så det tog sina modiga 5 timmar innan vi varinne i Elbe. Väl där flöt det på fint, vid 5-tiden på eftermiddagen Söndagenden 7 Juni var vi framme vid Kiel kanalen och slussades in. Det blev enövernattning precis innanför slussen då kanalen stängde kl 10 på kvällen. Efteren dusch blev vi inbjudna till en polsk båt där de ville veta allt om vårsegling. Det blev både whisky, mat och choklad och en puss på båda kinderna avkaptenen, en rolig upplevelse.

Jag ringde hem på kvällen och beställde ett rumi kollektivet jag bodde i till på onsdag. Festen fortsatte med ett gäng danskari vår båt men jag ville sova så de andra stack över till den danska båten.Klockan 4 på morgonen startade vi upp och körde de vanliga vakterna i kanalen.På 10 timmar var vi ute i Kiel och efter lite handlande och en promenad i Kieltuffare vi ut i en helt stilla Kielbukt. Vi firade med en flaska vin på kvällenoch det blev en sen kväll, alla hade lite svårt att sova. Lite motsatsen tillresfeber.

På morgontimmarna fick jag en frisk vind och kunde äntligen stänga avmotorn, vi hade haft dåligt väder hela natten med regn och bleke. På nyheternafick vi höra att ett oväder var på väg in från nordsjön och det varkulingvarning längs västkusten. Vi hade dock växlande vind och vid 3-tidensatte vi på motorn igen då alla ville hem så fort som möjligt. Vi siktade påatt vara hemma i Göteborg dagen efter.Här slutar dessvärre min dagbok så vi kanväl utgå från att vi kom fram dagen efter, vi seglade i alla fall in i Göta älvoch upp till gästhamnen vid Lilla bommen där hela välkomstkommittén mötte uppmed Svenska tullen i spetsen.

En mäktig upplevelse att återse sin hemstad efteralla dessa äventyr där man inte alltid visste om man skulle kommas hemöverhuvudtaget. Tullen var snart avklarad och vi kunde ägna oss åt att sprutaChampagne och krama om alla våra vänner som vi inte sett på ett halvår. Det varnaturligtvis förberett för en ordentlig fest när vi kom hem och man bara sattoch visste inte var man skulle börja berättelsen. Dock sade de andra efteråtatt vi befann oss från start på en nivå som de andra kom till på småtimmarnaefter midnatt.

Ja, vi lärde verkligen känna varandra på seglingen och hade väl litesvårt med ?smalltalk?. En liten lustig sak var att det var bara Jan-Erik somhade ett förhållande när vi åkte ut, efter ett år var vi alla stadgade och påväg att skaffa barn. Vi hade gjort ?grejen? och kände att nu kan man slå rothär hemma och ägna sig åt att bygga familj igen. Jonas och jag fick vardera trebarn i snabb takt och vi umgicks en del i familjerna medan Jan-Erik träffade viytterst sällan efter seglingen, han hade väl fått nog av oss.

Innan jag slogmig riktigt till ro så hade jag ett litet äventyr i Frankrike, jag bröt benet ifallskärmshoppningen och bestämde mig för att ta chansen att plugga franska påett sommaruniversitet där jag blev hals över huvud förälskad i en spanjorska.Vi liftade runt i Europa eftersom vi inte ville skiljas efter kursen ochbosatte oss sedan i Paris under ett halvår i sus och dus tills den sagan togslut. Ensak som vi var rörande eniga om efteråt var att detta var en livsupplevelse somingen av oss skulle vilja ha ogjord, men däremot skulle ingen av oss vilja göraom den.

Jag antar att var sak har sin tid i livet. Jag såg dock på Facebook attJonas var ute och seglade nu igen, en tur från Göteborg ner till Medelhavet mednågra vänner, det får jag säga är starkt då han är närmare 70 år nu. Jag självhar mest ägnat mig åt kustsegling, jag jobbade på en seglarskola i Marstrand påsomrarna och hyrde båt för att åka ut med familjen i Stockholms skärgård somfaktiskt är min absoluta favorit då man alltid kan hitta en egen strand ochmiljöer för alla väder, det är för trångt på västkusten på sommaren.

Någrastörre tävlingar blev jag inbjuden till och kunde inte säga nej till, det var24 timmars i Stockholm och Gotland runt men jag är fortfarande sjösjuk ochkommer förmodligen alltid att förbli. En plan har jag här i Thailand och det äratt hyra en segelbåt i Pattaya eller däromkring för att åka ut någon helg medkompisar. Någon som är sugen?Den första bilden är tagen vid strandhugget i rödahavet då man var i god form, den andra från äventyret i Frankrike och den sistabesättningen vid hemkomst i Göteborg med mig till vänster, Jonas och Jan-Eriktill höger

Biscaya 1 Jun -81
Inlägg nr: 64 Redigerad: 1 Jun -81
Engelska kanalen, Juni 1981

Vi skulle sticka på morgonen med tidvattnet men min tabellläsning stämde inte riktigt så det blev en ny sväng till stan för att duscha innan högvattnet. Det var dock stängt så vi tog en lunch istället ochkom tillbaka lagom för att segla. Jag tog första passet och det hann blåsa upp och bli riktigt vått på den biten. Även inne i floden kunde det bli riktigt gropig sjö. Vi kom fram till vår första anhalt halvvägs ut till Biscaya men när Jan-Erik skulle svänga in till hamnen stannade motorn plötsligt.

Då blev det fart på grabbarna, med ett par knops ström och kraftig vind i en smal farled gällde det att få styrfart på båten. Det gick vägen och det var nog den snabbaste segelsättningen vi gjorde på hela resan. På ett par minuter var seglen uppe och vi kunde styra båten. Vi fyllde på diesel, luftade och startade motorn så vi kunde glida in mot den moderna hamnen med knapp marginal under kölen då vattnet sjönk snabbt i tidvattnet. Efter en varm dusch och några Aniset i baren så var vi redo för nya äventyr, det blev en barkväll där vi träffade en gammal kompis från fallskärmsklubben i Göteborg.På morgonen kom kassören och inkasserade 35 franc för båtplatsen och talade om att hamnen hade egna duschar så det blev en till innan vi stack iväg med tidvattnet klockan ett på dagen.

Nu skulle vi ända ut till Biscaya så vi fick könna på lite dåligt väder igen innan vi kom i hamn i Royan i flodmynningen från Bordeaux. Klockan hade hunnit bli sju på kvällen och vi hann inte in i segelbåtshamnen på grund av det låga vattnet men det fanns en hamn för fiskebåtar där vi lade oss i väntan på högvatten. En promenad in till stan visade att detta var en stor seglarhamn och turistort i bästa riviera stil, dock var det mesta stängt och vi fick bara en kopp kaffe innan det var dags att flytta in båten och lade oss att sova. Mina kompisar tog först en långpromenad runt stan och höll på att inte hitta tillbaks igen.Det blir långa härliga sovmorgnar nu när det inte är någon större brådska.

Visserligen börjar vi planera hemkomst till midsommar vilket blir tight men vädret i Biscaya tillåter inte avgång nu. Då de andra ville gå i stort sett med en gång hade vi en del diskussioner om vädret och jag var lite orolig för Biscaya där jag hade tidigare dåliga erfarenheter ifrån när jag var på sjön så det blev som jag ville. Jonas köpte en ny radiopejl idag då den gamla är trasig och hopplöst irreparabel och den kan behövas i Engelska kanalen, lite svårt med solhöjder i det nordiska vädret. På kvällen tog jag en långpromenad och funderade lite på livet, stämninggen var inte den bästa ombord då hemlängtan började sätta in, resan var inte lika rolig längre som den varit en gång.

Nästa dag blev det proviantering för sista etappen. Vädret var hyfsat och barometern är i stigande. Jonas ringer vädertjänsten i England och får uppgift om att det fina vädret skall hålla i sig i 2-3 dagar, även Biscaya har lätta vindar. Vi bestämmer oss för att segla tidigt i morgon bitti klockan fem med tidvattnet. Alla blir på bättre humör och jag går en sväng medan Jonas duschar och Jan-Erik ser om sitt. Min sista franc går till en chokladbit. På kvällen hade vi spanat in en konsert i ett tempel som vi ville gå på, vi tar ett glas vin och tar på oss bästa skjortan och jeansen och promenerar iväg i god tid. Tror vi. Vi hamnar långt ute på landet och klockan har passerat utsatt tid med en kvart när vi kommer fram.

Men där var det inget folk alls, förmodligen så hade vi missuppfattat franskan någonstans och fick moloket återvända. Vi gjorde ett besök på Kasinot istället och roade oss en liten stund innan det var dags att sova. Jag skulle ha sovmorgon på morgonen var det bestämt och det var jag glad för.De andra körde iväg medan jag sov på morgonen och när jag kom upp var det ett strålande solsken och en lött bris. Större delen av dagen blev likadan och det var skönt då jag varit orolig för denna biten, i synnerhet efter två veckor i bekväma kanaler. På eftermiddagen mojnade dock vinden efter vi passerat en kappseglingsregatta och vi bestämde oss för att köra motor ett tag under natten för att ta oss ur Biscaya så snart det gick.

Jag hade kvällspasset sju till tio och hela passet var ljust nu, det var skönt för det är lite svårt att komma igång igen efter ett vilopass. Senare på kvällen kom det åska och regn men på behörigt avstånd denna gången, de lyste bara upp himlen på ett spektakulärt sätt. Nästa dag var det inte lika soligt men fortfarande stiltje så vi fortsätter för motor, det blir visserligen ett jäkla liv i kabyssen men det blir varmt och gott också. Nätterna är numera svinkalla och jag får plocka på mig allt jag har i klädväg. Dagen blir ganska lugn och händelselös med mycket navigation på grund av en svår kust. Vi närmar oss Brest och räknar med att runda upp i Engelska kanalen i morgon.

På kvällen rullar en tjock dimma in och vi ser de andra båtarna först på 50 - 100 meter. Jonas skaffade en radarreflektor i Royan som vi höger upp i masten, den känns bra att ha nu.Vi har kommit till Måndag den 1:a Juni när vi rundar Brest och då får vi också vind i seglen och kan äntligen stänga av motorn. Dieseln började ta slut i en oroväckande takt. Det är min navigationsdag och jag försöker förgäves radiopejla men inget stämmer. Efter ett par timmar tittar solen fram och vi får förklaringen, ett solskott visar att vi ligger 35 sjömil längre fram än vi trodde, förmodligen tidvattenströmmar som har gett oss en extra skjuts under dagen.

Vi gör ett 90 graders slag och går upp mot England. Både vinden och sjön har byggt upp och när vi nu går mot sjön börjar jag känna av min sjösjuka igen, jag klarar precis en ny pejling och lite matlagning. På kvällen lyssnar vi till BBC:s väderrapport och det är stormvarning utfärdad för Biscaya och Englands västkust. Vi går utefter Franska kusten för att hitta ett ställe vi kan smita in till om det blir för mycket. Men det kommer inte några stormvindar och dessutom har vi nu vinden i ryggen så vi fortsätter.Eftersom vi nu har en sydvästlig vind stanar vi på franska sidan av kanalen och har bestämt oss för att gå in i Cherbourg för att bunkra Diesel. Vi surfar på vågorna i 6-7 knop med vinden i ryggen och går med tillförsikt och hemlängtan full fart framåt.

Nätterna börjar bli olidligt kalla, det är tur att vi inte kom hit tidigare. Det är mycket strömmar runt kanalöarna och vi har räknat ut dem med hjälp av korten, det blir mycket navigering här. Jag har tidiga morgonpasset när vi passerar Gurnsey och småöarna i en underbar soluppgång. Lite sällskap får vi också av en vacker tvåmastare. Strömmarna är otroligt starka och vi står stundtals helt stilla trots att vi gör 5 knop genom vattnet. Känner mig lite dålig och lägger mig på förmiddagen efter passet. Tar ett nyt pass in i hamnen i Cherbourgh, en väl skyddad hamn med massor av segelbåtar. Efter en härlig varmvattendusch går vi ut på stan. söker upp en restaurang och äter en underbar middag, den sista franska på denna resan.

Vi handlar lite grönsaker och hittar en taxfree butik där vi fyller på förrådet med alkohol och jag köper en förhoppningsvis varm HellyHansen tröja för de sista nätterna. Redan vid 6-tiden på kvällen sticker iväg igen. Vi seglar ut i en svag bris som snart tar i och ger oss en fart på 5 knop. Natten blir lite skönare med tröjan.Jag navigerar idag och kämpar med tidvattenströmmar och radiofyrar. Vi far omkring som ett nötskal och gör otroliga distanser. Det blir en fin dag som slutar med att vi befinner oss i Dover straight efter 140 sjömil på en dag, alla är jättenöjda då vi tjänat in en dag till hemkomst. Det är svårt att fatta att man verkligen är hemma i Göteborg igen om ett par dagar, dags att börja fundera på livet efter detta.

Väderprognoserna är konstant dåliga men vi råkar inte in i något riktigt dåliggt väder. Hård vind är det, idag låg den på force 4-6 på den 10-gradiga beufortskalan vilket innebär ?stark bris? eller som Beufort uttryckte det "That to which a well-conditioned man-of-war could just carry in chase, full and by?. Eftersom vinden kommer nästan rakt bakifrån blir det lite jobbigt att styra, men fort går det. Senare på kvällen tar det i ordentligt och vi plockar ner det mesta i segel occh har till sist bara kvar ett revat försegel. Ungeför samtidigt som första vågen spolar in i sittbrunnen står det klart att vi tappat lägeskontrollen. Vi tar upp tredje man på däck och allihop letar fyrar som galna, då sätter dimman in och vi ser bara de allra närmsta fyrarna. Vi får iallafall lite koll och hittar till sist den sista fyren som vi skall runda norrut.

Mitt under värsta stressen med navigeringen falnar batteriet och när vi skall starta motorn visar det sig att startbatteriet också är urladdat. Med sista gnistan sträm sparkar dock motorn igång och klockan fyra på natten är allt under kontroll och kapten Jonas tar över de två sista timmarna innan gryning. Orsaken till våra problem var förmodligen gamla sjökort inhandlade i Singapore. Vi får friska vindar och mycket sällskap upp efter kusten. De som inte har vakt sover mest hela tiden, man blev ordentligt utpumpad efter natten. Middag orkar vi dock få till och lite eftersnack på kvällen. Visserligen hade vi god vind men vi hade inte räknat med att ta halva Nederlandskusten på en dag. Klockan 7 på morgonen rundade vi dock fyrskeppet Texcel utanför Amsterdam så nu har vi bara 180 sjömil till Kiel kanalen. Det blåser upp rejält igen men fortfarande har vi vinden i ryggen så vi behåller alla seglen uppe.

Klockan nio på kvällen efter en god grönsaksmiddag som Jonas ordnat passerar vi Borkum riff, ett fyrskepp som ligger vid gränsen till Tyskland. Det blir glada miner och fotografering. Det goda tempot fortsätter hela natten och vi firar hemkomsten till hemmavatten med en flaska vin. Klockan 7 på morgonen byter jag av Jan-Erik just när vi passerar fyrskeppet Elbe utanför Hannover vid Kielkanalen.Jag har inte så mycket kort från denna delen av segligen, hittar jag något så återkommer jag med den. Nästa avsnitt blir en Epilog och det sista avsnittet på denna seglatsen, hoppas ni haft nöje av att följa med.
Canal du midi 15 May -81
Inlägg nr: 63 Redigerad: 15 May -81

Frankrike, Maj 1981

Idag bekantar jag mig med Sete, springer runt och kollar upp med banker, denna gången vill jag inte misslyckas med transaktionen. Jag och Jan-Erik tar tåget upp till Montpellier och fixar ut lite pengar på kreditkort där. Det är en resa på 1/2 timma ned fransmännens underbara snabbtåg. Det stora problemet är språket, nästan ingen talar engelska oavsett om det är på restaurangen eller banken, men med händer och fötter går det med. Vi träffar två svenska och en dansk båt här i Sete och det blir en liten vinfest hos danskarna på kvällen. Lite för mycket vin bara, jag vaknar dagen efter med en bultande huvudvärk.

Men på kanalkontoret får vi reda på att kanalen bitvis är avstängd till den 18 maj så vi kan ta det lugnt.Vi bogserar iväg danskarna på morgonen, de har problem med sin motor. Jag hoppar av och smyger in på ett café för frukost med mitt tunga huvud. Efter att ha hämtat pengar på banken (tog knappt 24 timmar) vinkade vi av Lasse, en av svenskarna som sticker ner mot Spanien. Jag kan inte motstå det franska köket utan äter en brakmiddag på en gaturestaurang, de franska kockarna gör en inte besviken.

Jonas och jag kutar runt i stan och handlar på eftermiddagen och medan grabbarna äter på båten går jag och duschar. Talade med båtnytt idag, kollekt call naturligtvis och de är intresserade av vår story (den publicerades i båtnytt under hösten 1981). Nästa dag blir en sådan där otursdag då man egentligen inte skulle gått upp ur sängen. Det började direkt på morgonen med att jag stötte ut Jonas mjölkpaket över hans grejor sedan fortsatte det i den stilen hela dagen. Jag lyckades att ryka ihop med både Jonas och Jan-Erik och innan jag till sist lyckades få ihop barometern som jag skulle laga smet jag iväg från båten och tog en dag för mig själv.

Jag testade en pizza som naturligtvis var både både liten, osmaklig och dyr. Satt och tröstade mig med en öl på en bar när grabbarna dök upp, jag kände dock för att vara sjäv och drog vidare till en restaurang där jag beställde en köttbit, den smakade utmärkt och ett par bredvid mig bjöd på en halvflaska vin. Uppmuntrad av den goda middagen tittade jag in på ett disco och träffade min första fransyska. Även om vi vi inte förstod så mycket av varandras språk så var det annat vi förstod och denna natten hamnade jag i en lägenhet i de gamla kåkarna i Sete.

Jag dök upp på båten vid nio-tiden på morgonen och vi drog ganska snabbt iväg då de andra väntat. Färden började över en sjö för att sedan fortsätta in i den smala kanalen. Från att ha varit lite dålig så steg stämningen ombord betydligt när vi upptäckte vilken fin resa vi skulle få. Slussarna bjöd inte på några stora problem, i så fall möjligtvis de tyska turisterna som hyrt kanalbåtar och envisades med att förtöja dem på tvären i slussen. Den fortsatta färden överträffade alla förväntningar i naturskönhet. Djupet var inte riktigt vad som var utlovat så vi skrapade i kölen i botten med jämna mellanrum men det var bara dy så det blev inga skador.

Det går en stig längs med alla kanaler så vi passade alla på att ta en träningsrunda bredvid båten. I Berziers var det stopp och vi lade till utanpå en annan segelbåt och åt en middag på en liten fransk restaurang i stan. Slussarna framåt hade varit stängda i två veckor nu men skall öppna i morgon bitti.Vi är uppe med tuppen och kommer iväg bland de första trots att vi kom sist. Morgonhumöret var är i värsta laget på alla kanter så jag tar en långpromenad i väntan på nästa sluss. Det går rätt snabbt och snart ligger vi och väntar på en trappstegssluss med 7 steg. Vi får vänta medan de tar kanalbåtarna som inte går så djupt utan kan ta två steg i taget.

Vid halv elva tiden efter lite handlande i stan medan de andra slussade gav vi oss iväg på dagens långdistansare som var 50 kilometer. Den gick genom alla former av franska landskap och var otroligt vacker. De andra grabbarna tog var sin träningsrunda men jag könde mig slö idag. Efter ett par slussar på kvällen stängdes det och vi lade till under en bro i en liten by, middag på båten med sallad, baugetter och vin, sedan en tur till byns kafé för en express på maten.Klockan 6 startade Jonas upp och tuffare vidare nu i sällskap av endast en båt. Det var en fransk kille och hans tjej som tyckte det var bra att få hjälp i slussarna, vi var ju tre så vi hade alltid en man iland.

Vi fick till en bra snits på slussarna och avverkade ca 5 mil och ett 15-tal slussar idag. Då han vi med en lunch och slutade får dagen vid 4-tiden i en stad som heter Carcassonne. Vi kände ingen brådska då vi fått reda på att slussarna i Toulouse var stängda denna veckan. Jag smög in på ett hotell och fick låna ett storstilat badrum i riktigt gammal fransk stil. Efter en timmas lögande i ett varmt bad gick jag och klippte mig, en riktigt välsprayad fransk frisyr. Vi hade bestämt att träffas på en restaurang i stadens slott och gjorde så, det blev både kaffe och cognac innan vi avslutat middagen.

Slottet eller gamla stan som det också kallades var som hämtat från sagovärlden, en jätteborg med murar runt omkring och en hel stad innanför murarna. Jag var verkligen förtjust i att gå omkring där och hade helst viljat stanna ett par dagar till. Klockan 6 på morgonen blev standard och jag tog första vändan tillsammans med Jan-Erik idag. Jan-Erik rök ihop med Jonas på förmiddagen och stämningen kunde ju varit bättre. Vi fick dock vår dagliga sallad på båten efter att ha handlat färskvaror i en liten by på vägen. Vid tre olika tillfällen på eftermiddagen lossade aktertampen i slussen och båten började fara omkring, dock blev det inte några skador.

Förmodligen hade slussvakterna lite för brått när de släppte på vattnet för det blev väldigt turbulent i slussbassängen. Strax innan vi nått målet på dagens etapp kom en tjej cyklande och frågade om vi var svenskar, man har ju alltid en svensk flagga på båten. Det var Marie som studerade i Frankrike. Hon slängde upp cykeln på däck och åkte med på båten sista biten. Efter att ha handlat i stan gick vi hem till Marie som bodde i en stor fransk familj med ett 16-rums hus i stan. Där bjöds på middag och cognac.

Familjen reste mycket och blev väldigt intresserade av vår resa.Kvällen slutade med att far och mor gick med oss till båten för att titta på kort. Marie kom tillbaks en halvtimme efter vi lagt oss och frågade om hon fick följa med till Toulouse. Ja men visst, vi kunde behöva lite kvinnlig fägring ombord. Vaknade på morgonen av en flickröst och ett finger på näsan, en skön upplevelse som jag nästan glömt hur det kändes.

Klockan var 6 och Jan-Erik startade upp och körde första passet. Jag drog mig lite väl länge så första slussen öppnade jag med frukosten i halsen. Det var en jättefin morgon men övergick tyvärr så småningom i ett hällande regn. På högsta punkten av vår resa (200 meter över havet) sprang jag i 5 kilometer mellan slussarna. Lunchen avnjöts till fågelkvitter och en god köttbit och sallad som smakade superfint trots duggregnet. Vi kom fram till Toulouse men där var kanalen avstängd och uppgrävd så vi fick vända tillbaks några kilometer.

Vi förtöjde under en bro i väntan på öppningen i morgon bitti. Vår franska vän hade fått motorproblem idag igen så vi tappade honom men han dök upp nu igen med en påse ägg som tack för hjälpen. Marie liftade iväg och köpte pålägg, vin och jordgubbar så det blev en helkväll med vilda filosofiska och andra diskussioner. Marie sov över efter en sen kväll.Vaknade upp med ett djävla humör, Marie kutade iväg de tre kilometerns till slussen och kollade läget.

Klockan 9 tuffare vi igenom och stannade inne i centrum, hämtade posten och lömnade in tvätt. De andra tog båten till hamnen medan jag letade reda på en dusch. Vi ögnade sedan ett par timmar åt båten varefter Jonas och jag stack iväg till duschen efter ett per flaskor vin ombord. Tyvärr hade duschtanterna bestämt sig för att gå hem klockan sju istället för halv åtta som stod på skylten och hade ungen som helst förståelse för vår klagan. Istället satte vi oss på trottoaren utanför och lyssnade på tradjazzband som spelade på gatan.

Servitörer från intilliggande barer kom och serverade kaffe och vin, såsom det bara kan vara i Frankrike. Det var så bra så vi till och med höll på att missa vår tvätt, Efter en språngmarsch genom stan fick vi vår tvätt fem minuter efter stängningsdax. Vi tittade in på ett hotell, hittade duschutrymmet och duschade. Sedan smög vi tyst iväg utan att någon sett oss. Middagen intogs på en Vietnamesisk restaurang där vi blev sittandes till midnatt och diskuterade livet.

Jag tog morgonvakten och var så tidig att jag fick väcka första slussvakten, sedan var det mest automatslussar på förmiddagen. Vi handlade lunch i en liten by med massor av affärer och pinnade sedan vidare. På eftermiddagen träffade vi ett franskt par i en segelbåt som ville höna på oss, vi sa ok om ni kan hålla takten. Det kunde de och vi körde till halv åtta på kvällen då en vakt vägrade att slöppa igenom oss, han stängde tjugo över sju så vi somnade gott efter några mackor och lite vin - förstås.

Vi hängde på låset på morgonen när slussvakten började jobba och Jan-Erik körde iväg. Vi planerade att tanka i en stad på vägen men kom på att det var söndag så vi körde vidare. Det började se ut som om vi skulle hinna till Bordeux i morgon kväll så vi pinnar på. Vi hittade en bensinstation några timmar bort så vi fyllde allt vi hade. Halv åtta på kvällen stannade vi vid en liten fin och lummig plats mellan två broar. Tre kilometer bort låg en liten by så det blev en lagom kvällspromenad till middagen.

Vi hittade en riktigt fin liten restaurang med rödvita bordsdukar och en stor innehavare med ett stort vitt förkläde. Han fixade allt och hade en lång utläggning om hur vi ville ha köttet och vilket vin vi kunde tycka var lämpligt, han hade naturligtvis ett antal förslag. Här, på en liten fransk familjerestaurang på landet utanför Bordeaux åt jag min bästa middag någonsin i livet. Ännu ett minne att bära med sig. Lyckan är kort!

Jonas körde igång nästa morgon och vi hade bara ett par slussar kvar innan den stora floden ut genom Bordeaux ut i Biscayabukten. Han fick dock lite problem när han skulle ned från en slusskaj och trampade snett varvid det blev ett ofrivilligt morgondopp med kläderna på i slussbassängen, naturligtvis till vårt jubel. Jan-Erik fick ta över och vi kom ut ur slussen till slut.

Sedan fick vi god hjälp av tidvattnet till Bordeaux dit vi kom redan klockan två på eftermiddagen. Dags att få upp masten igen och vi seglade in till en kaj med kran. En mycket grinig man talade om för oss att här var det dyrt och ville vi inte betala så kunde vi bara sticka vidare. Vi fick själva upp masten med hjälp av en 120-franc kran och tog bussen in till stan på kvällen där det blev några uteserveringar med Pastis och en vända vykort innan vi återvände. i dagboken skrev jag Måndag den 25 maj 1981.





Norra medelhavet 1 May -81
Inlägg nr: 62 Redigerad: 1 May -81

Maj 1981

Efter regnet kommer häftiga vindar igen, det märks att vi kommit in i Europeiskt väder istället för de lugna jämna monsunvindarna som kännetecknar oceanerna. Sjöarna bygger också upp när vi går på grundare vatten utefter Italiens sydkust. Det medför naturligtvis att jag blir ordentligt sjösjuk när vinden dör ut och vi bara åker hiss i vågorna, jag tömde magen ordentligt denna gången men sjön lade sig till sist och natten blev lite lugnare under mitt kvällspass.

Under senare delen natten ökade dock vinden konstant och vi fick reva ned för storm. Det var bara att ta spjärn med fötterna i kojen för att inte fara omkring som en vante. Vi hade spänt upp segelduk på utsidan av kojerna i ruffen för att inte åka ner på durken om vi somnade vilket det inte var så stor risk för. I förpiken är helt omöjligt att vara när det går hög sjö om man inte vill bli krossad mellan väggar och tak. Så det användes som stuvningsutrymme till sjöss, vi behövde ju ändå aldrig mer än två kojer när vi var ute.

Nu stod vi inför vår första riktiga storm och det började bli riktigt jobbigt ombord, Sjöarna var 5-6 meter höga och bröt på topparna så rädslan började smyga sig på. Sjön och vinden var så pass hög att det också var helt otänkbart att närma sig kusten, man har fullt upp med att hålla upp båten mot sjöarna och att också navigera i det läget finns inte på kartan. Det var bara att rida ut stormen. Till slut var vi tvungna att stänga luckan till kabyssen på grund av allt vatten som spolades över båten.

Vinden ökade hela tiden och var nu uppe i full storm och det började mörkna. Det var inte så svårt att föreställa sig vad som skulle hända om vi missade att ta en våg i mörkret och fick den rätt i sidan, då var det adjöss med Seastar och livflotten var det som fanns kvar. Så det var inte med några behagliga känslor vi inväntade natten i Medelhavet.När mörkret föll tändes ju också fyrarna och vi fick syn på vår livräddare, det var en ö bara några sjömil utanför den södra spetsen på den italienska stöveln som heter Isola di Favignana och som vi trodde vi hade bakom oss men vi hade drivit ca 30 sjömil under stormen.

Vilken oerhörd lättnad vi kände när vi insåg att vi skulle slippa det kalla Medelhavet och livflotten vilket jag annars varit helt övertygad om. Efter ytterligare tre timmars kämpande mot sjön kom vi in bakom ön och allt lugnade ner sig. Den sista biten gick vi med bara stormfock (litet försegel) men båten lutade ändå kraftigt i den hårda vinden. Vi låg hela natten och kryssade fram och tillbaks mellan fastlandet och ön på behörigt avstånd från land då vi inte hade några sjökort för att navigera in i hamn. Jag satt till rors ett par timmar under natten men det var rena lugna gatan i jämförelse med det tidigare vädret och grabbarna somnade gott.

När ljuset kom vid 5-tiden på morgonen seglade vi in till ön och hittade en hamn vid en liten fin italiensk by. De hade dock tullare som kom ombord och tittade ner i en väska, sedan var allt klart och vi kunde gå iland. Det var en otrolig liten idyll, det blev lite gott italienskt kaffe med frukost och sedan pustade vi ut i byn resten av dagen. Middagen blev italiensk pasta och en flaska rött på byns enda restaurang som de definitivt inte behövde skämmas för. Efter det och en power nap ombord letade vi reda på byns enda bar och tillbringade kvällen i italienskt sällskap innan vi gick tillbaks till båten till en av de trevligare kvällarna med gänget.

Morgonen efter gav vi oss iväg igen i en lätt sydlig bris efter att ha handlat lite färskt bröd i byn. Det blev en fin långsam dag och vi hann med att sola ordentligt i Medelhavsklimatet, vi var ganska bruna allihop efter snart ett halvår på havet så inte för den sakens skull men det var ganska skönt med en sol man inte behövde värja sig mot. På kvällen började orosmolnen hopa sig igen och det blev alldeles svart på himlen. Det blev inte så mycket av det ovädret utan den svaga vinden fortsatte under natten.

På förmiddagen började dock vinden vrida och vi diskuterade lite om vi skulle gå in till Sardinien men bordlade frågan tills morgondagen. Idag blev bara en transportsträcka söder om Sardinien. Vi fick bra skjuts runt Sardiniens sydspets så vi beslutade att fortsätta, onda aningar fanns dock om oväder i och med den starka medvinden, tiden till sjöss har lärt oss att vinden blåser in mot lågtrycken. Inget märktes dock under dagen och vi lämnade Sardinien bakom oss. Vi försökte få väderprognoser från passerande båtar men antingen svarade de inte eller också visste de inte.

Idag är det Söndag och en vecka sedan vi lämnade Malta. Ännu ett oväder blåste in över oss med de starkaste vindarna hittills men det var väldigt kortvarigt och hann aldrig bygga upp någon sjö. Eftermiddagen blev lugn men på kvällen var det dags igen, Stora åskmoln byggde upp och vi fick alla tre vår beskärda del av regn och blixtar. Vår mast sticker ju upp som en antenn ur havet och man bara sitter och väntar på att blixten skall slå ned i båten men det blev inget denna gången heller. För säkerhets skull har vi batterikablar fastklämda på riggen med stora kopparplattor fästa i änden nere i vattnet för att fungera som åskledare om blixten skulle slå ned. Lite spännande var det dock.

Nästa dag blir jättefin, lite hög vind och sjö bara men man kan ju inte få allt. På eftermiddagen knäcker vi ett par flaskor vin och en burk ost medan vi pratar reseminnen, jag vet att vi har bandspelaren på men har ingen aning om vart banden tagit vägen nu, det vore guld att hitta dem. Jonas som navigerar har kommit fram till att vi har 110 sjömil kvar och chanserna är rätt goda att vi kommer fram i morgon. På kvällen kommer dock nya åskväder igen. Jag kör rätt igenom ett under min vakt med blixtarna som lyser upp himlen runt omkring oss, de är bara några hundra meter borta och tunnelvindarna gör att vi väljer att plocka ned seglen.

Tunnelvindar blåser runt åskmolnen och sveper fram ovanpå vattnet med upp till 100 sekundmeter vilket lätt kan välta båten eller knäcka masten på en båt med riggade segel, vår vän Tom med trimaranen på Malta hade råkat ut för just det och knäckt masten som en tändsticka. Åskan försvann dock utan missöden men vinden blev kvar så JanErik hade fullt sjå att hålla båten på kurs med bara ett litet försegel. Sjön började bygga upp och någon sömn blev det inte.

Efter nattens storm var vi helt slut allihop och ett solskott visade att vi fortfarande hade 75 sjömil kvar. Vi hade gått nästan enbart västerut på natten och var nu tvungna att kryssa upp mot Sete vilket spolierade våra möjligheter att komma fram idag. Vi sov i omgångar hela dagen. Jag kände mig verkligen slutkörd och var lite besviken över att behöva sitta en natt till. Efter sömn och middag kändes det dock lite bättre och jag skriver lite i min bok. Sjön har lagt sig nästan helt, jag hoppas att det fortsätter så, jag har fått nog av dåligt väder!

Klockan ett på natten tar jag över efter JanErik och revar storseglet ett steg, vi har mörka moln över oss och det tar i. En halvtimma senare får jag ta ned storseglet helt och reva Genuan, ändå lutar det kraftigt. Vågorna har dock inte hunnit bygga upp än så det går trots allt ganska bra. Strax innan min vakt är slut ser jag fyren i Sete. Äntligen! Vinden släpper när solen går upp och vi får en jättefin insegling till hamnen i Sete med en svag bris och vi seglar ända in till kaj.

Vi hämtar tullen som kommer med 4 man, 3 av dem med overaller och verktyg! Under en timma söker de igenom hela båten totalt, till och med med speglar nere i dieseltanken. De hittar dock inget och vi kan gå över till yachtklubben för en välbehövlig dusch. Lite kul blev det när jag missade båten som låg lite långt ut från kajen och fick mig ett ofrivilligt dopp i hamnbassängen som fick följas av ytterligare en dusch.

Klockan halv fem öppnas broarna i Sete och vi tuffar in och lägger oss inne i stan. Sete består av en hel massa kanaler och man fick lägga sig var man ville. Vi placerad båten bredvid en handvevad kran och lyckades själva få ned masten samma kväll. Vi fick en lättare chock när vi upptäckte att kroken till förstaget hade spruckit i böjningen och det var endast några millimeter gods som höll ihop den, vi kunde lätt inse vilka konsekvenser ett masthaveri under vissa av situationerna i Medelhavet kunde fått. Puh!!! Men det var också den enda riktigt stora materielbristen vi hade på Maxin under hela seglingen. Vi tröstade oss på en liten fransk taverna med Baguette och vin, det skulle det bli många av närmaste tiden.





Ö hoppning 15 Apr -81
Inlägg nr: 61 Redigerad: 15 Apr -81

Medelhavet, April 1981

Chania var en fantastisk hamn där vi ligger helt stilla, det enda kruxet var publiken på kajen. Vi tog oss upp ganska tidigt, handlade lite färskt bröd och vin, duschade på ett hotell, besökte telegrafen och växlade lite pengar. På vägen tillbaka hittade vi en liten affär med backgammonspel och vi köpte med oss ett. Vi tillbringade sedan dagen i sittbrunnen spelandes backgammon och drickandes vin. Folk på kajen stannade till och pratade, det var riktigt trevligt i sommarvärmen. En tysk kille gjorde oss sällskap och blev sedan vår följeslagare i stan.

På kvällen var vi på telestationen och ringde hem, det var fest hemma och jag kände ett litet stingg av hemlängtan. Vi gick och åt middag på en liten trevlig taverna varefter vi tittade runt i barer och på diskotek, inte så mycket annorlunda från en vanlig turistort i medelhavet. Gott om hippies var det dock och vi fastnade i en hippiebar där vi också mötte fransmännen sedan igår.Ännu en lugn och härlig dag, vi tillbringade första halvan av dagen på en bar med att spela backgammon och dricka Retsina och öl. De gamla gubbarna hade lite svårt att låta bli att kommentera vårt spel och till slut satt vi allihop och spelade tillsammans.

Vi avslutade framåt middagstid och notan gick på hela 16 kronor, ändå hade vi druckit en hel del. Sedan blev det telefon för de andra som inte lyckades igår och en sjusärdeles god glass på ett litet glass café, den bästa sedan vi lämnade Sverige. Tysken Dieter dök upp på eftermiddagen igen och gjorde oss sällskap på kvällen. Jag avslutade kvällen på en grannbåt med ett franskt par. JanErik fyllde år idag och fick en seglarkeps av kaptenen.Idag var det Måndag, vardag och öppet överallt i Chania, iallafall till klockan två. Vi klarade av allt handlande innan dess och kunde tillbringa eftermiddagen i ett litet slött vinrus.

Det var först meningen att vi skulle sticka vidare på kvällen men det regnade lite och var molnigt så vi sköt upp det till morgondagen, inget svårt beslut. De andra båtarna har också bestämt sig för att lämna imorgon. En grekisk charterbåt med tysk besättning ligger bredvid oss, tre underbara män som spatserar på kajen i likadana marinblå tröjor och skepparmössor med märke i medan barnen vaktade deras båt.

På kvällen checkar vi ut från Grekland. Klockan hinner dock bli elva följande morgon innan vi kommer oss iväg men då har vi klarat av en hel del som dusch och mera telefonerande. En härlig östlig vind blåser oss rätt ut mot Malta som är nästa mål, man får ju säga att vi har tur med vindarna. Så börjar livet till sjöss igen, det känns hoppfullt med vinden, vi har ju i alla fall 450 sjömil att avverka till Malta.

Vinden håller i sig och blir till och med så hård att vi får reva på natten, dock är riktningen fortfarande i ryggen så det går undan värre, det är bara att hålla tummarna och hoppas att det håller i sig. Besättningen avböjer ett förslag om att öppna en vinflaska, nu får det bli någon vit vecka till sjöss. Molnen kommer och går men det håller i sig till Torsdag då vinden börjar avta, vi möter en minsvepare på eftermiddagen men lyckas inte att få radiokontakt med honom, vi är väl inne i vatten nu där det är gott om semesterseglare. Vinden är ändå såpass bra att vi avverkar 100 sjömil på Torsdagen, med lite tur kan vi vara framme på Lördag.

Vaknar till morgonpasset och en regntung dag, ungefär som våra riktigt grå dagar i Sverige. Vinden vrider men är väldigt svag, Vi kör för motor en timma på morgonen, om inte annat så för att ladda batterierna. På eftermiddagen klarnar det upp till en fin natt och vindarna kommer tillbaka. Det var till och med så skönt att jag tog en timma av Jan-Eriks vakt. På morgonen försvinner vinden igen så det blir någon timma för motor igen. Navigeringen har gett oss en del problem på grund av molnen, vi får olika resultat hela tiden, förmodligen för att vi mäter solhöjden genom ett lager med moln.

Det blir dock uppenbart att vi hamnat för långt söderut mot Afrika och vi går rakt norrut ett tag. Till sist får vi syn på Malta ca 30 sjömil rakt norrut och vi styr dit med hjälp av motorn. Vi går in i stora hamnen och kör rätt på tullen som tar hand om våra papper och hänvisar till Yacht hamnen. Den är enormt stor och vi lägger till bredvid en brittisk trimaran med en ung besättning. Tillsammans med dem tillbringar vi kvällen på en bar bredvid båtarna men jag var så trött så jag smög iväg och somnade på båten vid elva tiden.

Dagen därpå tog vi bussen in till Valetta, en enormt gammal stad som bara hade valuta växling på flygplatsen så dit fick vi bege oss. I banken satt en hetsig Maltes som genast rök ihop med Jonas och ropade på polis. Det hela redde dock upp sig och vi fick våra pengar och begav oss till Wimpy¨s hamburgerbar i Valetta där det fick bli middag. Efter middagen hoppade vi in på en eftermiddagsbio och såg Xanadu, tyvärr med uruselt ljud. Vi åkte sedan tillbaks till båten och satt och talade med våra grannar en stund innan vi gick över till baren för en kvällsöl.

På morgonen åkte jag upp till svenska konsulatet för att hämta pengar som jag fått meddelande om hade kommit men som väntat fungerade det inte, det fanns inga pengar på banken. Jag strosade omkring lite i stan, Vi hade växlat igen på morgonen och ätit en rejäl frukost men jag hade fem lånade pund kvar på fickan. Jag åkte tillbaka till hamnstaden och tog en promenad till båten via ett antal barer. Det blev mest att hänga på båten på eftermiddagen.

På kvällen besökte vi dock ett Disco som vi blivit tipsade om, det var väldigt flott och väldigt folktomt, vi gick tillbaka till båten, en promenad på en timma. Men sådana sover man gott på.Ringde konsulatet på morgonen - inga pengar - så tillbaks till båten där en hantverkare håll på med vår motor och autopiloten som inte funkat sedan Singapore. Det blev lite ärenden i stan och besök på bland annat en dansk båt där jag fick låna en bok om franska kanaler som vi gemensamt tittade på i båten. Det blev lite umgänge med engelsmännen i trimaranen på kvällen och sedan somnade jag gott efter ännu en dag på Malta.

Nästa dag var det nytt besök på konsulatet, fortfarande inga pengar så jag tog ut pengar på Master Card kortet och åkte tillbaks igen där jag träffade engelsmannen (Tom) på stan, vi gick till marinan och duschade och tog en öl. Kvällen tillbringade jag i lite andra båtar och diskuterade segling och konflikter i båtar. Nästa dag blev det Valetta med gatucafeer och bio. Vi såg Bronco Billy, en ganska kul, halvtokig western. Dagarna drar iväg och jag har gett upp att få pengar via konsulatet, de skyller på någon bankstrejk.

Nästa dag som var Fredag den 1:a maj var tanken att vi skulle lämna Malta men det blåste alldeles för mycket så vi tog det lugnt (igen). På eftermiddagen blev det stor spelhåla i båten med schack och två backgammonbräden, danskarna kom också över och hälsade på. Vi tittade in till Valetta på kvällen där det var 1 maj.festligheter med folkdans på torget. Sedan några sjömansbarer och till sist hamnade vi på ett gaydisco där vi träffade andra besättningar från Yacht hamnen. Jag lämnade stället ensam och promenerade halva vägen hem, trött på det mesta, jag har lyckats knäcka en kontaktlins idag också så nu har jag ett nytt problem på halsen.

Dagen efter är det lika dåliga utsikter så jag åker in och försöker fixa glasögon lite snabbt vilket inte gick att ordna. Vi drog iväg till biljardhallen och tillbringade resten av dagen där. Det blev mycket snack med andra besättningar och socialiserande den dagen. Engelsmannen Tom och jag smidde planer om att flytta till Paris ett tag efter det att vi kommit hem, det dröjde ytterligare tre år innan de planerna blev verklighet, men det är en annan story. På Söndagen lämnar vi Malta i häftiga vindar men vinden lägger sig snart och det blir motor på kvällen med regn och mörk himmel. Det känns bra inför denna etappen till Sete utanför Marseille som vi räknar med skall ta en vecka, sedan franska kanaler, god mat och ingen sjö.





Södra medelhavet 7 Apr -81
Inlägg nr: 97123 Redigerad: 26 Jul -19

Södra medelhavet April 1981
Vi låg nu i Alexandria och slickade såren efter Röda havet. Jag tog en egen dag med besök på träningslokal med träning, bastu och en välbehövlig massage efter att ha ränt omkring i stan i ett par dagar med allt pappersarbete. Ett försök att få ut pengar på mitt Master Card misslyckades, något sådant fanns inte i Egypten. Jag inhandlade lite varma kläder för kommande nätter i medelhavet. De hade väldigt roligt i affären när jag ville ha mössa och långkalsonger. Jag fick ett tips på träningen om en bra restaurang där jag åt middag, en riktigt god sådan. Jag vidhåller min tidigare inställning att skall man hitta något bra så leta upp locals och fråga dem. Efter det en promenad i stan och sedan återvände jag uppfriskad till båten. Lite dramatik blev det på kvällen när vi satt och pratade i båten. Plötsligt hördes en smäll och vi rusade ut, jodå vi drev igen och hade gått på en annan båt! Det hade blåst upp till halv storm och dingen trasslade in sig i den andra båten. Innan vi fått upp ankare och kommit oss iväg så bröts en vinsch av också. Vi stack in i hamnen för att leta efter dingen som vi tvingats släppa. Sedan gjorde vi ett par misslyckade försök att komma in mot bryggan, motorn var för svag för den starka vinden, istället trasslade vi in oss i andra förtöjningslinor och ankarlinor. Också ankringsförsöken misslyckades men till sist efter 4 timmars slit lyckades vi förtöja vid bryggan med en smäll, klockan var nu 3.30 på morgonen. Nu ser båten verkligen begagnad ut. Jonas hade ensam bestämt sig för att se pyramiderna och stack iväg tidigt med tåg till Kairo. Vi som var kvar fick besök av det franska paret, vad som hände kommer jag inte riktigt ihåg men vi hade en trevlig och lugn dag. Efter några timmars sömn åkte jag in till sjömanskyrkan några timmar. Väl tillbaks så hade Jan-Erik låst båten och stuckit, jag gick ombord till fransmännen och blev bjuden på en riktigt god fransk middag. Mina ögon gick i kors när Jan-Erik väl återvände. Nästa dag blev det en liten middag på klubbrestaurangen, vi var inte så jättepopulära där med tanke på den avvikande klädseln och den tunna plånboken. Ingen klubblazer, vita byxor och skärmmössa på oss inte. Dagen avslutades med en provianteringsrunda och ett krogbesök i en hotellbar i stan.Vi träffade en svensk kille som hette Per jobbade på Broströms i Alexandria, vi umgicks en hel del de kommande dagarna och sov över hemma hos honom ett par nätter. Han hängde med oss också när vi gled omkring inne på klubben. Lady Luxor dök upp igen och skulle prompt bjuda oss på teparty i klubben där också en ny motoryacht visades upp med en provtur i hamnen, jäklar vilket obekvämt buller, nej jag föredrar nog segling. Lady Luxor hade väl fått i sig ett antal drinkar och en flaska vin så nu var det show för hela slanten, Jonas skulle få hjälp med lite sjökort av hennes man och de försvann i en bil med JanErik och lady Luxor i baksätet, jag drog med Per till sjömanskyrkan för ett parti biljard och sedan hem till honom och lyssnade på Lindeman. Så där rörde vi oss som lite excentriska figurer i Alexandrias socitetsliv, det hände mycket de dagarna vi var där och vi träffade många roliga människor. Eller som George, en grek sade; det händer mycket i Alexandria, lite mindre organiserat än hemma bara. Taxiresorna var en upplevelse, det var mer än en gång som taxichaffisen menade att olyckor händer bara om Allah vill, så det är bara att köra på. Och det gjorde de. Vi gjorde också fler misslyckade försök att ringa hem till Sverige. Det har trots allt hänt lite med telekommunikationerna efter den tiden. Dagarna flöt på och snart hade en vecka gått och vi började komma i form för en ny etapp på seglingen. När vi fixat allt som skulle göras med båten avslutade vi i god form på klubbrestaurangen med kypare och Lady Luxor svansande runt bordet, hon ville att vi skulle segla iväg på eftermiddagen så hon fick hålla lite show. Men vi gjorde alla besvikna och stack först sent på kvällen, vi blev väl nästan utkörda till sist. Vi lämnade Alexandria Söndagen den 12 AprilVi seglade ut i natten med bra sydlig vind och det köndes nästan som vanligt igen, livet till sjöss som vi vant oss vid så väl. Det blir en fin första dag med vinden och sjön i ryggen vilket i och för sig bjuder på lite utmaningar till rors men en ganska bekväm tillvaro. Nu börjar vi få lite Europeiskt väder med regnskurar och tidvis häftiga vindar, vinden vrider lite grand men vi slipper kryssa. Vi upplevde också skymningsljuset som väldigt harmoniskt, nätterna kom långsamt och inte som i tropikerna plötsligt. Den tredje kvällen siktar vi Kreta som är vårt nästa mål med dess höga berg men det är fortfarande långt kvar. Det blev en hel del gissningar igen när vi skulle vara framme, vi hade vindarna med oss så verkligheten slog alla förväntningar. Klockan 1 på Torsdagen gick vi in i en liten idyllisk hamn på Sydvästra Kreta. Det fanns en fyr och en brygga som vi lade till vid och tittade upp i byn lite grand. Tullaren i byn hade gått ut men vi träffade bankiren på ett fik, han halade upp hela kassan ur byxfickan och växlade våra dollar. Vi hittade en mysig grekisk restaurang och fick en riktigt god Moussaka med tzatsiki. Äntligen mat man känner igen!När vi avnjutit vår middag med ett glas rött kom tullaren tillbaka från lunch och meddelade att tyvärr, här kan ni inte stanna, ni måste checka in i de stora byarna på norra sidan av Kreta. Så han följde med oss ner och såg till att vi kom ordentligt iväg. Stor depression utbröt ombord och diskussionerna gick höga om vi skulle gå runt eller fortsätta till Malta direkt för att slippa omvägen. Det blåste upp kraftigt så vi gjorde ingendera utan låg kvar för ankare och fick en lokal kille att handla lite för oss och satte oss och drog en spader. Vi bestämde oss under kvällen att gå runt imorgon bitti, målet blev Chania på nordvästra delen av Kreta. Vi kom iväg vid 9-tiden på morgonen, en härligt varm morgon. Visserligen nästan ingen vind, men skönt och när vi kom runt sydvästra hörnet tog vinden i och vi blåste iväg med spinnaker i en 6-7 knop. Det blev dock lite för mycket vind och i ett obevakat ögonblick trasslade spinnakern ohjälpligt in sig i förstaget och sprack i två delar under våra försök att få ner den så då var den sagan all.Det gick dock lika bra med spirad genua, framförallt lugnare och det blev till sist en våldsam kapplöpning med tiden för att hinna in till Chania innan mörkret sänkte sig helt. Ändå ett ganska gott resultat med tanke på att vi tänkt segla hela natten. Att glida in i hamnen i skymningen var en stor upplevelse, en ganska stor hamnbassäng med upplysta restauranger runt hela hamnen och musik som hördes från gatorna, den bilden bär jag med mig resten av livet. Tullen kom och mötte i hamnen och vi klarade av alla papper på en dryg timma. Vi satt och njöt av en välkomstwhisky när några fransmän kom ner i båten, de hade också kommit in idag och vi gick tillsammans och åt mat på en av hamnrestaurangerna. Det visade sig vara ett riktigt udda gäng, Jaen, den äldste av dem var väl insatt i Kinesisk astrologi och definierade var och en av oss på ett otroligt träffsäkert sätt. Jag var (naturligtvis) den impulsiva och hetsiga tigern. Dagen avslutades i deras båt höljda i behagliga dimmor.

Ja, det var otroligt mysigt ställe, vi hängde där ganska länge och spelade backgammon och drack retsina med de gamla gubbarna på tavernorna.
Suezkanalen 1 Apr -81
Inlägg nr: 60 Redigerad: 26 Jul -19

April 1981
Väl framme i Suez hamn så mötte vi först Lady Linda, en yacht vi träffat på Ceylon, sedan kom Prince of the red sea upp och hjälpte oss med pappersarbete och annat. Vi lade oss vid kajen denna gången men på grund av svårigheter med tidvattnet ankrade vi upp i hamnbassängen när vi kom tillbaka på kvällen. Det blev en tur i stan med Shiz Kebab och vattenrika, det var skönt att ha människor omkring sig igen och fast mark under fötterna. På morgonen kom prinsen tillbaka och meddelade att vi inte kunde gå genom kanalen förrän dagen efter. Vi tog lite egen tid i stan och Jonas låg kvar på båten med märka glasögon och ett infekterat öga. Det blev en rejäl promenad för mig med både affärer och bostadshus som jag avslutade vi yachtklubben, en ganska fin anläggning men inte allt för välbesökt. Det blev en härlig och välbehövlig dusch på klubben, om än lite kall. Sedan blev det båten igen med en god bok innan vi på kvällen gick ut och handlade på stan. Ytterligare en yacht från Ceylon hade nu dykt upp. Klockan sex på morgonen dök vår lots upp och vi drog omgående iväg upp mot kanalen. Det var en kylig morgon med både tröja och dunjacka, nu hade vi lämnat tropikerna för gott och den europeiska sommaren var inte här än. Lotsen var van att bli serverad allting och ville ha både the, pålägg, cigaretter, whisky och mat med mera. Vi bromsade dock lite vilket inte var populärt. På eftermiddagen när vi var framme vid vårt halvvägsstopp i staden Islaemi var vi rejält ovänner med lotsen. Han tyckte vi var snåla och var så arg att han skakade. Två sailorklädda killar kom roendes ut i en eka och satt och snackade i flera timmar. Vi fick uppfattningen att de skulle hämta oss på kvällen men ingen dök upp och vi tillbringade kvällen och natten på båten.Klockan 5 nästa morgon kom vår nya lots ombord och Jan-Erik tog hand om honom och styrde ut i kanalen, Denna lotsen hade ungefär samma synpunkter som den förra men var inte lika fräck, vi kom rätt bra överens även om han hela tiden påpekade hur snäll han var och hur tacksamma vi borde vara. Efter 75 km hade vi avverkat hela kanalen som totalt är 165 km och var uppe i Port Said. Vi stegade in på yachtklubben som var den flottaste vi upplevt hittills. Servicen lämnade dock en hel del att önska. Meningen var att vi bara skulle bunkra vatten, äta och sedan sticka vidare. Men polisen var blixtsnabbt där och snodde alla våra pass. De kunde vi enligt vad de sa hämta i stan men det visade sig inte bli så lätt. Det tog åtskilliga timmar och besäk hos polischefen innan vi fick tillbaka dem utan att betala, vi är i arabvärlden och börjar närma oss Thailändsk nivå på korruptionen. Klockan hann bli 9 på kvällen och vi bestämde oss för att stanna över natten och sticka i gryningen. Den kvällen freakade vi ut på godis och bantningstabletter.Klockan 4.30 på morgonen hoppade Jonas och jag upp och kom iväg ut ur hamnen precis lagom till gryningen. Vi hade ganska stark vinden i ryggen och en hög sjö men det avtog till ingenting mitt på dagen. Vid två tiden åkte spinnakern upp och vinden tilltog lite så vi sköt fart igen. På kvällen tog vi ner spinnakern och fyren Damietta dök upp. Visserligen konstant ljus men den syntes långt. Vi turades om att navigera oss fram på natten och vid solskottet på morgonen visade det sig att vi kommit mycket längre än vi trodde. Det blev ännu en riktigt kylig natt och man får ta på sig allt man har, men fort går det och dagarna är varma och sköna. Vi gjorde 120 sjömil på 26 timmar men sedan vred vinden när vi hade 30 sjömil kvar på morgonen. Alexandria dök upp i horisonten men det var en lång stad, det blev ett extra slag innan vi kommit långt nog för att segla in. Via radion fick vi bekräftat att yachthamnen låg i östra hamnen så vi seglade rakt in och hittade klubben. En gammal man kom genast ut och hämtade passen, efter en timma kom han tillbaka och ville ha 150 US$ per man för växling. Vi vägrade naturligtvis och kom överens om att träffa immigration dan efter. Vi tittade in på klubben, en exklusiv anläggning med mycket ?fint? folk. Vi passade nog inte riktigt in med jeans T-shirts och seglarstövlar i en miljö som var så långt från segling man kunde komma. Det enda som hade med havet att göra var vattnet utanför restaurangen. På kvällen blev vi inbjudna till middag på en fransk båt av ungefär samma storlek som vår, det var ett ungt par som berättade hemskheten från Medelhavet och Röda havet. Besättningen från den franska 35-fotaren i stål från Bretagne med namnet Oscar tittade också in på kvällen, ett glatt gäng fransmän med en Argentinsk flicka. Duschen som uteblev igår togs igen idag varefter Jonas fick springa runt på olika myndigheter. Han fick dem att förstå att vi bara var fattiga silors och absolut inte hade råd med så mycket pengar. De gick ned till 30 US$ på man vilket Jonas tyckte var en OK kompromiss. Stämpelavgiften efterskänktes då de tydligen tyckte synd om oss. Under tiden hade jag och JanErik ringt svenska konsulatet och sjömanskyrkan och de hälsade oss välkomna på kvällen för att bl a hämta vår post. Innan dess åt vi en billig lunch på klubbrestaurangen och gick till telefonstationen får att ringa hem, det här var ju innan mobilernas och Internets tid. Vi gav dock upp efter en immas väntan, något vi fick höra inte alls var ovanligt. Det var riktigt roligt att komma till sjömanskyrkan och prästparet var väldigt vänliga. Svenskt kaffe med kanelbullar och GäteborgsPosten kändes riktigt skönt. Vi stannade till stängningsdax, spelade lite pingis och fick tips om Kairo.Ytterligare en dag när vi inte fick något gjort. Vi bara sprang omkring i Alexandria och försökte få saker gjorda, det var inte så lätt i arabvärlden. Ytterligare försök på telestationen visade sig vara fullständigt meningslösa så vi fick tillbaks deponerade pengar. Vi skickade istället var sitt telegram till de därhemma vilket visade sig vara betydligt lättare. På kvällen blev det ett nytt besök på sjömanskyrkan. JanErik träffade en förtjusande gammal dam på klubben som hette Sissi Luxor och visade sig arbeta på bank och vara en socitetsdam på klubben. Hon lovade att ta hand om alla våra penningproblem. Våra försök till svartväxling lyckades till sist men vi fick sämre kurs på grund av våra resecheckar. På kvällen upptäckte vi att flera gummibåtar saknades men de hittades senare inne i hamnen, förmodligen ivägblåsta, nu blåste det ordentligt inne i hamnen och vi vaggades till sömns.
Röda havet 1 Mar -81
Inlägg nr: 59 Redigerad: 26 Jul -19

Mars 1981
Ja, då var vi i hamn igen, denna gången i Aden i Syd Jemen. Efter vi lotsas in klockan 5 på morgonen la jag mig att sova ute på däck några timmar. På morgontimmarna blev det de sedvanliga ankomstrutinerna med läkare och immigration, denna gången dök också skeppshandlaren upp till vår stora glädje. Aden var väl inte den flashigaste hamnen vi kom till men där fanns iallafall varma duschar, en marknad och lite butiker. Vi hann till och med att gå och titta på en lokal fotbollsmatch, det var lite väl varmt i solen. Det blev trots allt en halv vecka i Aden då vi fick fyllt på förråden och sett över båten samt framförallt, att njuta av lite fast mark under fötterna. Sprit till köket visade det sig dock vara omöjligt att få tag i så vi fick improvisera med annat brännbart som Absolut. På Onsdag eftermiddag gled vi ut i den hårt trafikerade leden mot Röda havet igen. Vi får hålla oss vakna bland alla fartygen men det är kul när det händer något. Jonas fyller år idag och vi firar med en flaska whisky på kvällen. Morgonen efter passerar vi Perin Island och infarten till Röda havet. Vi hade bra vind och en fin sjuss på båten. Vind och sjö växer lönsamt och vi går ensamma genom lilla passagen men möter båtarna på kvällen när vi kommer ut igen. Nästa dag, en solig dag startar vi med god, men inte obekväm vind och massor av grannar. Jag ligger ute på däck och läser och vi börjar komma in i sjölunken igen, slö och loj. Vi har hunnit upp i höjd med Eritrea och det tuffar på bra. Vi firar även i kväll, det blir konserverad dansk ost och vin. Det märks att vi tuffar på norrut för nätterna bärbar bli kallare, det är dunjacka som gäller på nattvakterna. Vi gör mellan 120 och 140 sjömil per dygn. Vi bestämde ganska sent att vi skulle göra ett stopp i Sudan trots de goa sydliga vindarna, Vi fortsatte festandet på vin och öl även denna kväll, jag tror att vi börjar bli lite uttråkade. Vi hittade dock ingen fyr utanför Port of Sudan. Lite nervöst blev det med reven utanför och när djupmätaren visade bara 30 meter vände vi tillbaka ut och inväntade dagsljuset. När det kom kunde vi konstatera att vi låg 20 sjömil längre norrut än beräknat, antagligen avdrift under gårdagen. Eftersom vinden försvinner helt startar vi motorn och tar sikte rakt in mot Port of Sudan. Jag fick även denna gång vakten när vi gick in i Sudan. Efter ett par timmar dök läkarna upp men innan dess hade Jenny, en tjej från en annan båt kommit över med färskt frukostbröd till vår förtjusning. Vi följde med Jenny och hennes kompis in till stan och åt glass. På kvällen efter dusch kom hela besättningen på 5 man över från den andra båten, vi delade en flaska whisky och åkte in till stan för att äta kebab. Nästa dag smet jag iväg tidigt fär att få lite egen tid. Handlade lite frukt på marknaden och på eftermiddagen sammanstrålade vi i stan. Även den andra besättningen dök upp så det blev coctailparty på glassbaren med fem nationer. Den andra besättningen berättade om sin båt och vi förstod att vi haft jämförelsevis lite problem, speciellt i förhållandet kapten - besättning. Nästa dag började vi cleara ut från hamnen men det visade sig vara komplicerat och tog tre timmar. Under tiden åkte jag in till stan och fixade en skräddare för att klä om slitna sittkuddar vilket gick bra. Senare på dagen gjorde vi ett besök på Red sea club där det skulle vara party men vi hittade inget sådant utan återvände till båten. På kvällen var stämningen i botten och jag drog in till stan för att ta en Kebab. Det var någon folksamling på torget och jag var ensam vit man där, stämningen var upphetsad och jag fick rådet av några mörka killar att ge mig av innan det hände något otrevligt. Sudan var ju ett svältande land vid den tiden och vita män sågs inte med blida ögon. Tack vare killarna kom jag i alla fall helskinnad hem till båten men stämningen var hätsk och jag förmodar att det var osedvanligt korkat att ge sig ut på egen hand.Fredag den 13 och avresedag igen, vi hade bestämt att lämna tillsammans med Happy dragon som den andra båten med de båda flickorna hette och ha sällskap så länge som möjligt. Efter lite stress på stan och en dusch kom vi iväg kl 10.30. Väl ute från hamnen så drog vi lätt ifrån de andra som seglade en 44-fotare. Vi gjorde en liten sväng runt Vegaland, ett svenskt containerfartyg och talade på radion med dem De låg och väntade på lots men var ganska tråkiga så vi drog vidare. Happy Dragon försvann i horisonten bakom oss och det började blåsa upp. Vi revade under hela kvällen och till sist hade vi fullt rev och stormfock, det blåste ca 15 m/s nordligt så det blev en tuff kryss uppåt. Vi hade blivit förvarnade om detta i Norra Röda Havet blåser ofta en stark nordlig vind.Nu följer några riktigt tuffa dagar, både mentalt och praktiskt. I och med hög vind och kryss blev det väldigt stökigt ombord och jag mådde inget vidare. Det gick inte att sitta och skriva i dagboken så detta är återgivet ur minnet när vi kommer upp i lugnare vatten. Navigeringen bjöd på problem eftersom vi hade stor avdrift på kryssen, och inte alltid åt samma håll. När vi upptäckte land på ett helt oväntat ställe ökade vi marginalerna ytterligare. Helt plötsligt en morgon så seglar Happy Dragon upp jämsides med oss, om de gått för motor förtäljer inte historienmen gör sällskap under några sjömil. Jan-Erik var över och fick några öl av gänget som trots den större båten sackade efter igen. Det var det sista vi såg av Happy dragon, vi väntade länge uppe i Suez men de dök aldrig upp. Bara att hoppas att det inte hänt något. Vi förvarar extra diesel i 5-liters mjuka plastdunkar som tydligen inte är så tåliga och idag upptäckte vi den andra trasiga, det stinker diesel i hela ruffen. Vi kryssar vidare men det går inte fort, ca 50 sjömil om dagen. När sjön lugnat ner sig lite sätter vi oss och talar in ett band till våra kompisar i Göteborg. Vi tar några whisky först så det skall bli riktigt kreativt, när vi ändå var igång så kom ost och ölen också fram. Det blev ett fullt band men dessvärre visade sig att batterierna var dåliga, så ibland gick det inte att höra något, nåväl vi hade kul och vi får väl färska igen. Seglingen denna dagen var riktigt fin men på kvällen kom nordanvinden tillbaks och omöjliggjorde all sömn. Vi hade lite inhandlade valium tabletter för att kunna koppla av någotsånär när vi inte hade vakt. Grejorna flög omkring i ruffen och det gick i stort sett inte att vara där nere utan risk för skador. Vi hade sällskap av ett gång delfiner som lekte i kölvattnet. Nästa dag fick vi ytterligare en fin dag och lyckades spana in fyren The Brothers på den populära dykön uppe i norra röda havet. Precis när vi passerat den började det blåsa häftigt. Vinden ökade under min vakt när det mörknade men det blev verkligen allvar när Jonas tog över. Vågorna sköljde över hela båten och vid 3-tiden på natten började vi med två man på döck hela tiden. -vi seglade på enbart stormfocken. En häftig brottsjö kastade nog hundra liter saltvatten ner i kojen där jag låg och försökte vila. Resten av natten blev det att ösa och ösa igen. Jag höll mig trots allt i ruffen. Vinden avtar inte på morgonen utan snarare tvärtom så tilltar den ytterligare. Dåligt med sömn och mat och vatten precis överallt. Luckan ned till motorn löcker liksom luckan till förliga ruffen, Flera dunkar med färskvatten har gått sönder i sjöarna och kläderna blir bara blötare för varje pass. Vi testar att gå med motor efter att vi fått det nedslående beskedet att vi förflyttat os 6 sjömil på senaste dygnet. Det går dock inte bättre i den höga sjön så vi återgår till segling. Detta var definitivt våra tuffaste dygn på seglingen.Efter ännu en natt ösandes dieselluktande vatten börjar vi alla bli rätt matta. Jag tröstar mig med att vi förhoppningsvis är uppe i den smalare delen av Röda havet i morgon och kan gå in bakom någon liten ö och slicka såren. Det är jobbiga vakter när man måste stå upp hela tiden för att parera sjöarna, glömmer man av sig för några sekunder har man en brottsjö över sig eller också gör båten ett frifall ner i nästa vågdal och avslutar med en jättesmäll när vi träffar vattenytan och då blir kompisarna inte glada? Jag lyckades koka lite ris på förmiddagen men det är väl ungefär det som går att göra i matväg. Dagen ger oss ca 20 sjömil i rött riktning enligt ett fartyg vi kontaktar med VHF radion. Den är verkligen användbar här, det är svårt att mäta solhöjden när man inte ens kan stå på däck. Nästa dag som är Söndag kändes det som om det blåste ännu mer på morgonen, på eftermiddagen ser vi land och sjön börjar också lägga sig. Vi tog sikte på första ön som var Shaker och kryssade mot den men det gick väldigt långsamt framåt, vi kom inte fram innan mörkret och fick ännu en kämpig natt. Jag lyckades torka lakanen under dagen men de blev snabbt lika blöta igen när mörkret kom och man inte klarade att hålla upp mot vågorna lika bra.På Måndag morgon var Shaker närmare men fortfarande långt borta, det var osäkert om vi skulle hinna fram innan skymningen. Kryssen gick dock över förväntan och strax före klockan fem ankrade vi upp bland korallerna på den lilla ön Gubal norr om Shaker. Båten ligger still!!! En euforisk känsla som inte går att beskriva. Vi gjorde en snabb uppröjning och torkade det viktigaste och lagade sedan middag, den bästa på mycket länge. Bara att få sitta vid ett dukat bord med öl till maten. Du vet inte hur bra det är förrän du har varit med om helvetet. Efter den middagen sov vi allihop i tolv timmar med små avbrott för ankarjusteringar som alltid i tidvatten. Dagen efter blev stora torkaredagen, allt åkte ut och hängdes och lades på tork i solen, Jag tog en simtur till land och gick omkring lite på fast mark. Det var total öken men ganska fascinerande. I vattnet var det fin snorkling som vi ägnade oss lite åt. Vinden lade av helt och hållet och på eftermiddagen tog två av oss en promenad på ön där det fanns pipelines och övergivna bostadshus. Öknen motsvarade alla mina föreställningar. På kvällen blåste en sydlig vind upp och vi bestämde oss att passa på den och sticka tidigt i morgon bitti om den fortsatte. Det blev inget av med det för på natten blåste det återigen upp till storm. Vi fick till och med sjögång i vår lugna vik och sittbrädorna till vår gummiflotte blåste bort. Det blev ytterligare en dag i hamn. På morgonen rök jag ihop med Jonas om en läckande dieseltank och det känns att nerverna ligger utanpå och vi varit ute i tuffa förhållanden lite väl länge nu. Vi bestämde oss för att färska sticka i morgon bitti om vinden tillät. Det gjorde den inte utan fredagen blev en träningsdag, jag tog flotten och stack in till ön där jag joggade runt hela ön. Väl tillbaks så fick jag ta itu med att tvätta flotten som blivit helt nedoljad i vattnet. Vi förberedde allt för avförd på Lördag morgon. Det blev en fin Lördagstur med lagom vind så vi seglade på genom drivande oljebälten. Borrtornen stod uppradade överallt med sina evighetslågor flammande mot himlen. På Söndag förmiddag den 29 Mars seglade vi in i Suez.
Den långa turen 15 Feb -81
Inlägg nr: 58 Redigerad: 15 Feb -81

Februari 1981

På min lediga dag i Male drog jag bara runt lite i byn och kollade läget. Kompisarna drog iväg och jag såg båten glida förbi utanför hamnen mitt på dan. Stuart och Virginia som jag bodde hos var otroligt snälla och bjöd på avskedsmiddag på kvällen, mina planer är att återvända till båten imorgon efter jag fått en andra penicillinspruta på sjukhuset. Hann med både att tvätta och skriva ett långt brev hem idag, riktigt skönt med egen tid.

Regnet står som spön i backen och gatorna ligger under vatten trots att det inte skulle regna så här års. Fotogenen funkade dessvärre inte så bra utan sängen var full med myror och jag hade väldigt svårt att sova och fick springa upp i omgångar för att inte bli tokig på kliandet. På morgonen fick jag min planerade spruta på sjukhuset och hann till och med ett besök på museet i Male, ensam besökare men välbevakad.

Jag hade problem med att få tag i en båt ut till ön där de andra var men fick till sist ett löfte om en skjuts nästa dag klockan 11. Så det blev ytterligare en natt med myrorna och katten men jag blev rätt trött av penicillinet så jag sov ändå gott. Örat är nästan bra nu.Båten kom som utlovat klockan 11 och vi seglade ut till ön där de andra parkerat i regnet. De tyckte det var skönt att jag var tillbaka och föreslog en omedelbar avfärd vilket det också blev.

Nästa ben går mot Röda havet och blir vårt längsta under seglingen, det varar nästan i tre veckor. Jag återger dagboksanteckningarna dag för dag här för att det skall bli lättare att följa, det blir ett långt inlägg då jag håller ihop hela denna sträckan.

Onsdag (den 11 februari), Vi krånglade oss ut mellan reven och lämnade atollen bakom oss strax innan det blev mörkt. Det hade inhandlats en ny bananstock i Male som mognat nästan direkt så vi käkade bananer för brinnande livet. Det gick bra att komma ut på sjön igen, det kändes vant nu. Vi fick vårt första napp på väg ut också så det blev kokt färsk fisk till middag vilket smakade alldeles utmärkt.

Torsdag, sov gott på natten, det var lugn sjö och jag hade sista vakten. Efter den somnade jag om igen och blev väckt med frukost med stekta ägg på bröd, vilken lyx! Jag läser ganska mycket nu och håller mig nere i ruffen då det är riktigt varmt uppe på däck nu. Vi har haft en natt med dåliga vindar men vi driver ganska mycket, ca 15 distans under dygnet. Vi drar oss upp mot farleden mellan Ceylon och Röda havet, om något skulle hända känns det bra att ha båtar i närområdet som man kan kontakta via radio. Vi turas om med 2-timmars vakter och till middag kommer Corned beef farm igen, denna gången med konserverade bönor. Vinden tilltar under dagen, dessvärre nordlig så vi får kämpa mot sjön.

Fredag, det händer inte speciellt mycket, vinden blir sämre och sämre men vi driver framåt en hel del. Det tar ett par dagar att komma in i sjölivet men nu känns det som vi är på plats igen. Efter middagen fick vi en ny fisk som vi gav tillbaks till havet igen. Såg två stora fågelflockar, undra vad de gör här ute?

Lördag, Hade natt vakten i fint väder, satt och läste vid en fotogenlampa och hörde under småtimmarna något som flåsade bredvid mig. Det visade sig vara ett gång med 5-6 småvalar. De blev väldigt närgångna och det var lite nervöst. Till sist startade jag motorn och fick iväg dem, en liten plastbåt står inte emot så mycket om de får för sig att börja leka. De andra berättade sedan att de sett en massa delfiner under kvällsvakten. Jan-Erik hade en liten fågel sittandes bredvid sig under sin vakt. Framåt dagen kom vinden tillbaka och med den sjöarna. Det rörde friskt på sig idag, De andra hade lite magproblem men jag klarade mig denna gången.

Söndag, samma fina väder idag och vinden håller i sig och med den farten, vi har tagit ur alla rev och satt upp Genua1 för att få bra fart. Jag gillar inte den höga sjön och blir helt yr i knoppen. Vi blev lite besvikna när vi tagit solhöjden och det visade sig att vi inte gått så långt som loggen visade, förmodligen kraftiga motströmmar.

Måndag morgon, vakten i fina vindar, trots det på ett djävla humör troligen på grund av sjösjuka eller snarare yrsel i den häftiga sjön. Det mesta kändes skit men på eftermiddagen repade jag mig, det har varit en tendens att må bättre på eftermiddagarna. Kroppen började kännas degig också, försökte träna lite i natt men det är svårt med båtens häftiga rörelser. Vi tar ett skeppsmöte om vägval och bestämmer oss att bunkra i Aden i Sydjemen och sedan så fort som möjligt upp i Röda havet.

Jag opponerar mig lite mot stressen, hade gärna tittat in i lite fler hamnar, men blir nedröstad. I lugna vatten har vi ganska god demokrati men när det hettar till är det ingen tvekan om vem som är kapten, hellre fort och fel än inga beslut alls. På kvällen når vi leden men fortsätter igenom för att lägga oss norr om den. I dessa vattnen har vi mycket sällskap av delfiner och vi ser även hajar nära båten så inga badvatten. I fjärran stävar en tanker upp mot persiska viken.

Tisdag, en vanlig dag med Corn Flakes och mjölk till frukost och några dagvakter, två timmar på dagen och tre timmar på natten har vi kommit fram till passar oss bäst. Vi justerar klocken en timma, vi rör oss ju västerut nu och får ställa tillbaka klockan lite då och då. Navigeringen turas vi om med och likadant matlagningen, middagen blev bönor och Corned beef, idag med konserverade morötter till. En tidig kväll blev det och redan halv sex var det tyst på båten

Onsdag, morgonvakt och en frukost på gröt idag och några timmars vila. Fortfarande lite svårt med humöret på förmiddagarna som blir längre och längre. Lite stekta ägg och majskorn till lunch sätter av någon anledning fart på magen. Vi börjar gissa ankomsttid och vilket blir Lördag, Söndag och Måndag. Vi fångar en fisk att ha till middag idag. Det blir fisk och potatismos på lite kvarbliven mjölk från frukosten. Spriten till köket har vi missat att fylla på i Male och den börjar ta slut. Vi får ransonera och hoppas på att vi slipper kall mat de sista dagarna.

Torsdag,en helt vanlig dag, de flyter iväg i expresstakt nu. Jan-Erik skippade maten idag för att få ordningg på magen. Sjön hade byggt upp och jag mådde som vanligt i de förhållandena dåligt. Dock gick det undan, vi gjorde 140 distans senaste dygnet vilket är rekord och en snittfart på nästan 6 knop. Man brukar söga att en segelbåt gör inte högre fart i knop än lögnen på vattenlinjen vilken är ca 7 meter i vårt fall. Med den farten är vi framme om en vecka. Jag börjar så sm¨tt räkna dagarna tills vi är framme i Aden. Saknar ett rejält mål mat med delikatesser som färsk frukt och kött. Ryggen börjar vantrivas, när det gungar får den inte vila ens på natten, träningsprogrammet spricker också på grund av för mycket sjö.

Fredag, friska vindar även idag och vårt rekord från igår slås med 10, 150 sjömil på senaste dygnet. Man får verkligen jobba på vakterna, tiden med smörsegling bland korallerna är över. Rutinerna flyter på som vanligt och kvällen kommer snart. Jag har en tidig kvällsvakt och det är kul segling, vi surfar fram i nästan 7 knop, sjöarna går höga och ingen lyckas sova på natten

Lördag, en fantastisk soluppgång efter en morgonvakt. Jag tog lite kort och väckte upp Jonas att göra frukost. Natten hade inte gett någon sömn alls så det var skönt att få vila lite och läsa en bra bok. På dagen bytte Jonas olja i motorn, det sölades en hel del och stank därmed diesel i båten. Sedan blev det en delikat soppa till lunch som serverades med konserverad ost som tilltugg. Ölen korkades upp i snabb takt och efter en stund kom kortleken fram. Osten vi hade tog slut och som tilltugg åt vi Corn flakes. När vi tröttnat på korten fixade vi en riktig trerätters festmåltid. Spriten i spisen tog slut så vi fick ta det sista i dunken, nu får vi spara ordentligt. Efter lite mer snack och vi lyssnat på svenska nyheter lade jag mig vid 10-tiden.

Söndag, i de lätta vindarna vi hade på morgonen hissade vi spinnakern efter frukost. Det var precis rätt vind och ingen sjö längre så vi fick en härlig söndagsseglats. Idag är jag naivgatör och jag får tre solskott att stämma exakt, det är kul att se när det funkar. Egentligen behövs bara två skott men vi brukar ta ett tredje för att kontrollera precisionen. Vi räknar med att passera 50 sjömil nord om ön Socotra ikväll, enligt rykten skall man hålla sig därifrån om man inte vill ha kulhål i seglen. Vi får lite trassel med spinnakern och det går ett hål i den men det fixas snabbt. På eftermiddagen gör jag en inventering och sorterar öl och dricka, det finns rätt mycket kvar. Middag blev Beef & curry med bambuskott och ris, bästa måltiden hittills. Ölkonsumtionen ökar i snabb takt, det märks att vi trivs väl på båten. På kvällen blir det ?high life?

Måndag, sovmorgon och lite frukost och en bra bok innan förmiddagsvakten. Vi seglar fortfarande med spinnaker i de svaga men jämna vindarna. Dags att flytta tillbaka klockan igen och jag tar en halvtimma av den tiden på min vakt. Efter vakten blir det en dusch på fördäck och sedan jag känner mig väldigt fräsch. En bastant lunch och en ännu stadigare middag bevisar att matlusten är god till skillnad från början av turen. Det går ganska långsamt men livet ombord är trivsamt och det är inte så många dagar kvar tills vi kommer i hamn, vi hoppas på fredag.

Tisdag, en tyst och lugn dag, ligger och läser mest hela dagen förutom på vakterna. Det händer ingenting.

Onsdag, vinden tar i på natten så vi byter från spinnaker till Genua1 på morgonen, vinden mojnar snart igen och vi börjar inse att här blir inga starka vindar inne i viken. Det börjar dyka upp lite mer fartyg än tidigare vilket vi ser som ett got tecken på att vi är på rätt väg. Det är min navigations- och matlagningsdag idag och jag får ihop både lunch och middag. Spriten i spisen är nästan slut nu och urvalet på maträtter börjar bli dåligt men vi hoppas på nya resurser när vi anländer till Aden vilket vi nu tror blir på Lördag morgon.

Torsdag, ytterligare en dag i raden av dagar och vi gör inte allt för mycket. Jonas hittar en flygfisk mitt uppe bland sina grejor i soffan, förmodligen har den hoppat in genom lucken när den varit öppen. På eftermiddagen fick vi sällskap av en liten fågel som mest liknade en sparv. Den sprang omkring lite på båten innan den flög iväg igen. På kvällen blev det öl med grabbarna, det fick vakten att gå lite fortare, de är djäkligt tråkiga nu.

Fredag, sista dagen på detta benet, det känns bra. Jag läser mycket och försöker ligga på däck en stund men sjön är ganska vild på eftermiddagen så jag får gå ner. På morgonen gick fallet till spinnakern av så vi seglar Genua hela dagen. Festmåltid på kvällen med böner och - corned beef, vad annars? Varefter två efterrätter följde, lite för söta för vi tappade sockerburken i vaniljsåsen, men det smakade bra.

Lördag (den 28 februari), Jag hade 22-vakten och fick seglingen in till Aden innan Jonas tog över. Vi var nästan framme och det blåste hård vind och gick hög sjö så jag stannade uppe på däck. Vi fick fin hjälp av hamnmyndigheterna via radio och följebåt in i hamn där vi landade klockan 5 på morgonen, ett och ett halvt dygn tidigare än första gissningen.



Maldiverna 1 Feb -81
Inlägg nr: 57 Redigerad: 1 Feb -81
Februari 1981Klockan 11 på kvällen gick jag på vakten och vi såg dåfortfarande ljusen från Galle som vi lämnade för 12 timmar sedan, etthandelsfartyg kom lite för nära oss så det blev till att springa ner och tändalanternorna så att vi inte skulle bli överkörda om det nu fanns någon vaken påderas brygga. Vi seglade mestadels med släckta lanternor för att spara batteriet,vid segling har man ju inte gratis ström.

Andra dagen blev verkligen den sjuka dagen, örat hadesvullnat och magen gjorde ont plus att jag hade ont i huvudet (efterdykningen?) och som vanligt efter ett landbesök var jag sjösjuk. Nu var detläge på att fundera på om det här med långsegling egentligen var en så bra idé!Jag ville bra gärna åka hem till ett stadigt golv, härlig kyla och en svenskfrukost med kall mjölk och smörgåsar med pålägg. Men jag hade inte förväntatmig att det här skulle gå lätt så det var bara att bita ihop och göra sittjobb.

Vi hade iallafall tur med vädret, det blåste en friskakterlig vind. Dagen efter kändes det bättre och vi kom överens om att viskulle sänka dagvakterna till 2 timmar eftersom alla tröttnat på att sitta tillrors. Middagen bestod av hemlagat potatismos och - Corned beef. Trots det godapotatismoset smakar Corned beef fortfarande lika illa till alla rätter, behöverjag säga att jag idag inte äter corned beef längre.

På min kvällsvakt mojnade det och till slut var det heltbleke. Vi tog ner seglen och försökte binda upp fall och skot, det finns ingetvärre än slående rigg i stiltje. Jag somnade gott med huvudet mot relingen tilljag väcktes av något som höll på att skrämma livet ur mig. Ett starkt blåsljudprecis intill örat avslöjade en delfin som simmat upp, ville göra minbekantskap och väckte mig med en stråle vatten.

Stiltjet fortsatte med några korta undantag och vi ägnadeoss mest åt matlagning. Vår höjdar dessert hade blivit corn flakes med bananoch vaniljsås, ja ni förstår? bananstocken hade börjat gulna och de smakaderiktigt bra nu. Planen var att vi skulle vara framme i Male efter 5 dagar menmed stiltjet var vi nu minst ett dygn försenade, ingen brydde sig egentligenför vi hade börjat komma in i lunken till sjöss igen. Dessutom gjorde ju blekteatt det blev ganska behagligt ombord och ingen var intresserad av att sättaigång någon bullrande och illaluktandede diesel.

På natten börjar vinde komma tillbaka igen och vi fickupp en bra fart och fick en riktigt fin dag med segling i de tropiska vattnen.Maldiverna består ju av en ögrupp med även 1000 öar, många formade i ringar somatoller runt en lagun. De flesta öarna är mycket låga och korallrev runt öarnaär mer regel än undandag så vi planerade om och började plocka ner lite segelför att inte hamna mitt ibland korallreven i nattmörkret.

Under min vakt på natten börjar ett ljussken som jag trorär Male dyka upp förut, Male är huvudstaden på Maldiverna och det är den enda öman får angöra utan särskilt tillstånd. Vi fortsätter med bara revat storsegeltill det ljusnar på morgonen. Vid 8-tiden på morgonen börjar öarna växa upprunt omkring oss och vi seglar in i den absolut underbaraste övärld jagnågonsin sett. Vår astronavigering har fungerat perfekt och vid 10-tiden seglarvi in mot Male hamn.

Tullen avvisar oss och vi ankrar upp bredvid en annanyacht alldeles utanför hamnen. Myndigheterna dyker dock upp ganska snabbt ochvid tvåtiden är alla iland i Male. Vi promenerar lite och hittar ett hotell därvi duschar och träffar några andra seglare som ger oss lite tips. Så nu har vinågot att börja med, vi har fått tillstånd att segla runt till samtliga öar iövärlden vilket är ganska unikt. Jonas är en duktig förhandlare.

Vi får lite problem att ta oss ut till båten igen då viliftat in och nu inte hittar någon taxibåt. En kille med en stor passagerarbåttar oss dock till slut ut mot en billig penning. På natten börjar mitt öraspöka igen och jag ligger vaken större delen av natten. Dagen efter ger vi ossut på ett litet äventyr och planerar att besöka en av de norra öarna i atollen.Det blir en tuff segling med hård kryss och mycket strömmar emot oss, Med litemotorfusk kommer vi dock fram till slut och följer en motorbåt in mot ön.

Det visade sig inte vara en bra ide då vårt djupgåendevar större och vi satt snart fast i korallreven som omger ön. Efter att halegat och slått en stund hoppar en lokal fiskare ombord och lotsar oss ut urreven och in på en lite djupare infart. Lite problem blir det igen när visläppt av fiskaren och skall ta oss över till nästa ö men det går trots alltoch vi övernattar på en sann turistö helt fri från lokalbefolkning förutom desom jobbade på resorten.

Mitt öra fortsätter att bråka, förmodligen efter enfridykning under gårdagen. Det här var ju min första infektion så jag visteinte riktigt vad jag skulle göra utan hoppades på att det skulle ge sig. Påmorgonen efter tar jag en promenad på ön medan mina kompisar förhandlar omförsäljning av sina på Ceylon förvärvade stenar. När det är avklarat tar vi vårgummibåt och paddlar över till nästa ö, något som charterturisterna inte vartillåtna att göra.

Det visade sig vara en genuin fiskarbefolkning som boddepå ön med ca 500 väldigt primitiva hus, många av dem hade uppenbarligen aldrigsett en vit man tidigare. Handelsmannen på ön bjöd hem oss på te när vi gicktill hans affär för att köpa lite dricka. Detta är definitivt en upplevelse jagkommer att ha med mig för resten av mitt liv, stampat jordgolv, vattenpipa och50 ungar hängande i dörröppningen för att få en glimt av de vita männen.Handelsmannen ville även bjuda på middag och vi bestämde att återkomma litesenare.

Vi gick ut och lekte med alla barnen, jag körde smågrodorna till allmänt jubel. Efter ett tag tog vi med ett par tonårspojkar föratt åka och hämta vår båt och ta över den till ön. På turistön träffar vi enItalienare som har bosatt sig på en annan infödingsö och han bjuder hem osstill dem på kvällen. Vi återvänder med lots genom korallreven och denna gångengår det bra. De har koll på sina vatten , även ungdomarna.

Däremot höll Jan-Erik på att råka illa ut när hanavslöjade en av killarnas Rolexkopia som fejk, Inte så smart då killenfullständigt tappade ansiktet och ville börja slåss med mord i blicken.Jan-Erik fick snabbt ta tillbaka sitt påstående och hävda att det hela var ettmissförstånd.

Det blev middag hos handlaren, en måltid som ingen av ossvar speciellt imponerade över men vi försökte hålla masken och äta och se gladaut och bedyrade att hans fru var en gudomlig kock. Lite vattenpipa blev detockså efter maten och jag har ingen aning om vad vi rökte men snurrig blev man.Sedan tog vi oss över till Itallienarna för lite europeiskt samkväm. Där fannsen kille som kallades ?Captain? som hade förlorat båda benen och satt irullstol.

Han fungerade som medicinman för infödingarna och hade ensällsam historia att berätta. Han hade varit MC-åkare hemma i Italien men viden trafikolycka blivit av med båda benen. Han fick ut ett rejält skadestånd ochköpte för de pengarna ett segelskepp som han riggade med rep kors och tvärsmellan masterna så att han kunde fara omkring som en apa över hela båten. Hanblev kapten på båten och bjöd in sina kompisar att komma med och segla iMedelhavet. Det höll de på med några år och hade mycket tips om grekiska ochturkiska övärlden.

Efter en tid bestämde de sig får att segla utanför Europaoch satte kurs mot Maldiverna via röda havet. Det fungerade utmätkt och efteren tid ankrade de upp utanför Male preciss som oss. Maldivernas president hadeblivit så imponerad av killen så han bjöd in honom på middag ipresidentpalatset. Dessvärre så hade han satt en kompis att vakta båten som söpsig full och när det kom en storm på kvällen förliste båten i korallreven. Detfanns ingen försäkring utan Captain blev helt utblottad och bor kvar här sommedicinman. Vilket öde!

På morgonen efter går jag och Jonas över med någrasjökort till Captain, han skulle nog kunna berätta i timmar men vi begränsadedet till två timmar och fick en hel massa tips om övergivna städer och gyllenelaguner utefter turkiska kusten i Medelhavet. Bland annat tyckte han det var enbättre ide? att ta båten på lastbil genom Israel istället för att gå igenomSuezkanalen, ett råd som aldrig blev verklighet.

Efter det fick jag lite antikiotika av medicinmannen motinfektionen i mitt öra som såg ut som en blomkål nu och vi vände fören mot Maleigen. Vi får en fin segling tillbaka i medvind och är vid Male vid 4-tiden påeftermiddagen. Jag liftar in med chefen för flygplatsbygget på Male och gör ettbesök på sjukhuset. Jag får ytterligare lite antibiotika som jag hämtar ut ibutiken tvärs över gatan och återvänder till båten. Efter dubbel dos avvärktabletter börjar värken att släppa.

Sjön har byggt upp väldigt mycket under eftermiddagen såvi flyttar båten till en säkrare plats och sitter ankarvakt hela natten. Vivill inte råka ut för samma sak som Captain gjorde med sitt fartyg. Eftersomjag trots läkarens löfte inte blivit bättre i örat åkte jag in till Male igendagen efter. Kompisarna ville ut och segla till fler öar men jag vågade heltenkelt inte, jag återvände till sjukhuset och fick en bamsespruta medpenicillin och antog ett bud jag fick av några Australiensare om att bosättamig hos dem, de håller på att skriva en turistbok om Male. Så där sov jag gottmed stampat jordgolv, huskatten bredvid mig och sängbenen i konservburkar medfotogen för att hålla myrorna borta.